Artikel 1 Villkor för fastställande av en väsentlighetströskel för hushållsexponeringar

1.   För samtliga institut inom dess jurisdiktion ska en behörig myndighet fastställa en gemensam väsentlighetströskel för hushållsexponeringar.

För de institut som tillämpar definitionen av fallissemang enligt artikel 178.1 första stycket a och b i förordning (EU) nr 575/2013 på nivån för en enskild kreditfacilitet får emellertid den behöriga myndigheten fastställa en separat gemensam väsentlighetströskel för hushållsexponeringar.

2.   Den väsentlighetströskel som avses i punkt 1 första stycket ska bestå av en absolut och en relativ komponent.

Den absoluta komponenten ska uttryckas som ett maximibelopp för summan av en gäldenärs samtliga förfallna skulder till ett institut, till institutets moderföretag eller till institutets dotterföretag (nedan kallad en förfallen kreditförpliktelse). Maximibeloppet får inte överstiga 100 euro eller motsvarande belopp i berörd nationell valuta.

Den relativa komponenten ska uttryckas som en procentandel som återspeglar den förfallna kreditförpliktelsens andel av det totala beloppet för samtliga de exponeringar i balansräkningen som institutet, institutets moderföretag eller dess dotterföretag har mot den gäldenären, med undantag av aktieexponeringar. Procentandelen ska ligga mellan 0 och 2,5 % och fastställas till 1 % när en sådan andel återspeglar en risknivå som den behöriga myndigheten anser vara rimlig i enlighet med artikel 3.

3.   Den väsentlighetströskel som avses i punkt 1 andra stycket ska fastställas i enlighet med villkoren i punkt 2, med den enda skillnaden att den ”förfallna kreditförpliktelsen” och det ”totala beloppet för samtliga exponeringar i balansräkningen som institutet har mot den gäldenären, med undantag av aktieexponeringar” ska syfta på de belopp av gäldenärens kreditförpliktelser som följer av en enskild kreditfacilitet som institutet, dess moderföretag eller något av dess dotterföretag har beviljat.

4.   Vid fastställandet av väsentlighetströskeln i enlighet med denna artikel ska den behöriga myndigheten beakta hushållsexponeringars riskkännetecken och, för banker som tillämpar internmetoden, den specificering av hushållsexponeringar som beskrivs i artikel 147 i förordning (EU) nr 575/2013 eller, för institut som tillämpar schablonmetoden, den specificering av hushållsexponeringar som beskrivs i artikel 123 i samma förordning.

5.   Vid fastställandet av väsentlighetströskeln i enlighet med denna artikel ska den behöriga myndigheten anta att gäldenären har fallerat när både den gräns som uttrycks genom tröskelns absoluta komponent och den gräns som uttrycks genom tröskelns relativa komponent överskrids under antingen 90 på varandra följande dagar eller 180 på varandra följande dagar, i de fall samtliga de exponeringar som tas med i beräkningen av den förfallna kreditförpliktelsen är säkrade genom bostadsfastigheter eller små och medelstora företags kommersiella fastigheter och de 90 dagarna i enlighet med artikel 178.1 b i förordning (EU) nr 575/2013 har ersatts med 180 dagar i fråga om sådana exponeringar.