|
+BILAGA III Provtagningspunkter för mätning av koncentrationer i luften och nedfall: placering och minsta antal |
BILAGA III Provtagningspunkter för mätning av koncentrationer i luften och nedfall: placering och minsta antalBILAGA III Provtagningspunkter för mätning av koncentrationer i luften och nedfall: placering och minsta antal I. Hur provtagningsplatsen skall väljas Provtagningspunkterna bör läggas så att man får — uppgifter om de områden inom en zon eller tätbebyggelse i vilka befolkningen sannolikt direkt eller indirekt exponeras för de högsta genomsnittliga koncentrationerna under ett kalenderår, — sådana uppgifter om nivåer i andra områden inom en zon eller tätbebyggelse som är representativa för den exponering som befolkningen i allmänhet är utsatt för, — uppgifter om nivåer i nedfall som representerar befolkningens indirekta exponering genom livsmedelskedjan. Provtagningspunkterna bör generellt sett förläggas så att mätningar inom mycket små mikromiljöer i deras omedelbara närhet undviks. I möjligaste mån bör en provtagningspunkt väljas så att den är representativ för luftkvaliteten i ett omgivande område på minst 200 m2 i trafikmiljöer, minst 250 m × 250 m i industrimiljöer, i den mån det är praktiskt möjligt, och flera kvadratkilometer vid platser som avser bakgrundskoncentrationer i städer. Om syftet är att utvärdera bakgrundsnivåer, får provtagningsplatsen inte påverkas av tätbebyggelse eller industrianläggningar i närheten, dvs. avståndet bör vara minst ett par kilometer. För utvärdering av bidragen från industrikällor skall åtminstone en provtagningspunkt installeras i närmsta bostadsområde i vindriktning från källan. Där bakgrundskoncentrationen är okänd skall ytterligare en provtagningspunkt placeras i den förhärskande vindriktningen. Särskilt där artikel 3.3 är tillämplig bör provtagningspunkterna placeras så att man kan övervaka tillämpningen av bästa tillgängliga teknik. Provtagningspunkterna bör också, där så är möjligt, vara representativa för liknande platser som inte ligger i provtagningsplatsernas omedelbara närhet. Där så är lämpligt bör provtagningsplatserna samordnas med provtagningsplatser för PM10. II. Hur provtagningsutrustningen skall placeras Följande riktlinjer bör följas i den utsträckning det är genomförbart: — Flödet runt intagssonden bör vara fritt utan några hinder som påverkar luftflödet i närheten av provtagningsutrustningen (vanligtvis på några meters avstånd från byggnader, balkonger, träd och andra hinder och minst 0,5 meter från närmaste byggnad om provtagningsplatsen skall vara representativ för luftkvaliteten vid den inre förgårdslinjen). — I allmänhet bör intaget till provtagningsutrustningen vara placerat mellan 1,5 meter (andningszonen) och 4 meter över marknivån. Högre lägen (upp till 8 m) kan vara nödvändiga under vissa omständigheter. En högre placering kan även vara lämplig om stationen skall representera ett större område. — Intagssonden bör inte placeras alltför nära en källa för att undvika direkt intag av föroreningar som inte har blandats med luften. — Provtagningsutrustningens luftutsläpp bör placeras så att återcirkulation av frånluft till intagssonden undviks. — Provtagningsplatser i trafikmiljöer bör ligga minst 25 meter från kanten av större vägkorsningar och minst 4 meter från mitten på det närmaste körfältet. Intagen bör inte placeras på så sätt att de är representativa för luftkvaliteten vid den inre förgårdslinjen. — För mätningar av nedfall i områden med landsbygdsbakgrund bör riktlinjerna och kriterierna enligt EMEP tillämpas i möjligaste mån, om inte annat föreskrivs i dessa bilagor. Följande faktorer kan också beaktas: — Störande källor. — Säkerhet. — Tillgänglighet. — Tillgång till elektricitet och telekommunikationer. — Hur synlig platsen är i förhållande till omgivningen. — Allmänhetens och driftspersonalens säkerhet. — Önskvärdheten att samordna provtagningsplatserna för de olika föroreningarna. — Planeringskrav. III. Dokumentering och översyn av platsval Förfarandet vid val av plats bör dokumenteras utförligt på klassificeringsstadiet med hjälp av fotografier av omgivningarna med angivelse av kompassriktningen och en detaljerad karta. Platserna bör regelbundet ses över och dokumenteras varje gång för att säkerställa att urvalskriterierna förblir välgrundade över tiden. IV. Kriterier för att fastställa antalet provtagningspunkter för fasta mätningar av koncentrationer av arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och bens(a)pyren i luften Minsta antal provtagningspunkter för fasta mätningar för att utvärdera om målvärden för folkhälsoskyddet efterlevs i zoner och tätorter där fasta mätningar är den enda informationskällan. a) Diffusa källor
b) Punktkällor För att utvärdera föroreningar i närheten av punktkällor bör antalet provtagningsplatser för fasta mätningar beräknas med beaktande av emissionsdensiteter, luftföroreningarnas sannolika spridningsmönster och befolkningens potentiella exponering. Provtagningspunkterna bör placeras så att tillämpningen av bästa tillgängliga teknik enligt definitionen i artikel 2.11 i direktiv 96/61/EG kan övervakas. 1. Översikt
1.1 Referenser1.2 Identifierade krav1.3 Relaterade standarder2. Identifierade krav
3. Relaterade standarder
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||