Artikel 11 Restaurering av jordbruksekosystem

1.   Medlemsstaterna ska genomföra de restaureringsåtgärder som är nödvändiga för att förbättra den biologiska mångfalden i jordbruksekosystem, utöver de områden som är föremål för restaureringsåtgärder enligt artikel 4.1, 4.4 och 4.7, med beaktande av klimatförändringarna, landsbygdsområdenas sociala och ekonomiska behov samt behovet av att säkerställa en hållbar jordbruksproduktion i unionen.

2.   Medlemsstaterna ska vidta åtgärder som syftar till att uppnå en ökande trend på nationell nivå för minst två av följande tre indikatorer för jordbruksekosystem, som specificeras närmare i bilaga IV, mätt under perioden från och med den 18 augusti 2024 till och med den 31 december 2030, och vart sjätte år därefter, till dess att tillfredsställande nivåer som fastställts i enlighet med artikel 14.5 har uppnåtts:

3.   Medlemsstaterna ska genomföra restaureringsåtgärder som syftar till att säkerställa att det index för vanliga jordbruksfåglar på nationell nivå baserat på de arter som anges i bilaga V, indexerat den 1 september 2025 = 100, uppnår följande nivåer:

4.   Medlemsstaterna ska vidta åtgärder som syftar till att återställa organiska jordar som används inom jordbruket och som består av dränerade torvmarker. Dessa åtgärder ska genomföras för minst

Medlemsstaterna får genomföra restaureringsåtgärder, inbegripet återvätning, i områden med torvbrytning och räkna dessa områden som bidrag till uppnåendet av de respektive mål som avses i första stycket a, b och c.

Dessutom får medlemsstaterna genomföra restaureringsåtgärder för återvätning av organiska jordar som utgörs av dränerade torvmarker som används på annat sätt än för jordbruksändamål och torvbrytning, och räkna dessa återvätta arealer som bidrag, upp till högst 40 %, till uppnåendet av de mål som avses i första stycket a, b och c.

Restaureringsåtgärder som består i återvätning av torvmark, inbegripet de vattennivåer som ska uppnås, ska bidra till att minska nettoutsläppen av växthusgaser och öka den biologiska mångfalden, samtidigt som nationella och lokala förhållanden beaktas.

En medlemsstat får i vederbörligen motiverade fall fastställa att omfattningen av återvätning av torvmark som används inom jordbruket ska minskas till mindre än vad som krävs enligt första stycket a, b och c i denna punkt, om sådan återvätning sannolikt kommer att ha en betydande negativ inverkan på infrastruktur, byggnader, klimatanpassning eller andra allmänintressen och om sådan återvätning inte kan ske på annan mark än jordbruksmark. En sådan minskning ska fastställas i enlighet med artikel 14.8.

Medlemsstaternas skyldighet att uppnå de mål för återvätning som anges i första stycket a, b och c innebär inte någon skyldighet för jordbrukare och privata markägare att återväta sin mark; återvätning av jordbruksmark förblir frivillig för dem, utan att det påverkar de skyldigheter som följer av nationell rätt.

Medlemsstaterna ska, när så är lämpligt, uppmuntra återvätning för att göra det till ett attraktivt alternativ för jordbrukare och privata markägare samt främja tillgången till utbildning och rådgivning för jordbrukare och andra berörda parter om fördelarna med återvätning av torvmark och om alternativen för efterföljande markförvaltning och därmed sammanhängande möjligheter.