2. Skydd av människors hälsa

a)

Provtagningspunkter med inriktning på skyddet för människors hälsa ska väljas så att de ger tillförlitliga data om allt följande:

b)

Provtagningspunkterna bör generellt sett förläggas så att mätningar i mikromiljöer i provtagningspunktens omedelbara närhet undviks, vilket innebär att en provtagningspunkt i möjligaste mån ska väljas så att den provtagna luften är representativ för luftkvaliteten för en gatusträcka som är minst 100 m lång på platser för mätning av bidraget från vägtrafik, minst 25 m × 25 m på platser för mätning av bidraget från uppvärmning av bostäder och minst 250 m × 250 m på platser för mätning av bidraget från industrimiljöer eller andra källor såsom hamnar eller flygplatser.

c)

Om målet är att utvärdera luftkvaliteten på högbelastade platser för luftföroreningar ska provtagningspunkterna inrättas i de områden inom zoner som har de högsta koncentrationerna som befolkningen troligtvis är direkt eller indirekt utsatt för under en period som är betydande i förhållande till den medelvärdesperiod som gränsvärdena eller målvärdena avser. Sådana provtagningspunkter ska, när så är relevant och i den mån det är möjligt, vara belägna i områden där känsliga och utsatta grupper troligtvis är direkt eller indirekt utsatta under en period som är betydande i förhållande till den medelvärdesperiod som gränsvärdena eller målvärdena avser, inbegripet men inte begränsat till bostadsområden, skolor, sjukhus, stödboenden eller kontorsområden.

d)

Provtagningspunkter på platser i urban bakgrund ska placeras så att deras föroreningsnivå påverkas av det samlade bidraget från alla relevanta källor; föroreningsnivån ska inte domineras av en enda källa, såvida denna situation inte är typisk för en större tätortsmiljö. Provtagningspunkterna bör generellt sett vara representativa för ett område på flera kvadratkilometer.

e)

Provtagningspunkter på platser i regional bakgrund ska placeras så att deras föroreningsnivå påverkas av det samlade bidraget från relevanta källor men inte från tätortsmiljöer, större vägar eller industriområden i deras närhet, det vill säga närmare än 5 km.

f)

Om målet är att utvärdera bidraget från vägtrafik ska provtagningspunkterna vara belägna på ett sådant sätt att de genererar uppgifter om de gator där de högsta koncentrationerna förekommer, med beaktande av trafikvolymen (som representerar den största trafiktätheten i zonen), lokala spridningsförhållanden och rumslig markanvändning (till exempel i slutna gaturum).

g)

Om målet är att utvärdera bidraget från uppvärmning av bostäder ska provtagningspunkterna placeras i den relevanta förhärskande vindriktningen från de huvudsakliga källorna.

h)

Om målet är att utvärdera bidragen från industrikällor, hamnar eller flygplatser ska minst en provtagningspunkt placeras i den relevanta förhärskande vindriktningen från den huvudsakliga källan i närmsta bostadsområde; om bakgrundskoncentrationen är okänd ska ytterligare en provtagningspunkt placeras i den förhärskande vindriktningen mot den huvudsakliga källan, i förhållande till den relevanta förhärskande vindriktningen; provtagningspunkterna får placeras så att man kan övervaka tillämpningen av bästa tillgängliga teknik.

i)

Provtagningspunkterna ska om möjligt också vara representativa för liknande platser som inte ligger i provtagningspunkternas omedelbara närhet. I de zoner där nivån av luftföroreningar ligger över utvärderingströskeln ska det område som varje provtagningspunkt är representativ för vara tydligt definierat; hela zonen ska, om möjligt, täckas av de olika representativa områden som definierats för dessa provtagningspunkter; koncentrationer i delar av en zon som inte omfattas av den zonens provtagningspunkter ska utvärderas med lämpliga metoder.

j)

Behovet av att placera provtagningspunkter på öar ska beaktas om detta är nödvändigt för att skydda människors hälsa.

k)

Provtagningspunkter för mätning av arsenik, kadmium, bly, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten ska om möjligt samlokaliseras med provtagningspunkter för PM10.