7.3.2 Klassificering av exponeringar med anstånd som nödlidande

När kreditinstituten beviljar anståndsåtgärder för presterande exponeringar bör de bedöma huruvida åtgärderna leder till ett behov av att omklassificera exponeringen som nödlidande. Att bevilja anståndsåtgärder för nödlidande exponeringar innebär inte att exponeringen friställs från sin nödlidande status: exponeringarna bör fortsatt klassificeras som nödlidande i minst ett år under perioden då åtgärder får vidtas efter att anståndet har beviljats, enligt vad som anges i bilaga V till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 och i avsnitt 7.3.3.

Vid bedömningen av om exponeringar med anstånd bör klassificeras som nödlidande ska kreditinstituten utvärdera om exponeringarna,

• a) stöds av otillräckliga betalningsplaner (antingen initiala eller efterföljande betalningsplaner enligt lämplighet) som omfattar bland annat upprepad underlåtenhet att följa betalningsplanen, ändringar av betalningsplanen som syftar till att undvika överträdelser eller att betalningsplanen grundas i förväntningar som inte styrks av makroekonomiska prognoser eller tillförlitliga antaganden om låntagarens återbetalningsförmåga eller -vilja,
• b) inkluderar avtalsvillkor som försenar tidpunkterna för regelbundna återbetalningar på ett sätt som förhindrar en lämplig klassificeringsbedömning, exempelvis när betalningsfria perioder på mer än två år för återbetalning av kapitalbeloppet har beviljats,
• c) inkluderar belopp som tagits bort från balansräkningen som överskrider de ackumulerade kreditriskförlusterna för nödlidande exponeringar med liknande riskprofiler.