EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2024/2881 av den 23 oktober 2024 om luftkvalitet och renare luft i Europa (omarbetning)

(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/107/EG (4) och 2008/50/EG (5) har ändrats väsentligt. Eftersom ytterligare ändringar ska göras bör dessa direktiv av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)

Kommissionen lade i sitt meddelande av den 11 december 2019 med titeln Den europeiska gröna given fram en ambitiös färdplan för att ställa om unionen till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi, som syftar till att skydda, bevara och stärka unionens naturkapital och skydda allmänhetens hälsa och välbefinnande från miljörelaterade risker och effekter. När det gäller ren luft åtog kommissionen sig att ytterligare förbättra luftkvaliteten och att bättre anpassa unionens luftkvalitetsnormer till Världshälsoorganisationens (WHO) rekommendationer. Kommissionen aviserade också i den europeiska gröna given skärpta bestämmelser om övervakning, modellering och planer avseende luftkvalitet.

(3)

I sitt meddelande av den 12 maj 2021 med titeln Vägen till en frisk planet för alla – EU-handlingsplan: Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark inrättade kommissionen en handlingsplan för nollförorening som bland annat behandlar föroreningsaspekterna i den europeiska gröna given och som innehåller åtagandet att senast 2030 minska luftföroreningarnas hälsoeffekter med mer än 55 % och de ekosystem i unionen där luftföroreningar hotar den biologiska mångfalden med 25 %.

(4)

Handlingsplanen för nollförorening innehåller också en vision för 2050, där luftföroreningarna minskas till nivåer som inte längre anses vara skadliga för hälsan och de naturliga ekosystemen. I detta syfte bör en stegvis strategi eftersträvas för att fastställa unionens nuvarande och framtida luftkvalitetsnormer, fastställa luftkvalitetsnormer för 2030 och framåt och utveckla ett perspektiv för anpassning till WHO:s mest aktuella luftkvalitetsriktlinjer senast 2050 på grundval av en mekanism för regelbunden översyn för att ta hänsyn till de senaste vetenskapliga beläggen. Med tanke på kopplingarna mellan minskning av föroreningar och utfasning av fossila bränslen bör det långsiktiga målet att uppnå nollföroreningsambitionen eftersträvas tillsammans med en minskning av växthusgasutsläppen såsom inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (6).

(5)

I september 2021 uppdaterade WHO sina riktlinjer för luftkvalitet på grundval av en systematisk översyn av de vetenskapliga beläggen för hälsoeffekterna av luftföroreningar. I WHO:s uppdaterade riktlinjer för luftkvalitet framhålls nya belägg för effekter vid låga nivåer av exponering för luftföroreningar, och det formuleras lägre luftkvalitetsriktvärden för partiklar (PM10 och PM2,5) och för kvävedioxid jämfört med tidigare riktlinjer. Detta direktiv tar hänsyn till de senaste vetenskapliga beläggen, inbegripet WHO:s senaste luftkvalitetsriktlinjer.

(6)

Under de senaste tre årtiondena har unionslagstiftningen och den nationella lagstiftningen lett till stadiga minskningar av skadliga utsläpp av luftföroreningar och motsvarande förbättringar av luftkvaliteten. De politiska alternativ som analyseras i den konsekvensbedömning som åtföljer detta direktiv visar på ytterligare socioekonomiska nettovinster av att ytterligare minska luftföroreningarna och att de beräknade hälso- och miljöfördelarna i ekonomiska termer avsevärt uppväger de förväntade genomförandekostnaderna.

(7)

När medlemsstaterna, Europaparlamentet, rådet och kommissionen vidtar relevanta åtgärder på unionsnivå och nationell nivå för att uppnå nollföroreningsmålet för luftföroreningar bör de vägledas av försiktighetsprincipen och av principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan och att förorenaren ska betala, som fastställs i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), och av den europeiska gröna givens princip om att inte vålla skada, samt beakta den mänskliga rättigheten till en ren, hälsosam och hållbar miljö, som erkänns i resolution 76/300 antagen av Förenta Nationernas (FN:s) generalförsamling den 28 juli 2022. De bör bland annat ta hänsyn till följande aspekter: den förbättrade luftkvalitetens bidrag till människors hälsa, miljöns kvalitet och ekosystemresiliens, medborgarnas välbefinnande, jämlikhet och skyddet av känsliga och utsatta grupper, hälso- och sjukvårdskostnader, samhällets välmående, sysselsättningen och ekonomins konkurrenskraft; energiomställningen, ökad energitrygghet och bekämpning av energifattigdom; livsmedelstrygghet och överkomliga priser; utveckling av hållbara och smarta mobilitets- och transportlösningar och tillhörande infrastruktur; effekterna av beteendeförändringar; finanspolitikens inverkan; rättvisa och solidaritet mellan och inom medlemsstaterna mot bakgrund av deras ekonomiska möjligheter, nationella förhållanden, till exempel öars särdrag, och behovet av konvergens över tid; behovet av att göra omställningen rättvis och socialt jämlik genom lämpliga utbildningsprogram, inbegripet för hälso- och sjukvårdspersonal; bästa tillgängliga och mest aktuella vetenskapliga belägg, särskilt de resultat som rapporterats av WHO; behovet av att integrera luftföroreningsrelaterade risker i investerings- och planeringsbeslut; kostnadseffektivitet, de bästa tillgängliga tekniska lösningarna och teknikneutralitet när det gäller att minska utsläppen av luftföroreningar, samt framsteg över tid när det gäller miljöintegritet och ambitionsnivå.

(8)

Detta direktiv bidrar till att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling, särskilt mål 3, 7, 10, 11 och 13.

(9)

I det allmänna miljöhandlingsprogrammet för unionen till 2030, som anges i Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/591 (7) (det åttonde miljöhandlingsprogrammet), fastställs bland annat målet att uppnå en giftfri miljö som skyddar människors, djurs och ekosystems hälsa och välbefinnande mot miljörelaterade risker och negativa konsekvenser, och i detta syfte anges bland annat att det krävs ytterligare förbättringar av övervakningsmetoderna, bättre internationellt samarbete, bättre information till allmänheten och tillgång till rättslig prövning. Detta vägleder de mål som fastställs i detta direktiv.

(10)

Kommissionen bör regelbundet se över de vetenskapliga beläggen i fråga om föroreningar, deras effekter på människors hälsa och miljön och bland annat de direkta och indirekta hälso- och sjukvårdskostnader som är förbundna med luftföroreningar, socioekonomiska konsekvenser, miljökostnader samt den beteendemässiga, skattemässiga och tekniska utvecklingen. På grundval av sin översyn bör kommissionen utvärdera om tillämpliga luftkvalitetsnormer fortfarande är lämpliga för att uppnå målen i detta direktiv. Kommissionen bör genomföra den första översynen senast den 31 december 2030. När kommissionen genomför en översyn bör den bedöma alternativ och tidsplaner för anpassningen av luftkvalitetsnormerna till WHO:s senaste riktlinjer för luftkvalitet, huruvida luftkvalitetsnormerna behöver uppdateras mot bakgrund av de senaste vetenskapliga rönen, huruvida ytterligare luftföroreningar bör omfattas och huruvida bestämmelserna om förlängning av tidsfristerna för att uppfylla kraven och om gränsöverskridande luftföroreningar bör ändras. Om kommissionen till följd av översynen anser det nödvändigt bör den lägga fram ett förslag om att revidera luftkvalitetsnormerna eller om att inkludera andra luftföroreningar. Om kommissionen anser det nödvändigt bör den också lägga fram förslag om att införa eller se över relevant källbaserad lagstiftning för att bidra till att de föreslagna reviderade luftkvalitetsnormerna uppnås på unionsnivå och föreslå ytterligare åtgärder som ska vidtas på unionsnivå.

(11)

Gemensamma metoder för utvärdering av luftkvaliteten bör användas genom tillämpning av gemensamma utvärderingskriterier. Vid utvärderingen av luftkvaliteten bör hänsyn tas till storleken på den befolkning och de ekosystem som exponeras för luftföroreningarna. Varje medlemsstats territorium bör därför delas in i zoner som speglar befolkningstätheten och territoriella enheter för genomsnittlig exponering.

(12)

Fasta mätningar bör vara obligatoriska i zoner där utvärderingströsklar överskrids. Modelleringstillämpningar och indikativa mätningar, utöver uppgifter från fasta mätningar, gör att geografisk fördelning av koncentrationer kan utläsas ur punktdata. Användningen av sådana kompletterande utvärderingsmetoder bör även göra det möjligt att minska det erforderliga minimiantalet provtagningspunkter för fasta mätningar i zoner där gränsvärdena eller målvärdena uppnås men utvärderingströskeln överskrids. I zoner där gränsvärden eller målvärden överskrids bör, från och med två år efter antagandet av genomförandeakter om modelleringstillämpningar och om fastställande av provtagningspunkternas rumsliga representativitet, modelleringstillämpningar eller indikativa mätningar användas utöver obligatoriska fasta mätningar för att utvärdera luftkvaliteten. Ytterligare övervakning av bakgrundskoncentrationer och nedfall av föroreningar från luft bör också genomföras för att möjliggöra bättre förståelse av nivåer och spridning av föroreningar.

(13)

Modelleringstillämpningar bör i tillämpliga fall användas för att föroreningskoncentrationernas geografiska fördelning ska kunna utläsas ur punktdata, vilket kan bidra till att upptäcka överträdelser av luftkvalitetsnormer och ge underlag för luftkvalitetsplaner och luftkvalitetsfärdplaner samt placering av provtagningspunkter. Utöver de krav för övervakning av luftkvaliteten som fastställs i detta direktiv uppmanas medlemsstaterna att i övervakningssyfte utnyttja informationsprodukter och kompletterande verktyg, exempelvis genom regelbundna utvärderings- och kvalitetsbedömningsrapporter eller onlinetillämpningar, som tillhandahålls av jordobservationskomponenten i unionens rymdprogram, särskilt Copernicus atmosfärövervakningstjänst.

(14)

Det är viktigt att föroreningar med framväxande potentiella risker, såsom ultrafina partiklar, sot och elementärt kol, samt ammoniak och partiklars oxidativa potential, mäts vid superstationer för övervakning på både platser i regional bakgrund och platser i urban bakgrund för att stödja den vetenskapliga förståelsen av deras effekter på människors hälsa och miljö, i enlighet med WHO:s rekommendationer. I medlemsstater vars territorium är mindre än 10 000 km2 räcker det med mätning vid superstationer för övervakning på platser i urban bakgrund.

(15)

Detaljerade mätningar av fina partiklar (PM2,5) bör utföras så att bättre kunskaper fås om effekterna av denna typ av förorening och så att lämpliga strategier kan utarbetas. Sådana mätningar bör överensstämma med dem som görs inom samarbetsprogrammet för övervakning och utvärdering av den långväga transporten av luftföroreningar i Europa (EMEP) som upprättats i enlighet med den av Unece (FN:s ekonomiska kommission för Europa) antagna 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar som godkänts genom rådets beslut 81/462/EEG (8) och dess protokoll, däribland protokollet från 1999 om minskning av försurning, övergödning och marknära ozon, som reviderades 2012.

(16)

För att den information som samlas in om luftföroreningar ska vara tillräckligt representativ och jämförbar i hela unionen är det viktigt att vid utvärderingen av luftkvaliteten använda standardiserade mätmetoder och gemensamma kriterier för antalet provtagningspunkter och deras placering. Luftkvaliteten kan också utvärderas med hjälp av andra metoder än mätningar, och det är därför nödvändigt att fastställa kriterier för användningen av sådana metoder och för deras noggrannhet.

(17)

Det är erkänt viktigt att fastställa referensmätmetoder. Kommissionen har redan gett mandat till utarbetande av EN-standarder för mätning av polycykliska aromatiska kolväten och för utvärdering av prestandan hos sensorsystem för bestämning av koncentrationer av gasformiga föroreningar och partiklar (PM10 och PM2,5) i luften med syftet att de ska utarbetas och antas snabbt. I avsaknad av EN-standardmetoder bör användningen av internationella eller nationella standardreferensmätmetoder eller Europeiska standardiseringskommitténs (CEN) tekniska specifikationer tillåtas.

(18)

För att skydda människors hälsa och miljön som helhet är det särskilt viktigt att bekämpa utsläpp av föroreningar vid källan samt att fastställa och genomföra de mest effektiva åtgärderna för minskning av utsläpp på lokal och nationell nivå samt på unionsnivå, särskilt från jordbruk, industrier, transporter, värme- och kylsystem samt energiproduktion. Utsläpp av skadliga luftföroreningar bör därför undvikas, förebyggas eller minskas och lämpliga luftkvalitetsnormer fastställas på grundval av bland annat de mest aktuella vetenskapliga beläggen, inbegripet WHO:s rekommendationer.

(19)

Vetenskapliga belägg visar att svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar (PM10 och PM2,5), bensen, kolmonoxid, arsenik, kadmium, bly, nickel, vissa polycykliska aromatiska kolväten och ozon är ansvariga för en rad betydande negativa effekter på människors hälsa och har koppling till flera icke-smittsamma sjukdomar, negativa hälsotillstånd och ökad dödlighet. Inverkan på människors hälsa och miljön beror på koncentrationer i luften och på nedfall.

(20)

Även om luftföroreningar är ett universellt hälsoproblem är riskerna inte jämnt fördelade bland befolkningen, och känsliga och utsatta grupper löper större risk att skadas än andra. Detta direktiv erkänner de ökade riskerna och särskilda behoven hos känsliga och utsatta grupper när det gäller luftföroreningar och syftar till att informera och skydda dem.

(21)

Enligt Europeiska miljöbyråns rapport nr 22/2018 Unequal exposure and unequal impacts: social vulnerability to air pollution, noise and extreme temperatures in Europe (inte översatt till svenska) påverkas människor med lägre socioekonomisk status hälsomässigt ofta mer negativt av luftföroreningar än befolkningen i allmänhet på grund av att de både är mer exponerade och mer sårbara. Detta direktiv tar hänsyn till luftföroreningarnas sociala aspekter och de socioekonomiska konsekvenserna av de åtgärder som vidtas.

(22)

Effekterna av arsenik, kadmium, bly, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten på människors hälsa, bland annat genom näringskedjan, och på miljön, uppkommer även genom nedfall. Hänsyn bör tas till ackumuleringen av dessa ämnen i marken samt grundvattenskyddet.

(23)

Befolkningens genomsnittliga exponering för de föroreningar som har störst dokumenterad inverkan på människors hälsa, fina partiklar (PM2,5) och kvävedioxid bör minskas på grundval av WHO:s mest aktuella rekommendationer. I detta syfte bör det införas en skyldighet för genomsnittlig exponeringsminskning som en kompletterande luftkvalitetsnorm utöver, men inte som ersättning för, gränsvärden.

(24)

Kontrollen av luftkvalitetsdirektivens ändamålsenlighet, som omfattar direktiven 2004/107/EG och 2008/50/EG, har visat att gränsvärden är mer ändamålsenliga för att sänka föroreningshalterna än andra typer av luftkvalitetsnormer, såsom målvärden. I syfte att minimera de skadliga effekterna på människors hälsa, med särskilt beaktande av känsliga och utsatta grupper, och på miljön, bör det fastställas gränsvärden för koncentrationen av svaveldioxid, kvävedioxid, partiklar (PM10 och PM2,5), bensen, kolmonoxid, arsenik, kadmium, bly, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luft. Bens(a)pyren bör användas som markör för den cancerrisk som polycykliska aromatiska kolväten i luften utgör.

(25)

För att göra det möjligt för medlemsstaterna att förbereda sig för de reviderade luftkvalitetsnormer som fastställs i detta direktiv och för att säkerställa rättslig kontinuitet bör gränsvärdena och målvärdena under en övergångsperiod vara identiska med dem som fastställs i de upphävda direktiven fram till dess att de nya gränsvärdena börjar tillämpas.

(26)

Ozon är en gränsöverskridande förorening som bildas i atmosfären från utsläpp av primära föroreningar. Vissa av dessa föroreningar från atmosfären behandlas i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 (9). Marknära ozon har inte bara negativa effekter på människors hälsa utan även på växtligheten och ekosystemen. Framstegen när det gäller att uppnå de målvärden och långsiktiga mål för ozon som fastställs i det här direktivet bör bedömas i förhållande till målen och åtagandena om utsläppsminskning som föreskrivs i direktiv (EU) 2016/2284 och genom genomförande av kostnadseffektiva åtgärder, luftkvalitetsfärdplaner och luftkvalitetsplaner där så är lämpligt.

(27)

Gränsvärdena för ozon och de långsiktiga målen för att säkerställa att människors hälsa, växtligheten och ekosystemen på ett ändamålsenligt sätt skyddas mot skadliga effekter till följd av exponering för ozon bör uppdateras mot bakgrund av de mest aktuella vetenskapliga beläggen, inbegripet WHO:s rekommendationer.

(28)

Tröskelvärden för larm och tröskelvärden för svaveldioxid, kvävedioxid, partiklar (PM10 och PM2,5) och ozon bör fastställas för att skydda befolkningen som helhet och i synnerhet känsliga och utsatta grupper från kortvarig exponering för höga föroreningskoncentrationer. Om något av dessa tröskelvärden överskrids bör allmänheten få information om de hälsorisker som är förknippade med exponering, och om tröskelvärdet för larm överskrids bör åtgärder på kort sikt i tillämpliga fall vidtas för att minska föroreningsnivåerna.

(29)

I enlighet med artikel 193 i EUF-fördraget kan medlemsstaterna behålla eller införa strängare skyddsåtgärder, förutsatt att åtgärderna är förenliga med fördragen och anmäls till kommissionen. En sådan anmälan kan åtföljas av en förklaring av hur luftkvalitetsnormerna har fastställts och den vetenskapliga information som använts.

(30)

Om luftkvaliteten redan är god bör den upprätthållas eller förbättras. Om de luftkvalitetsnormer som fastställs i detta direktiv riskerar att inte uppfyllas, eller inte har uppfyllts, bör medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder i enlighet med de relevanta tidsfrister som fastställts i detta direktiv för att iaktta gränsvärden, skyldigheter för genomsnittlig exponeringsminskning och kritiska nivåer och, där det är möjligt, för att uppnå målvärden och långsiktiga ozonmål.

(31)

Kvicksilver är ett ämne som är mycket farligt för människors hälsa och för miljön. Det förekommer överallt i miljön och har, i form av metylkvicksilver, förmågan att ackumuleras i organismer och särskilt att koncentreras i organismer högre upp i näringskedjan. Kvicksilver som släpps ut i atmosfären kan transporteras långa sträckor.

(32)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/852 (10) syftar till att skydda människors hälsa och miljön mot kvicksilverutsläpp, på grundval av en livscykelansats, med beaktande av produktion, användning, avfallshantering och utsläpp. Bestämmelserna om övervakning av kvicksilver i detta direktiv kompletterar och bidrar med information till den förordningen.

(33)

Växtligheten och de naturliga ekosystemen löper störst risk att skadas av luftföroreningar utanför tätortsmiljöer. Vid bedömning av denna risk och iakttagandet av kritiska nivåer för skydd av växtlighet bör uppmärksamheten därför inriktas på platser som ligger utanför bebyggda områden. Denna bedömning bör beakta och komplettera kraven enligt direktiv (EU) 2016/2284 på att övervaka luftföroreningarnas effekter på terrestra och akvatiska ekosystem och rapportera dessa effekter.

(34)

Bidragen från naturliga källor kan utvärderas men inte begränsas. Om naturliga bidrag till luftföroreningar kan fastställas med tillräcklig säkerhet och om överskridandena helt eller delvis kan hänföras till sådana naturliga bidrag, bör man därför enligt de villkor som fastställs i detta direktiv kunna räkna bort dessa vid utvärderingen av om gränsvärdena för luftkvalitet och skyldigheter för genomsnittlig exponeringsminskning iakttas. De överskridanden av gränsvärdena för partiklar (PM10) som beror på sandning eller saltning av vägar under vintern bör också kunna räknas bort vid utvärderingen av om gränsvärdena för luftkvalitet iakttas, under förutsättning att rimliga åtgärder har vidtagits för att minska koncentrationerna. Att dessa bidrag räknas bort hindrar inte medlemsstaterna från att vidta åtgärder för att minska deras hälsoeffekter.

(35)

Det är mycket viktigt att systematiskt övervaka luftkvaliteten på högbelastade platser för luftföroreningar, inbegripet där föroreningsnivån påverkas starkt av utsläpp från betydande föroreningskällor som skulle kunna utsätta enskilda personer och befolkningsgrupper för förhöjda risker för negativa hälsoeffekter. I detta syfte bör medlemsstaterna installera provtagningspunkter på de högbelastade platserna för luftföroreningar och vidta lämpliga åtgärder för att minimera luftföroreningarnas effekter på människors hälsa på de platserna.

(36)

I zoner med särskilt svåra förutsättningar bör det undantagsvis vara möjligt att förlänga den tidsfrist inom vilken gränsvärdena för luftkvalitet måste vara uppfyllda vid akuta problem med att efterleva kraven i en specifik zon, trots att lämpliga åtgärder genomförts för att minska föroreningarna. Vid en eventuell förlängning av tidsfristen för en viss zon bör en detaljerad luftkvalitetsfärdplan upprättas som ska utvärderas av kommissionen. I ett sådant fall bör det i luftkvalitetsfärdplanen anges lämpliga åtgärder för att hålla perioden av överskridande så kort som möjligt. Medlemsstaterna bör också visa att åtgärderna i deras luftkvalitetsfärdplaner har genomförts för att säkerställa att gränsvärdena iakttas.

(37)

Luftkvalitetsplaner bör utarbetas och uppdateras för zoner eller territoriella enheter för genomsnittlig exponering där koncentrationerna av luftföroreningar överskrider de relevanta gränsvärdena för luftkvalitet, målvärdena eller skyldigheterna för genomsnittlig exponeringsminskning. Luftkvalitetsplaner bör också utarbetas och uppdateras för överskridanden av målvärden för ozon, utom om det inte finns några goda förutsättningar att minska ozonkoncentrationerna under de rådande omständigheterna och åtgärderna för att hantera överskridandena skulle medföra oproportionerliga kostnader.

(38)

Luftföroreningar släpps ut från många olika källor och verksamheter. För att uppnå samstämmighet mellan olika strategier bör luftkvalitetsplaner eller luftkvalitetsfärdplaner där så är möjligt samordnas med planer och program som upprättats enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG (11) och 2010/75/EU (12) samt direktiv (EU) 2016/2284.

(39)

Att en luftkvalitetsplan har utarbetats innebär i enlighet med domstolens rättspraxis (13) inte i sig att en medlemsstat har fullgjort sina skyldigheter att säkerställa att luftföroreningsnivåerna inte överskrider de luftkvalitetsnormer som fastställs i detta direktiv.

(40)

Luftkvalitetsfärdplaner bör utarbetas före 2030 om det finns risk för att medlemsstaterna inte kommer att uppnå gränsvärdena eller, när så är lämpligt, målvärdena senast vid den tidpunkten, för att säkerställa att föroreningsnivåerna minskas i enlighet därmed. Luftkvalitetsfärdplanen bör innehålla strategier och åtgärder för att uppnå dessa gränsvärden och, i förekommande fall, målvärden inom tidsfristen. För att skapa rättslig klarhet, och trots den specifika terminologi som används, är en luftkvalitetsfärdplan en typ av luftkvalitetsplan enligt definitionen i detta direktiv.

(41)

Kortsiktiga handlingsplaner bör upprättas i vilka det anges vilka åtgärder som ska vidtas på kort sikt när det finns risk för att ett eller flera tröskelvärden för larm överskrids, så att denna risk minskas och ett eventuellt överskridande blir så kortvarigt som möjligt. Medlemsstaterna bör under vissa omständigheter kunna avstå från att upprätta sådana kortsiktiga åtgärdsplaner för ozon om det inte finns några goda förutsättningar att minska risken för, varaktigheten av eller graden av ett sådant överskridande.

(42)

Luftföroreningar känner inga gränser och är gemensamma i hela unionen. I de flesta medlemsstater genereras en betydande andel av föroreningarna utanför deras territorium. Om nivån av en viss förorening överskrider eller riskerar att överskrida ett gränsvärde, målvärde, en skyldighet för genomsnittlig exponeringsminskning eller ett tröskelvärde för larm till följd av en betydande förorening med ursprung i en annan medlemsstat bör medlemsstaterna, om så är lämpligt, samarbeta med varandra. Eftersom vissa föroreningar, såsom ozon och partiklar (PM10 och PM2,5), sprids över gränserna krävs att de berörda medlemsstaterna samarbetar med varandra för att identifiera källorna till luftföroreningar och de åtgärder som ska vidtas för att hantera dessa källor och ta fram samordnade åtgärder, såsom samordning av luftkvalitetsplaner och kortsiktiga handlingsplaner, där varje medlemsstat bör hantera föroreningskällor på sitt territorium, i syfte att undanröja sådana överskridanden, samt informera allmänheten. Medlemsstaterna bör vid behov samarbeta med tredjeländer, och det är särskilt viktigt att kandidatländerna får möjlighet att medverka i ett tidigt skede. Kommissionen bör i god tid informeras om och bjudas in att närvara och bistå vid sådant samarbete, och den bör vid behov på begäran kunna ge tekniskt stöd till medlemsstaterna.

(43)

Det är nödvändigt att medlemsstaterna och kommissionen samlar in, utbyter och sprider information om luftkvaliteten för att få en bättre förståelse för luftföroreningarnas effekter och för att kunna utarbeta lämpliga strategier. Det bör även vara lätt för allmänheten att på ett enhetligt och lättförståeligt sätt få tillgång till realtidsinformation, när sådan finns, om alla reglerade föroreningars koncentrationer i luften, information om hälsoeffekter samt luftkvalitetsplaner, luftkvalitetsfärdplaner och kortsiktiga handlingsplaner.

(44)

För att säkerställa bred tillgång för allmänheten till information om luftkvalitet bör denna information offentliggöras med hjälp av digitala och, i relevanta fall, icke-digitala kommunikationskanaler.

(45)

Information om de reglerade föroreningarnas koncentrationer och nedfall bör lämnas till kommissionen som grundval för regelbundna rapporter. För att underlätta hanteringen och jämförelsen av information om luftkvaliteten bör data lämnas till kommissionen i standardiserad form.

(46)

Det är nödvändigt att anpassa förfarandena för uppgiftslämnande, utvärdering och rapportering så att det är möjligt att i första hand använda elektroniska metoder och internet för att göra information om luftkvaliteten tillgänglig och så att sådana förfaranden är förenliga med Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG (14).

(47)

Det bör finnas möjlighet att anpassa de kriterier och metoder som används för att utvärdera luftkvaliteten till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen samt att till denna anpassa vilken information som ska lämnas.

(48)

Såsom fastslagits i domstolens rättspraxis (15) får medlemsstaterna inte begränsa talerätten att bestrida ett beslut av en offentlig myndighet till de medlemmar av den berörda allmänheten som deltog i det föregående administrativa förfarandet för att anta det beslutet. Prövningsförfarandet måste dessutom vara objektivt, rättvist, snabbt och inte oöverkomligt kostsamt, och ombesörja lämpliga prövningsmekanismer som innefattar förbudsföreläggande enligt vad som är lämpligt. I enlighet med domstolens rättspraxis (16) ska dessutom åtminstone den berörda allmänheten beviljas tillgång till rättslig prövning.

(49)

Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan). Om skada på människors hälsa har inträffat till följd av en överträdelse av de nationella reglerna om införlivande av artikel 19.1–19.5 och artikel 20.1 och 20.2 i detta direktiv, och överträdelsen har begåtts uppsåtligen eller av vårdslöshet, bör medlemsstaterna säkerställa att de personer som påverkas av sådana överträdelser har rätt att kräva och få ersättning för denna skada från den berörda behöriga myndigheten. Reglerna om ersättning, tillgång till rättslig prövning och sanktioner som fastställs i detta direktiv syftar till att undvika, förebygga och minska luftföroreningars skadliga effekter på människors hälsa och miljön, i enlighet med artikel 191.1 i EUF-fördraget. Dessa regler syftar till att i unionens politik integrera en hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet i enlighet med principen om hållbar utveckling i artikel 37 i stadgan, och konkretiserar skyldigheten att skydda rätten till liv och människans integritet och rätten till hälso- och sjukvård enligt artiklarna 2, 3 och 35 i stadgan. Detta direktiv bidrar också till rätten till ett effektivt rättsmedel inför en domstol enligt artikel 47 i stadgan när det gäller skydd av människors hälsa. Sanktionerna enligt detta direktiv bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(50)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter när det gäller ytterligare tekniska detaljer för modelleringstillämpningar, för att fastställa provtagningspunkternas rumsliga representativitet, om påvisande och borträkning av överskridanden som beror på naturliga källor, för fastställande av bidrag från resuspension av partiklar efter sandning eller saltning under vintern, om kraven för prognoser som görs för att förlänga tidsfristerna för att uppfylla kraven och om den information som ska ingå i genomföranderapporterna, och om krav på överföring av information och rapportering om luftkvalitet när det gäller i) fastställande av regler om information om luftkvalitet som medlemsstaterna ska göra tillgänglig för kommissionen samt tidsramar inom vilka denna information ska lämnas och ii) förenkling av det sätt på vilket data rapporteras och ömsesidigt utbyte av information och data från nätverk och enskilda provtagningspunkter som mäter luftföroreningar inom medlemsstaterna. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (17).

(51)

I syfte att säkerställa att detta direktiv fortsätter att uppfylla sina mål, särskilt att undvika, förebygga och minska skadliga effekter av luftkvalitet på människors hälsa och på miljön, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna III–VII, IX och X till detta direktiv för att ta hänsyn till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen i fråga om utvärdering av luftkvalitet, vilka åtgärder som bör övervägas för inkludering i de kortsiktiga handlingsplanerna och information till allmänheten. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (18). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(52)

Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell rätt bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till de tidigare direktiven. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av de tidigare direktiven.

(53)

Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell rätt av direktiven som anges i del B i bilaga XI till det här direktivet.

(54)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att fastställa luftkvalitetsbestämmelser som syftar till att uppnå ett nollföroreningsmål, så att luftkvaliteten inom unionen gradvis förbättras till nivåer som inte längre anses skadliga för människors hälsa, naturliga ekosystem eller biologisk mångfald, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna eftersom luftföroreningar sprids över gränserna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.