16 Genomförande av ett ramverk för internkontroll

I samband med identifiering och mätning eller bedömning av risker bör institutet utveckla lämpliga metoder som omfattar både framåt- och bakåtblickande verktyg. Dessa metoder bör göra det möjligt att aggregera riskexponeringen för olika affärsområden och stödja identifieringen av riskkoncentrationer. Verktygen bör innefatta såväl bedömning av den faktiska riskprofilen i förhållande till institutets riskaptit som identifiering och bedömning av potentiella riskexponeringar och riskexponeringar vid stress i en rad olika scenarier med ogynnsamma omständigheter i förhållande till institutets riskkapacitet. Verktygen bör ge information om alla eventuella justeringar av riskprofilen som krävs. När instituten målar upp stresscenarier bör de vara rimligt konservativa i sina antaganden.

Instituten bör tänka på att resultaten av kvantitativa bedömningsmetoder, inklusive stresstest, till stor del beror på modellernas begränsningar och de antaganden som görs (till exempel om den extrema situationens allvar och varaktighet och de underliggande riskerna). Om en modell till exempel visar mycket hög avkastning på ekonomiskt kapital kan det bero på en svaghet hos modellen (t.ex. att vissa relevanta risker inte tas med i beräkningen), inte på att institutet har en överlägsen strategi eller genomför den på ett utmärkt sätt. Risknivån bör EBA Regular Use

därför inte bedömas enbart på grundval av kvantitativ information eller modellresultat, utan bedömningen bör även omfatta ett kvalitativt tillvägagångssätt (med expertutlåtanden och kritisk analys). Relevanta makroekonomiska trender och uppgifter bör särskilt uppmärksammas så att deras potentiella inverkan på exponeringar och portföljer kan fastställas.

Det är institutet som har det yttersta ansvaret för riskbedömningen och institutet bör således göra en kritisk granskning av sina risker i stället för att enbart förlita sig på externa bedömningar. Institutet bör till exempel utvärdera en färdigköpt riskmodell och anpassa den till sina egna omständigheter för att se till att riskerna fångas upp och analyseras på ett korrekt och heltäckande sätt i modellen.

Instituten bör vara fullt medvetna om modellernas och mätmetodernas begränsningar och inte uteslutande använda kvantitativa riskbedömningsverktyg, utan även kvalitativa verktyg (däribland expertutlåtanden och kritisk analys).

Utöver sina egna bedömningar kan ett institut även använda externa riskbedömningar (såsom externa kreditvärderingar eller externt inköpta riskmodeller). Instituten bör känna till exakt vad som ingår i bedömningarna och vilka deras begränsningar är.