Artikel 3 Förändringar i institutets ekonomiska värde på eget kapital

1.   Instituten ska i sina beräkningar av det ekonomiska värdet på eget kapital återspegla de gemensamma modellantaganden och parametriska antaganden som anges i punkterna 2–10.

2.   Instituten ska ta med följande i sina beräkningar av det ekonomiska värdet på eget kapital:

Vid tillämpning av led c ska instituten justera de viktigaste beteendemässiga modelleringsantagandena för räntekänsliga instrument till egenskaperna hos olika räntescenarier med beaktande av de proportionalitets- och väsentlighetströsklar som anges i artikel 8.10, artikel 9.2, artikel 10.4, artikel 12.2 och artikel 23.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2024/857 (6).

3.   Alla instrument i kärnprimärkapital och annat evigt baskapital utan uppsägningsdatum ska uteslutas från beräkningen.

4.   Institut med en andel av exponeringar som har förfallit på 2 % eller högre ska inkludera exponeringar som har förfallit som räntekänsliga instrument vars modellering bör avspegla förväntade kassaflöden och deras timing. Exponeringar som har förfallit ska inkluderas efter avsättningar. För detta ändamål ska exponeringar som har förfallit fastställas genom räntebärande värdepapper, lån och förskott som klassificeras som nödlidande i enlighet med artikel 47a.3 i förordning (EU) nr 575/2013, medan andelen exponeringar som har förfallit ska beräknas som summan av exponeringar som har förfallit dividerat med det totala bruttobeloppet för räntebärande värdepapper, lån och förskott beräknat på institutets nivå.

5.   Behandlingen av handelsmarginaler och andra spreadkomponenter i räntebetalningar i fråga om huruvida de ska uteslutas från eller inkluderas i kassaflödena bör överensstämma med institutens interna hanterings- och mätmetod för ränterisk utanför handelslagret. Om handelsmarginaler och andra spreadkomponenter utesluts ska instituten

6.   Förändringen i det ekonomiska värdet på eget kapital ska beräknas med antagande om avvecklingsbalansräkning, där de befintliga positionerna förfaller och inte ersätts.

7.   Ett löptidsberoende räntegolv efter chock ska tillämpas för varje valuta, som börjar med -150 baspunkter för omedelbara förfallodagar. Detta golv ska höjas med 3 baspunkter per år och slutligen uppnå 0 % för löptider på 50 år och längre. Om de observerade räntorna är lägre än räntegolvet efter chock ska instituten tillämpa den lägre observerade räntan.

8.   När instituten beräknar den aggregerade förändringen för varje räntechockscenario ska de lägga ihop alla negativa och positiva förändringar som sker i varje valuta. Andra valutor än rapporteringsvalutan ska räknas om till rapporteringsvalutan enligt Europeiska centralbankens avistakurs på referensdagen. Positiva förändringar ska viktas med en faktor på 50 % eller en faktor på 80 % när det gäller valutorna i växelkursmekanismen ERM II med ett formellt överenskommet fluktuationsband som är smalare än standardbandet på ± 15 %. Viktade vinster ska redovisas upp till det högsta av a) det absoluta värdet av negativa förändringar i euro eller ERM II-valutor och b) resultatet av att tillämpa en faktor på 50 % på de positiva förändringarna i ERM II-valutor respektive euro.

9.   För diskontering ska en lämplig allmän ”riskfri” avkastningskurva per valuta användas. Den kurvan ska inte omfatta instrumentspecifika, sektorspecifika eller enhetspecifika spreadar för kreditrisk eller likviditet.

10.   Vid bedömningen av risken för räntekänsliga produkter som är kopplade till inflation eller andra marknadsfaktorer ska försiktiga antaganden användas. Dessa antaganden ska baseras på det aktuella/senast observerade värdet, på prognoser från ansedda ekonomiska forskningsinstitut eller på annan allmänt vedertagen marknadspraxis och ska i princip vara scenario-oberoende.