Artikel 14 Utarbetande av nationella restaureringsplaner

1.   Varje medlemsstat ska utarbeta en nationell restaureringsplan och genomföra den förberedande övervakning och forskning som behövs för att identifiera de restaureringsåtgärder som är nödvändiga för att uppnå de restaureringsmål och fullgöra de skyldigheter som fastställs i artiklarna 4–13 och för att bidra till unionens övergripande mål som fastställs i artikel 1, med beaktande av senaste vetenskapliga rön.

2.   Medlemsstaterna ska kvantifiera den areal som behöver restaureras för att uppnå de restaureringsmål som fastställs i artiklarna 4 och 5 med beaktande av tillståndet för de livsmiljötyper som avses i artiklarna 4.1, 4.4, 5.1 och 5.2 och kvaliteten hos och kvantiteten av livsmiljöerna för de arter som avses i artiklarna 4.7 och 5.5 och som förekommer i de ekosystem som omfattas av artikel 2. Kvantifieringen ska bland annat grunda sig på följande information:

I syfte att kvantifiera arealen av varje livsmiljötyp som behöver restaureras för att uppnå de restaureringsmål som anges i artiklarna 4.1 a och 5.1 a ska den livsmiljöareal som inte är i gott tillstånd som avses i första stycket a ii i denna punkt endast omfatta de arealer för vilka livsmiljötypens tillstånd är känt.

I syfte att kvantifiera arealen av varje livsmiljötyp som behöver restaureras för att uppnå de restaureringsmål som anges i artiklarna 4.1 b och 5.1 b, c och d ska den livsmiljöareal som inte är i gott tillstånd som avses i första stycket a ii i denna punkt endast omfatta de arealer för vilka livsmiljötypens tillstånd är känt eller ska vara känt i enlighet med artiklarna 4.9 och 5.7.

Om en medlemsstat avser att tillämpa undantaget i artikel 4.2, ska den medlemsstaten fastställa de procentsatser som avses i den artikeln.

Om en medlemsstat avser att tillämpa undantaget i artiklarna 4.5 och 5.3, ska den medlemsstaten fastställa de lägre procentsatser som valts i enlighet med dessa artiklar.

3.   När det gäller grupp 7 av de livsmiljötyper som förtecknas i bilaga II ska medlemsstaterna fastställa den procentsats som avses i artikel 5.1 d.

4.   Medlemsstaterna ska fastställa och kartlägga de urbana ekosystemområden som avses i artikel 8 för alla sina städer och mindre städer och förorter.

Den urbana ekosystemområden i en stad eller i en mindre stad och förort ska omfatta

Medlemsstaterna får samla de urbana ekosystemarealerna i två eller flera angränsande städer eller två eller flera mindre städer och förorter, eller båda, till en gemensam ekosystemareal för dessa städer eller mindre städer och förorter.

5.   Medlemsstaterna ska senast 2030 genom en öppen och effektiv process och bedömning utifrån senaste vetenskapliga rön, den vägledande ram som avses i artikel 20.10 och, om en sådan finns tillgänglig, den vägledande ram som avses i artikel 20.11 fastställa tillfredsställande nivåer för:

6.   Medlemsstaterna ska identifiera och kartlägga de jordbruks- och skogsområden som är i behov av restaurering, särskilt de områden som till följd av intensifiering eller andra förvaltningsfaktorer behöver ökad konnektivitet och ett mer varierat landskap.

7.   Varje medlemsstat får, senast den 19 augusti 2025, utveckla en metod för att komplettera den metod som avses i bilaga IV, i syfte att övervaka landskapselement som gynnar en hög biologisk mångfald och som inte omfattas av den gemensamma metod som avses i beskrivningen av landskapselement som gynnar en hög biologisk mångfald i den bilagan. Kommissionen ska ge vägledning om ramen för utveckling av sådana metoder senast den 19 september 2024.

8.   I tillämpliga fall ska medlemsstaterna fastställa minskningen av omfattningen av återvätning av torvmark som används inom jordbruket enligt vad som avses i artikel 11.4 femte stycket.

9.   Medlemsstaterna ska identifiera synergier med begränsning av klimatförändringar, anpassning till klimatförändringar, markförsämringsneutralitet och förebyggande av katastrofer och prioritera restaureringsåtgärder i enlighet med det. Medlemsstaterna ska också beakta

10.   Medlemsstaterna ska identifiera synergier med jord- och skogsbruket. De ska också identifiera befintliga jordbruks- och skogsbruksmetoder, inbegripet interventioner inom GJP, som bidrar till målen för denna förordning.

11.   Genomförandet av denna förordning ska inte innebära en skyldighet för medlemsstaterna att omprogrammera finansiering inom ramen för GJP, den gemensamma fiskeripolitiken (GFP) eller andra finansieringsprogram eller finansieringsinstrument för jordbruk och fiske inom den fleråriga budgetramen 2021–2027.

12.   Medlemsstaterna får främja införandet av privata eller offentliga stödsystem till förmån för berörda parter som genomför de restaureringsåtgärder som avses i artiklarna 4–12, inbegripet markförvaltare och markägare, jordbrukare, skogsbrukare och fiskare.

13.   Medlemsstaterna ska samordna utarbetandet av nationella restaureringsplaner med kartläggningen av områden som krävs för att fullgöra åtminstone de nationella bidragen till målet för förnybara energikällor för 2030 och, i tillämpliga fall, med utseendet av accelerationsområden för förnybar energi och särskilda infrastrukturområden. Under utarbetandet av de nationella restaureringsplanerna ska medlemsstaterna säkerställa synergier med utbyggnaden av förnybar energi och energiinfrastruktur och eventuella accelerationsområden för förnybar energi och särskilda infrastrukturområden som redan har utsetts och även säkerställa att dessa områden, inbegripet de tillståndsförfaranden som är tillämpliga i dessa områden enligt direktiv (EU) 2018/2001, samt nätprojekt som är nödvändiga för integreringen av förnybar energi i elsystemet och de respektive tillståndsförfarandena, fungerar oförändrat.

14.   När medlemsstaterna utarbetar sina nationella restaureringsplaner ska de beakta särskilt följande:

15.   När medlemsstaterna utarbetar sina nationella restaureringsplaner ska de också beakta projekt för strategiska kritiska råvaror om de erkänns enligt unionsrätten.

16.   När medlemsstaterna utarbetar sina nationella restaureringsplaner

17.   Medlemsstaterna ska när så är möjligt främja synergier med andra medlemsstaters nationella restaureringsplaner, särskilt för gränsöverskridande ekosystem eller när medlemsstaterna delar en marin region eller delregion i den mening som avses i direktiv 2008/56/EG.

18.   När det är praktiskt möjligt och lämpligt får medlemsstaterna använda befintliga regionala institutionella samarbetsstrukturer för att utarbeta och genomföra nationella restaureringsplaner i samband med restaurering och återetablering av marina ekosystem.

19.   Om medlemsstaterna konstaterar ett problem som sannolikt kommer att hindra fullgörandet av skyldigheterna att restaurera och återetablera marina ekosystem och som kräver åtgärder för vilka de inte är behöriga ska de, var för sig eller gemensamt, vända sig till, om de berörs, medlemsstaterna, kommissionen eller internationella organisationer och tillhandahålla dem en beskrivning av det konstaterade problemet och av möjliga åtgärder, så att dessa kan övervägas och potentiellt antas.

20.   Medlemsstaterna ska säkerställa att utarbetandet av restaureringsplanen är öppet, transparent, inkluderande och ändamålsenligt och att allmänheten, inbegripet alla berörda parter, i ett tidigt skede får effektiva möjligheter att delta i utarbetandet. Samråd ska uppfylla de krav som anges i direktiv 2001/42/EG.