+Artikel 166 Exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker, regionala självstyrelseorgan, lokala myndigheter och offentliga organ samt hushållsexponeringar
---+Artikel 166 1.
---+Artikel 166 2.
---+Artikel 166 3.
---+Artikel 166 4.
---+Artikel 166 5.
---+Artikel 166 6.
---+Artikel 166 7.
---+Artikel 166 8.
---+Artikel 166 8a.
---+Artikel 166 8b.
---+Artikel 166 8c.
---+Artikel 166 9.

Artikel 166 Exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker, regionala självstyrelseorgan, lokala myndigheter och offentliga organ samt hushållsexponeringar

-

1. Översikt

,
Rubrik Reglering
Artikel 166 1.
Om inget annat anges, ska exponeringsbeloppet för exponeringar i balansräkningen vara det redovisade värdet mätt utan hänsyn till eventuella kreditriskjusteringar.

Denna regel gäller även för tillgångar som köpts till ett pris som skiljer sig från skuldbeloppet.

För köpta tillgångar betecknas skillnaden mellan skuldbelopp och det redovisade värdet som efter särskilda kreditriskjusteringar registrerades i institutens balansräkningar vid köp av tillgången som underkurs om skuldbeloppet är större och som överkurs om det är mindre.

Artikel 166 2.
Om instituten använder ramavtal om nettning i fråga om repor eller värdepappers- eller råvarulån ska exponeringsbeloppet beräknas enligt kapitlen 4 eller 6.
Artikel 166 3.
För beräkning av exponeringsbeloppetvid nettning i balansräkningen av lån och insättningar ska instituten använda de metoder som anges i kapitel 4.
Artikel 166 4.
Vid leasingavtal ska exponeringsbeloppet motsvara nuvärdet av minimileasingbetalningarna. Med "minimileasingbetalningar" avses de betalningar under leasingtiden som leasingtagaren förpliktas eller kan förpliktas att göra samt alla förmånliga köpoptioner (som skäligen kan antas komma att utnyttjas). Om en annan part än leasingtagaren kan förpliktas att betala restvärdet för ett leasingobjekt och denna betalningsskyldighet uppfyller kraven i artikel 201 för godtagbart tillhandahållande av kreditriskskydd samt kraven för godkännande av andra slag av garantier i artikel 213, kan betalningsskyldigheten betraktas som ett obetalt kreditriskskydd i enlighet med kapitel 4.
Artikel 166 5.
När det gäller kontrakt i bilaga II, ska exponeringsbeloppet fastställas genom de metoder som anges i kapitel 6 och inte ta hänsyn till någon kreditriskjustering.
Artikel 166 6.
Exponeringsbeloppet för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för förvärvade fordringar ska motsvara det värde som fastställs i enlighet med punkt 1 minus kapitalbaskrav för utspädningsrisk före kreditriskreducerande åtgärder.
Artikel 166 7.
Om en exponering har formen av värdepapper eller råvaror som sålts, ställts som säkerhet eller lånats ut inom ramen för repor eller värdepappers- eller råvarulån, transaktioner med långfristig avveckling och marginallån, ska exponeringsbeloppet motsvara värdepapperens eller råvarornas värde enligt artikel 24. Om den fullständiga metod för finansiella säkerheter som anges i artikel 223 används, ska exponeringsbeloppet ökas med den volatilitetsjustering som är tillämplig för dessa värdepapper eller råvaror enligt den artikeln. Exponeringsbeloppet för repor, värdepappers- eller råvarulån, transaktioner med långfristig avveckling och marginallån kan fastställas i enlighet med antingen kapitel 6 eller artikel 220.2.
Artikel 166 8.
Exponeringsvärdet för poster utanför balansräkningen som inte är kontrakt enligt bilaga II ska beräknas med hjälp av antingen kreditkonverteringsfaktorer enligt internmetoden eller kreditkonverteringsfaktorer enligt schablonmetoden i enlighet med punkterna 8a och 8b i denna artikel samt artikel 151.8.

Om endast de utnyttjade saldona för revolverande faciliteter har värdepapperiserats ska instituten säkerställa att de fortsätter att inneha den kapitalbas som krävs mot de outnyttjade saldon som är kopplade till värdepapperiseringen.

Ett institut som inte har fått tillstånd att använda kreditkonverteringsfaktorer enligt internmetoden ska beräkna exponeringsvärdet som det beviljade men outnyttjade beloppet multiplicerat med den berörda kreditkonverteringsfaktorn enligt schablonmetoden.

Ett institut som använder kreditkonverteringsfaktorer enligt internmetoden ska beräkna exponeringsvärdet för outnyttjade kreditmöjligheter som det outnyttjade beloppet multiplicerat med kreditkonverteringsfaktorn enligt internmetoden.

Artikel 166 8a.
När det gäller en exponering för vilken ett institut inte har fått tillstånd att använda kreditkonverteringsfaktorer enligt internmetoden ska den tillämpliga kreditkonverteringsfaktorn vara den kreditkonverteringsfaktor enligt schablonmetoden som föreskrivs i kapitel 2 för samma typer av poster som anges i artikel 111. Det belopp på vilket kreditkonverteringsfaktorn enligt schablonmetoden ska tillämpas ska vara det lägre av värdet på det beviljade men outnyttjade beloppet och det värde som återspeglar eventuella begränsningar av facilitetens tillgänglighet, inbegripet förekomsten av en övre gräns för det potentiella lånebelopp som är kopplat till en gäldenärs rapporterade kassaflöde. Om en facilitet är begränsad på detta sätt ska institutet ha nöjaktiga förfaranden för övervakning och förvaltning av kreditlimiter till stöd för denna begränsning.
Artikel 166 8b.

Med behöriga myndigheters tillstånd ska institut som uppfyller kraven för användning av kreditkonverteringsfaktorer enligt internmetoden i enlighet med avsnitt 6 använda dessa kreditkonverteringsfaktorer för exponeringar som härrör från outnyttjade revolverande kreditmöjligheter som behandlas enligt internmetoden, förutsatt att dessa exponeringar inte skulle omfattas av en kreditkonverteringsfaktor enligt schablonmetoden på 100 %. Kreditkonverteringsfaktorer enligt schablonmetoden ska användas för

a) 

alla övriga poster utanför balansräkningen, särskilt outnyttjade icke-revolverande kreditmöjligheter,

b) 

exponeringar där minimikraven för beräkning av kreditkonverteringsfaktorer enligt internmetoden enligt avsnitt 6 inte uppfylls av institutet eller där den behöriga myndigheten inte har tillåtit användning av kreditkonverteringsfaktorer enligt internmetoden.

Vid tillämpning av denna artikel ska ett åtagande anses vara ”revolverande” när gäldenärer kan erhålla ett lån där de har flexibilitet att bestämma hur ofta lånemedel ska tas ut och med vilka intervall, så att de kan utnyttja, återbetala och på nytt utnyttja förskotterade lån. Avtal som tillåter förskottsbetalningar och efterföljande utnyttjande på nytt av dessa förskottsbetalningar ska betraktas som revolverande.

Artikel 166 8c.

När kreditkonverteringsfaktorerna enligt internmetoden endast används vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp för andra exponeringar som härrör från revolverande kreditmöjligheter än exponeringar som hänförs till exponeringsklassen i enlighet med artikel 147.2 a, särskilt i enlighet med artiklarna 153.1, 157, 158.1, 158.5 och 158.10 får det exponeringsvärde som för varje exponering används som indata i formlerna för riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förluster inte understiga summan av

a) 

det belopp av den revolverande kreditmöjligheten som utnyttjats,

b) 

50 % av exponeringsbeloppet utanför balansräkningen för den återstående outnyttjade delen av den revolverande kreditmöjligheten beräknat med hjälp av den tillämpliga kreditkonverteringsfaktor enligt schablonmetoden som föreskrivs i artikel 111.

Summan av beloppen enligt leden a och b ska kallas indatagolvet för kreditkonverteringsfaktorer.

Artikel 166 9.
Om ett åtagande avser en förpliktelse att ingå ett annat åtagande ska den lägre av de två konverteringsfaktorerna för de enskilda åtagandena användas.

1.1 Referenser

1.2 Identifierade krav

1.3 Relaterade standarder

2. Identifierade krav

Krav
Källa Krav

3. Relaterade standarder

Standarder
Källa Krav