115. Instituten bör, när de beräknar förändringar av det ekonomiska värdet av eget kapital enligt …

Instituten bör, när de beräknar förändringar av det ekonomiska värdet av eget kapital enligt punkterna 113 och 114, framför allt tillämpa följande principer:

• (a) Alla positioner i räntekänsliga instrument bör beaktas.
• (b) Mindre verksamhet inom handelslagret bör inkluderas, såvida inte dess ränterisk fångas upp av ett annat riskmått.
• (c) Alla instrument i kärnprimärkapital och annat evigt baskapital utan uppsägningsdatum bör uteslutas från beräkningen av standardextremvärdestestet för ekonomiskt värde av eget kapital.
• (d) Instituten bör avspegla automatiska och beteendemässiga optioner i beräkningen. Instituten bör anpassa beteendemässiga huvudantaganden till egenskaperna hos olika räntescenarier.
• (e) Pensionsförpliktelser och tillgångar från pensionsplaner bör inkluderas, såvida inte deras ränterisk fångas upp av ett annat riskmått.
• (f) Kassaflödena från räntekänsliga instrument bör omfatta all återbetalning av kapitalbelopp, justering av kapitalbelopp och alla räntebetalningar.
• (g) Institut med en andel av exponeringar som har förfallit⁸ på 2 % eller högre bör inkludera exponeringar som har förfallit som räntekänsliga instrument vars modellering bör avspegla förväntade kassaflöden och deras timing. Exponeringar som har förfallit bör inkluderas efter avsättningar.
• (h) Instituten bör överväga instrumentspecifika räntegolv.
• (i) Behandlingen av räntepåslag och andra spreadkomponenter i räntebetalningar i fråga om huruvida de ska uteslutas från eller inkluderas i kassaflödena bör överensstämma med institutens interna hanterings- och mätmetod för ränterisk utanför handelslagret. Instituten bör meddela den behöriga myndigheten huruvida de utesluter räntepåslag och andra spreadkomponenter från beräkningen eller ej. Om räntepåslag och andra spreadkomponenter är uteslutna bör instituten i) använda en transparent metod för att identifiera den riskfria räntan vid inrättandet av varje instrument, ii) använda en metod som tillämpas på ett enhetligt sätt på alla affärsenheter, och iii) se till att räntepåslag och andra spreadkomponenter utesluts från kassaflödena på ett sätt som är i linje med hur institutet hanterar och risksäkrar ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret.
• (j) Förändringar av det ekonomiska värdet av eget kapital bör beräknas utifrån antagandet om en avveckling av balansräkningen.
• (k) Ett löptidsberoende räntegolv bör tillämpas efter chocken för varje valuta som startar med -100 baspunkter för omedelbara förfallodagar. Detta golv bör öka med 5 baspunkter per år och slutligen uppnå 0 % för löptider på 20 år och längre. Om de observerade räntorna är lägre än den aktuella referensräntan på -100 baspunkter bör instituten tillämpa den lägre observerade räntan⁹ .
• (l) Instituten bör beräkna förändringar av det ekonomiska värdet av eget kapital minst för varje valuta vars tillgångar eller skulder som är denominerade i respektive valuta utgör 5 % eller mer av de sammanlagda finansiella tillgångarna (exklusive materiella tillgångar) eller skulderna utanför handelslagret, eller mindre än 5 % om summan av tillgångar eller skulder som ingår i beräkningen är lägre än 90 % de sammanlagda finansiella tillgångarna (exklusive materiella tillgångar) eller skulderna (materiella positioner) utanför handelslagret.
• (m) När instituten beräknar det aggregerade ekonomiska värdet för eget kapital för varje räntechockscenario bör de lägga ihop alla negativa och positiva förändringar av det ekonomiska värdet för eget kapital som sker i varje valuta. Positiva förändringar bör viktas med en faktor på 50 %.
• (n) En lämplig allmän ”riskfri” avkastningskurva per valuta bör användas (t.ex. swap-räntekurvor). Den kurvan får inte omfatta instrumentspecifika eller enhetsspecifika skillnader i kreditriskspread eller likviditetsrisk.
• (o) Den antagna beteendemässiga räntejusteringstidpunkten för privatkonton och icke-finansiella institutionella konton utan specifika räntejusteringstidpunkter bör begränsas till ett genomsnitt på högst fem år. 5-årstaket gäller separat för varje valuta. Nödlidande insättningar från finansinstitut bör inte vara föremål för beteendemässig modellering.

⁸ Andel exponeringar som har förfallit (nödlidande värdepapper och lån och förskott/bruttomängden värdepapper och lån och förskott) beräknat på institutets nivå.

⁹ EBA kan komma att justera detta tak för att säkerställa att den lägre referensräntan är tillräckligt försiktig med tanke på framtida ränteutvecklingar.

1. Översikt

1.1 Referenser

1.2 Identifierade krav

1.3 Relaterade standarder

2. Identifierade krav

3. Relaterade standarder

• EBA - Published by the European Banking Authority at https://www.eba.europa.eu/