|
RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 2137/85 av den 25 juli 1985 om europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG) EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 235 i detta, med beaktande av kommissionens förslag (1), med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2), med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (3), och med beaktande av följande: En harmonisk utveckling av den ekonomiska verksamheten samt en varaktig och balanserad tillväxt inom gemenskapen som helhet är beroende av att det upprättas en gemensam marknad som fungerar tillfredsställande och erbjuder villkor som motsvarar dem som råder på den nationella marknaden. För att få till stånd denna gemensamma marknad och stärka dess enhet bör rättsliga grundvalar skapas som underlättar för fysiska personer, bolag och andra rättsliga enheter att anpassa sin verksamhet till gemenskapens ekonomiska villkor. Det är därför nödvändigt att dessa fysiska personer, bolag och andra rättsliga enheter kan samarbeta effektivt över gränserna. Ett sådant samarbete kan möta svårigheter av rättslig, skattemässig eller psykologisk natur. Ett ändamålsenligt rättsligt instrument på gemenskapsnivå i form av en europeisk ekonomisk intressegruppering skulle bidra till att ovannämnda mål uppnås och behövs därför. Fördraget innehåller inte tillräckliga bestämmelser för ett sådant rättsligt instrument. En grupperings förmåga att anpassa sig till de ekonomiska villkoren bör garanteras genom en avsevärd handlingsfrihet för grupperingens medlemmar att reglera sina avtalsmässiga förbindelser och grupperingens interna organisation. En gruppering skiljer sig från ett bolag främst i fråga om ändamålet, vilket endast är att underlätta eller utveckla medlemmarnas ekonomiska verksamhet för att göra det möjligt för dessa att förbättra sina egna resultat. På grund av denna stödjande karaktär måste grupperingens verksamhet ha samband med medlemmarnas ekonomiska verksamhet och får inte ersätta denna i sådan utsträckning att grupperingen t.ex. i förhållande till tredje man utövar en självständig yrkesmässig verksamhet, varvid begreppet ekonomisk verksamhet skall ges en vidsträckt tolkning. Fysiska personer, bolag och andra rättsliga enheter bör enligt förordningens syfte i största möjliga utsträckning ha tillträde till denna företagsform. Förordningen hindrar dock inte att det på det nationella planet tillämpas rättsregler och/eller etiska regler som gäller utövningen av en verksamhet eller ett yrke. Enbart denna förordning ger inte rätt att delta i en gruppering, även om villkoren som föreskrivs i förordningen är uppfyllda. Förordningens bestämmelser om möjlighet att av hänsyn till allmänna intressen förbjuda eller begränsa rätten att delta i en gruppering inverkar inte på de rättsregler i medlemsstaterna som behandlar utövande av verksamhet och som kan föreskriva ytterligare förbud eller begränsningar eller annan kontroll eller tillsyn i fråga om rätten för fysiska personer, bolag eller andra rättsliga enheter eller kategorier därav att delta i en gruppering. För att en gruppering skall kunna fylla sitt ändamål skall den ha rättskapacitet. Ett organ som är rättsligt skilt från grupperingens medlemmar skall representera grupperingen mot tredje man. Skyddet för tredje man kräver en hög grad av offentlighet. Medlemmarna ansvarar obegränsat solidariskt för grupperingens skulder och andra förbindelser, inklusive skulder avseende skatter och sociala avgifter, dock utan att denna princip inverkar på rätten att genom ett särskilt avtal mellan grupperingen och en tredje man bestämma att ansvaret skall uteslutas eller begränsas i fråga om en eller flera medlemmar när det gäller en viss skuld eller någon annan förbindelse. Frågor om fysiska personers rättsliga handlingsförmåga och rättskapacitet samt om juridiska personers rättskapacitet regleras av nationell lagstiftning. Regler bör ges om särskilda grunder för upplösning av grupperingen, dock bör hänvisning ske till nationella rättsregler om likvidation och avslutning av denna. En gruppering omfattas av bestämmelserna i nationell lagstiftning om obestånd och betalningsinställelse. Dessa bestämmelser kan ange ytterligare grunder för upplösning av grupperingen. Denna förordning föreskriver att det endast är grupperingens medlemmar som skall beskattas för resultatet av grupperingens verksamhet. Därutöver tillämpas nationella skatteregler, bl.a. när det gäller fördelningen av vinst, taxeringsförfarandet och alla förpliktelser som medlemsstaternas skattelagstiftning innehåller. I frågor som inte omfattas av denna förordning tillämpas medlemsstaternas rättsregler och gemenskapsrätten, t.ex. när det gäller - social- och arbetsrätt, - konkurrensrätt, - immaterialrätt. En gruppering är underkastad medlemsstaternas rättsregler om utövande av verksamheten och kontroll av denna. Om en gruppering eller dess medlemmar missbrukar eller kringgår en medlemsstats lagstiftning får medlemsstaten tillgripa lämpliga sanktioner. Det står medlemsstaterna fritt att tillämpa eller anta lagar eller förordningar eller vidta administrativa åtgärder som inte strider mot tillämpningsområdet för eller syftet med denna förordning. Denna förordning skall i sin helhet omedelbart träda i kraft. Tillämpningen av vissa bestämmelser skall dock senareläggas för att ge medlemsstaterna möjlighet att inrätta den administration inom sina respektive områden som behövs för registrering av grupperingarna och för att säkerställa att handlingar angående dessa blir offentliga. Från den dag förordningen tillämpas skall de grupperingar som bildas kunna verka utan territoriella inskränkningar. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
|