+Preamble: 1

Preamble: 1

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag ( 1 ),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 2 ),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( 3 ), och

av följande skäl:

(1)

Gemenskapen ser allvarligt på den skadliga miljöpåverkan från tennorganiska föreningar i antifoulingsystem på fartyg, särskilt från beläggningar innehållande tributyltenn (TBT).

(2)

Den 5 oktober 2001 antogs i närvaro av gemenskapens medlemsstater en internationell konvention om kontroll av skadliga antifoulingsystem på fartyg (AFS-konventionen) vid en diplomatkonferens (AFS-konferensen) under Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) beskydd.

(3)

AFS-konventionen är en ramkonvention med väldefinierade förfaranden som möjliggör förbud mot skadliga antifoulingsystem på fartyg med beaktande av försiktighetsprincipen i enlighet med Riodeklarationen om miljö och utveckling.

(4)

Enligt AFS-konventionen är för närvarande bara applicering av tennorganiska föreningar på fartyg förbjuden.

(5)

AFS-konventionens tillämpningsdatum är den 1 januari 2003 för förbudet mot applicering av tennorganiska föreningar på fartyg och den 1 januari 2008 för totalförbudet mot förekomsten av tennorganiska föreningar på fartyg.

(6)

AFS-konventionen träder i kraft tolv månader efter det att den ratificerats av minst 25 stater som står för minst 25 % av världshandelsflottans tonnage.

(7)

Medlemsstaterna bör ratificera AFS-konventionen så snart som möjligt.

(8)

Medlemsstaterna bör ges bästa möjliga förutsättningar för att skyndsamt kunna ratificera AFS-konventionen, och eventuella hinder mot denna ratificering bör undanröjas.

(9)

Då AFS-konferensen insåg att den tid som återstod till den 1 januari 2003 inte skulle vara tillräcklig för att möjliggöra att AFS-konventionen trädde i kraft detta datum, och då den önskade tillse att användningen av tennorganiska föreningar verkligen skulle upphöra inom sjöfarten från och med detta datum, uppmanade den i sin resolution nr 1 IMO-medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att brådskande förbereda för genomförandet av AFS-konventionen, och uppmanade den berörda industrin att avstå från att saluföra, sälja och använda tennorganiska föreningar från och med detta datum.

(10)

Kommissionen har som en direkt uppföljning av AFS-konferensen antagit direktiv 2002/62/EG av den 9 juli 2002 om anpassning till tekniska framsteg för nionde gången av bilaga I till rådets direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (tennorganiska föreningar) ( 4 ) för att från och med den 1 januari 2003 förbjuda utsläppande på marknaden och användning av tennorganiska föreningar i antifoulingsystem för alla slags fartyg, oberoende av längd.

(11)

Mot bakgrund av AFS-konferensens resolution nr 1 krävs ytterligare mått och steg för att man skall kunna genomföra åtgärder beträffande tennorganiska föreningar och därigenom garantera ett totalförbud mot TBT-beläggningar på fartyg i hela gemenskapen och angränsande hav från och med de tidpunkter som fastställs i AFS-konventionen.

(12)

En förordning är ett lämpligt rättsligt instrument, eftersom kraven i förordningen redan efter kort tid är direkt tillämpliga i medlemsstaterna och på redarna och måste tillämpas enhetligt och vid samma tidpunkt i hela gemenskapen. Förordningen bör endast gälla förbud mot tennorganiska föreningar, och inte upprepa AFS-konventionen.

(13)

Denna förordning bör inte påverka begränsningar avseende utsläppande på marknaden och användning av vissa farliga ämnen och preparat (tennorganiska föreningar) som föreskrivs i direktiv 76/769/EEG ( 5 ).

(14)

När det gäller totalförbud mot aktiva TBT-beläggningar bör det inom gemenskapen inte råda någon osäkerhet. Den internationella sjöfartsnäringen måste kunna planera sitt fartygsunderhåll och bör därför tydligt och i god tid göras uppmärksam på att fartyg med aktiv TBT-beläggning från och med den 1 januari 2008 inte längre tillåts anlöpa gemenskapens hamnar.

(15)

För tredje land, särskilt om det inte kan dra nytta av de fördelar som uppkommer genom överstatlig reglering, kan det av rättstekniska skäl bli svårt att lagstifta om ett förbud mot applicering av TBT-beläggningar för dess fartyg från och med den dag då förbudet träder i kraft, i enlighet med denna förordning. Under en övergångsperiod som börjar den 1 juli 2003, och som upphör den dag AFS-konventionen träder i kraft bör därför fartyg som för tredje stats flagg undantas från förordningens förbud mot TBT-beläggningar.

(16)

De flaggstater som har förbjudit användningen av TBT-beläggningar på sina fartyg har ett ekonomiskt intresse av att AFS-konventionen träder i kraft så snart som möjligt så att konkurrensvillkoren världen över blir desamma. Flaggstaterna bör uppmuntras att ratificera AFS-konventionen genom att denna förordning så snart som möjligt förbjuder användningen av TBT-beläggningar på alla fartyg som för en medlemsstats flagg.

(17)

Definitionerna och kraven i denna förordning bör i största möjliga mån bygga på dem som används i AFS-konventionen.

(18)

För att garantera att förordningen tillämpas på offshoreplattformar bör den även omfatta fartyg som framförs under en medlemsstats myndighet. Förordningen bör inte vara tillämplig på örlogsfartyg eller andra statliga fartyg, eftersom underhållet av sådana fartyg i tillräcklig utsträckning redan omfattas av AFS-konventionen.

(19)

Sjöfartsnäringen bör uppmuntras att följa rekommendationen i AFS-konferensens resolution nr 1 genom att det från och med den 1 juli 2003 införs ett förbud mot aktiv TBT-beläggning för alla fartyg som äger rätt att föra en medlemsstats flagg och vars antifoulingsystem applicerats, ändrats eller ersatts efter detta datum.

(20)

Det är lämpligt att införa ett likadant besiktnings- och certifieringssystem som det som fastställs i AFS-konventionen. Inom ramen för denna förordning bör man besiktiga alla fartyg med en bruttodräktighet på 400 ton eller däröver, oberoende av trafikens art, medan fartyg under 400 tons bruttodräktighet som har en längd på 24 meter eller däröver bara behöver medföra en försäkran om att de uppfyller kraven i denna förordning respektive AFS-konventionen. Gemenskapen bör ha rätt att senare införa ett harmoniserat besiktningssystem för dessa fartyg om det skulle visa sig nödvändigt.

(21)

För fartyg som har en längd på 24 meter eller därunder krävs det inga särskilda föreskrifter om besiktning eller försäkran, eftersom dessa fartyg, huvudsakligen fritids- och fiskebåtar, redan omfattas av direktiv 76/769/EEG.

(22)

Certifikat och försäkringar som utfärdats i enlighet med denna förordning samt AFS-certifikat och AFS-försäkringar som utfärdats av parterna till AFS-konventionen bör erkännas.

(23)

Om AFS-konventionen inte trätt i kraft den 1 januari 2007 bör kommissionen ha möjlighet att vidta lämpliga åtgärder dels för att ge fartyg som för tredje stats flagg möjlighet att visa att de följer denna förordning, dels för att kontrollera de ifrågavarande bestämmelsernas genomförande.

(24)

Det lämpligaste systemet för att kontrollera genomförandet av förbudet mot TBT-beläggningar för fartyg och av AFS-konventionen är det som fastställs i rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll) ( 6 ), och det direktivet bör ändras vid lämplig tidpunkt. Med tanke på det direktivets särskilda räckvidd bör likvärdiga bestämmelser tillämpas på fartyg som för en medlemsstats flagg under övergångsperioden.

(25)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter ( 7 ).

(26)

Kommissionen bör till Europaparlamentet och rådet rapportera om i vilken utsträckning målen med denna förordning har uppnåtts, och vid behov föreslå lämpliga ändringar i förordningen.

(27)

Förordningen bör träda i kraft vid en tidpunkt som gör det möjligt att effektivt förbjuda användningen av tennorganiska föreningar på fartyg så snart som möjligt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

1. Översikt

,
Rubrik Reglering

1.1 Referenser

1.2 Identifierade krav

1.3 Relaterade standarder

2. Identifierade krav

Krav
Källa Krav

3. Relaterade standarder

Standarder
Källa Krav
  • Builddate: 20.04.2009 00:00:00 -Doknr: CELEX:32003R0782
  • EULAW -

    EN: Legal acts of the European Union from EUR-Lex, https://eur-lex.europa.eu/. © European Union. Re-use is authorised by Decision 2011/833/EU, provided the source is acknowledged; the consolidated texts are licensed under CC BY 4.0 (EUR-Lex legal notice). Divided into sections and converted into the GRCA format, the wording unchanged. Only the legislation published in the Official Journal of the European Union is deemed authentic.

    DE: Rechtsakte der Europäischen Union aus EUR-Lex, https://eur-lex.europa.eu/. © Europäische Union. Weiterverwendung nach Beschluss 2011/833/EU mit Quellenangabe gestattet; die konsolidierten Fassungen stehen unter CC BY 4.0 (Rechtlicher Hinweis von EUR-Lex). In Abschnitte aufgeteilt und in das GRCA-Format umgewandelt, der Wortlaut unverändert. Verbindlich sind allein die im Amtsblatt der Europäischen Union veröffentlichten Rechtsakte.