Artikel 9 Mätningar och metoder

1.   Medlemsstaterna ska fastställa antal och placering av provtagningspunkter genom att tillämpa den metod som anges i del A i bilaga II.

Vid tillämpning av första stycket ska kommissionen förse medlemsstaterna med relevanta kartor över markdeskriptorer, de inledande provtagningspunkterna och relevanta data kopplade till provtagningspunkter, som samlats in under tidigare Lucas Soil-undersökningar.

2.   Efter det att antalet och placeringen av provtagningspunkter har fastställts och innan stickprovsinventeringen utförs ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om eventuella behov av stöd i form av fältprovtagning och jordanalys samt eventuella andra behov i samband med stickprovsinventeringen.

Kommissionen ska bedöma behoven av och fastställa en lämplig nivå på stödet i samordning med de berörda medlemsstaterna.

Om kommissionen tillhandahåller stöd enligt denna punkt ska den berörda medlemsstaten anpassa stickprovsinventeringen i enlighet med detta. Den berörda medlemsstaten och kommissionen ska i ett skriftligt avtal fastställa de praktiska arrangemangen för sådant stöd.

Om kommissionen tillhandahåller stöd till fältprovtagning ska den berörda medlemsstaten säkerställa att kommissionen kan utföra markprovtagning på plats.

3.   Medlemsstaterna, och kommissionen om den tillhandahåller stöd enligt punkt 2 i enlighet med det skriftliga avtal som avses i tredje stycket i den punkten, ska utföra markmätningar genom att ta markprover vid de provtagningspunkter som avses i punkt 1 och samla in, behandla och analysera data för att fastställa följande:

Medlemsstaterna ska vara befriade från skyldigheten att ta markprover från hårdgjord mark och områden där mark har avlägsnats.

Medlemsstaterna får undanta de områden som inte riskerar försaltning från den mätning av elektrisk konduktivitet som avses i del A i bilaga I och ska underrätta kommissionen om detta och lämna en förklaring.

Markprovtagningen på plats ska utföras i enlighet med de minimikriterier för metoden för stickprovsinventering i fält som anges i del A punkt 2 i bilaga II.

För de deskriptorer för markförorening som förtecknas i del C i bilaga I får medlemsstaterna begränsa provtagningspunkterna till en relevant delmängd av det totala antalet provtagningspunkter som fastställts i enlighet med punkt 1 första stycket i denna artikel.

För den deskriptor för förlust av markens biodiversitet som förtecknas i del C i bilaga I ska medlemsstaterna utföra mätningar på minst 5 % av det totala antalet provtagningspunkter som fastställts i enlighet med punkt 1 första stycket i denna artikel.

4.   Under förutsättning att data samlats in under samma övervakningscykel som den under vilken stickprovsinventeringen utfördes och i enlighet med de metoder som avses i del A punkt 2 och del B i bilaga II får de markmätningar som medlemsstaterna ska utföra enligt punkt 3 i denna artikel i tillämpliga fall bestå av de mätningar som görs av

För utförandet av de första markmätningarna enligt punkt 8 ska perioden för insamling av data enligt första stycket i denna punkt börja, i den mån dessa data är tillgängliga, den 16 december 2024.

5.   Medlemsstaterna ska samla in, behandla och analysera data för att fastställa värdena för de indikatorer för hårdgörning av marken och avlägsnande av mark som förtecknas i del D i bilaga I.

6.   Medlemsstaterna ska tillämpa följande:

Medlemsstaterna får tillämpa andra metoder än de som anges i första stycket a och b i denna punkt förutsatt att validerade omräkningsfunktioner är tillgängliga, i enlighet med kraven i del B fjärde kolumnen i bilaga II.

7.   Medlemsstaterna ska säkerställa att laboratorier, eller parter som anlitas av laboratorier, som utför de markmätningar som medlemsstaterna ska utföra enligt punkt 3, tillämpar ett kvalitetsstyrningssystem i enlighet med EN ISO/IEC-17025 eller andra likvärdiga standarder som godtas på unionsnivå eller internationell nivå, och att de har tillgång till personal med lämpliga kvalifikationer och adekvat utbildning och till den infrastruktur och utrustning och de produkter som krävs för att utföra markmätningar.

Vid bedömningen av efterlevnaden av kvalitetsstyrningssystemet får medlemsstaterna bedöma att det är tillräckligt att ha en ackreditering för någon av de metoder för fastställande av värden för markdeskriptorer som anges i del B i bilaga II.

Medlemsstaterna ska säkerställa att laboratorier, eller parter som anlitas av laboratorier, som utför de markmätningar som medlemsstaterna ska utföra enligt punkt 3 visar sin kompetens när det gäller analys av relevanta mätobjekt genom att

Om kommissionen utför markmätningar i enlighet med punkterna 3 och 4 ska den här punkten tillämpas på kommissionen.

8.   Medlemsstaterna, och kommissionen om den tillhandahåller stöd enligt punkt 2, ska säkerställa att de första markmätningarna utförs senast den 17 december 2030.

9.   Medlemsstaterna ska säkerställa att nya markmätningar utförs minst vart sjätte år inom ramen för en provtagningskampanj eller som en del av ett kontinuerligt provtagningssystem under den relevanta sexårsperioden.

10.   Genom undantag från punkt 9 i den här artikeln får medlemsstaterna, före den andra och de påföljande provtagningskampanjerna, besluta att inte göra nya markmätningar för en markdeskriptor på delar av eller hela sitt territorium, om det är rimligt och motiverat att förvänta sig, på grundval av data som tidigare samlats in enligt den här artikeln och artiklarna 6, 7 och 8 samt vetenskapliga belägg, inbegripet prediktiva modeller för mark, med stöd av en statistiskt signifikant mängd fältdata när det gäller geografisk och tidsmässig täckning, att värdet på en sådan markdeskriptor inte har utvecklats nämnvärt, med avseende på mätosäkerheten, efter den senaste övervakningscykeln. Medlemsstaterna ska utan onödigt dröjsmål underrätta kommissionen om varje sådant beslut.

Undantaget i första stycket ska inte tillämpas när det gäller utförandet av markmätningar för samma deskriptor under två på varandra följande provtagningskampanjer.

11.   För varje övervakningscykel ska medlemsstaterna under minst två övervakningscykler lagra en representativ delmängd markprover i särskilda arkiv för markprover. Medlemsstaterna får besluta att inte lagra markprover från sina yttersta randområden.

I fall där medlemsstaterna lagrar markprover i sina särskilda arkiv för markprover ska de fastställa villkoren för tillgång till och användning av sådana markprover.

I fall där medlemsstaterna beslutar att överföra en representativ delmängd av sina markprover till kommissionens särskilda arkiv för markprover ska kommissionen ombesörja överföringen. Medlemsstaterna och kommissionen ska fastställa de praktiska arrangemangen för transporten av dessa markprover och villkoren för tillgången till och användningen av dem. Kommissionen ska till medlemsstaterna översända alla resultat från andra kontroller av relevanta parametrar och framtida analyser av nya parametrar. Kommissionen ska lagra markproverna i enlighet med sitt arkiveringsprotokoll.

12.   Medlemsstaterna ska säkerställa att värdena för indikatorerna för hårdgörning av mark och avlägsnande av mark uppdateras minst vart tredje år på grundval av tillgänglig information.

13.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21 för att ändra del B i bilaga II i syfte att anpassa de referensmetoder som anges däri till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, särskilt när värden för markdeskriptorer kan fastställas genom produkter baserade på för fjärranalysdata avseende mark som avses i artikel 6.4.