Avdelning II – villkor för finansiellt stöd inom koncerner

För att fastställa om det finansiella stödet ges i syfte att bevara eller återställa den finansiella stabiliteten i koncernen som helhet bör den behöriga myndigheten och den givande enheten analysera och jämföra

• (a) de samlade direkta och indirekta positiva effekterna för koncernen som helhet (dvs. summan av alla positiva effekter för enskilda koncernenheter) av att den finansiella sundheten i den mottagande enheten återställs, de samlade risker för koncernens finansiella ställning som är att vänta, och fallissemangsrisken för den mottagande enheten, om stödet inte ges, med
• (b) de risker för koncernen som det finansiella stödet ger upphov till, inbegripet fallissemangsrisken för den mottagande enheten och förlusten för koncernen om den mottagande enheten fallerar efter att ha fått stöd.

För att bedöma om det finansiella stödet ligger i den givande enhetens intresse bör den behöriga myndigheten och instituten analysera och jämföra

• (a) de samlade direkta och indirekta positiva effekterna för den givande enheten av att den finansiella sundheten i den mottagande enheten återställs, de samlade risker för den givande enhetens finansiella ställning som är att vänta, och fallissemangsrisken för den mottagande enheten, om stödet inte ges, med
• (b) de risker för den givande enheten som det finansiella stödet ger upphov till, inbegripet fallissemangsrisken för den mottagande enheten och förlusten för den givande enheten om den mottagande enheten fallerar efter att ha fått stöd. Analysen av fallissemangsrisken för den mottagande enheten bör göras på de bedömningsgrunder som fastställs i artikel 2 i den tekniska tillsynsstandarden om villkoren för finansiellt stöd inom koncerner enligt artikel 23 i direktiv 2014/59/EU. Detta utesluter inte att den behöriga myndighet som är ansvarig för den givande enheten i sin jämförande analys av nytta och risker i det enskilda fallet väljer att ta hänsyn till andra relevanta faktorer som den givande enheten skulle beakta vid en kreditbedömning inför beviljande av ett lån på grundval av all tillgänglig information.

Analysen enligt punkterna 3 och 4 bör beakta kraven på en sund kapital- och likviditetshantering i enskilda enheter och på koncernnivå samt eventuella interna riktlinjer och förfaranden för att hantera och begränsa koncerninterna transaktioner. Analysen bör omfatta potentiell skada på franchise, refinansiering och anseende samt positiva effekter av en effektiv användning och fungibilitet hos koncernens kapitalresurser och dess refinansieringsvillkor. Institut bör om möjligt uppskatta penningvärdet av kostnader och nytta som inte kvantifieras.

För att bedöma om det finns rimliga utsikter att ersättningen för det finansiella stödet och själva kapitalet kommer att återbetalas på respektive förfallodagar bör den givande enheten och den behöriga myndigheten göra en lämplig analys av alla riskfaktorer som kan påverka den mottagande enhetens förmåga att fullgöra dessa skyldigheter eller potentiella skyldigheter i tid, samt den mottagande enhetens fallissemangsrisk, varvid hänsyn särskilt ska tas till följande:

• (a) Om den mottagande enhetens kapital- och likviditetsbehov, vilka fastställs genom en redogörelse för dess kapital- och likviditetssituation och genom en prognos över dess kapital- och likviditetsbehov, är tillgodosedda för tillräckligt lång period, varvid hänsyn ska tas till alla relevanta källor genom vilka dessa behov kan tillgodoses.
• (b) Om planerade åtgärder för en omstrukturering av den mottagande enheten och en översyn av dess affärsmodell och riskhantering på ett effektivt sätt kan främja återställandet av den mottagande enhetens finansiella situation enligt tidsplanen och möjliggöra full återbetalning av kapital och ersättning på respektive förfallodagar.
• (c) En analys av den mottagande enhetens finansiella situation och av interna och externa orsaker till dess finansiella svårigheter som i synnerhet ska inriktas på enhetens affärsmodell och riskhantering samt på tidigare, nuvarande och förväntade marknadsförhållanden för att stödja de slutsatser som avses i leden a och b.

De underliggande antagandena i de redogörelser och prognoser som nämns i leden a–c bör vara sammanhängande och rimliga och ta hänsyn till den mottagande enhetens stressade situation, rådande marknadsförhållanden och potentiell negativ utveckling Den behöriga myndigheten bör ta hänsyn till information och bedömningar som lämnas av den behöriga myndighet som är ansvarig för den mottagande enheten.

För att bedöma om det finansiella stödet skulle orsaka risker för den finansiella stabiliteten, i synnerhet i den medlemsstat där den koncernenhet som ger stödet är belägen, bör den givande enheten och den behöriga myndigheten analysera åtminstone följande faktorer:

• (a) Den givande enhetens betydelse för den finansiella stabiliteten i den medlemsstat där denna enhet är belägen, i andra medlemsstater och i unionen, varvid hänsyn ska tas till ömsesidiga beroenden mellan den givande enheten och andra enheter som är betydelsefulla för den finansiella stabiliteten, i synnerhet genom medlemskap i institutionella skyddssystem i enlighet med artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013.
• (b) Det finansiella tillståndet för den givande enheten och för koncernenheter som är av betydelse för dess stabilitet.
• (c) Sannolikheten att framtida händelser har ett negativt inflytande på den givande enheten eller på koncernenheter som är av betydelse för den givande enhetens stabilitet eller för den finansiella stabiliteten i den medlemsstat där den givande enheten är belägen, i andra medlemsstater eller i unionen.
• (d) Risken att stödet leder till att den givande enheten förlorar likviditet eller tillgångar som kommer att behövas för att stödja andra koncernenheter som är viktiga för koncernens stabilitet och för den finansiella stabiliteten i närtid.

För att bedöma effekterna för den finansiella stabiliteten i den medlemsstat där den mottagande enheten är auktoriserad bör den behöriga myndigheten ta hänsyn till information och bedömningar som lämnats av den behöriga myndighet som är ansvarig för den mottagande enheten.

När det gäller uppfyllandet av kapitalkraven i direktiv 2013/36/EU, inbegripet artikel 104.2 i det direktivet, och den eventuella överträdelse av dessa krav som finansiellt stöd kan utgöra, bör givande enheter och behöriga myndigheter tillämpa följande:

• (a) Den givande enheten bör till den behöriga myndigheten lämna en motiverad förklaring om att institutet uppfyller dessa kapitalkrav och att stödet inte skulle leda till att den givande enhetens kapitalrelation sjunker till en nivå där det kombinerade buffertkravet inte längre uppfylls, alternativt ansöka om godkännande av att dessa krav inte uppfylls.
• (b) Om den givande enheten inte uppfyller det kombinerade buffertkravet eller stödet skulle leda till att den givande enhetens kapitalrelation sjunker till en nivå där det kombinerade buffertkravet inte längre uppfylls, bör den behöriga myndigheten besluta om stödet ändå ska godkännas på grundval av kapitalkonserveringsplanen för den givande enheten. Stödet bör vara förenligt med kapitalkonserveringsplanen.
• (c) För att bedöma om stödet ska godkännas mot bakgrund av kapitalkonserveringsplanen, trots att detta skulle innebära att ovannämnda krav inte skulle uppfyllas, bör den behöriga myndigheten bedöma om kapitalkonserveringsplanen är rimlig och i synnerhet beakta följande:
• i) Beräknad tidsram för att återställa den givande enhetens kärnprimärkapital.
• ii) Kapitalunderskottets betydelse.
• iii) Den givande enhetens egna intressen, inbegripet indirekta positiva effekter av att koncernen som helhet stabiliseras.
• iv) Syftet med berörda kapitalbuffertar.
• v) De risker och positiva effekter för den finansiella stabiliteten som skulle bli följden av ett godkännande.
• (d) Om den givande enheten är ett dotterföretag till den mottagande enheten, eller om den givande enheten och den mottagande enheten är dotterföretag till samma koncernenhet, bör den behöriga myndigheten, utan att det påverkar leden a, b och c ovan, i sin bedömning av om stödet ska godkännas trots att det innebär att dessa krav inte skulle uppfyllas även ta hänsyn till huruvida det finansiella stödet är nödvändigt för att förhindra
• i) att den mottagande enheten fallerar, vilket den annars sannolikt skulle göra,
• ii) instabilitet i koncernen som helhet till följd av ett sådant fallissemang, och
• iii) de negativa effekterna på den finansiella stabiliteten som skulle bli följden av att koncernen blev instabil.

Den behöriga myndigheten bör ta hänsyn till information som lämnas av den behöriga myndighet som är ansvarig för den mottagande enheten.

• (e) Om den behöriga myndighet som är ansvarig för den givande enheten godkänner stödet trots att det innebär att kraven inte kommer att uppfyllas, bör den fastställa maximal varaktighet och villkor för godkännandet i sitt beslut.
• (f) Leden a–e påverkar inte eventuella undantag enligt artikel 7 eller artikel 15 i förordning (EU) nr 575/2013.

När det gäller uppfyllandet av likviditetskraven i direktiv 2013/36/EU, inbegripet artikel 105 i det direktivet, bör givande enheter och behöriga myndigheter tillämpa följande:

• (a) Den givande enheten bör till den behöriga myndigheten lämna en motiverad förklaring om att institutet uppfyller tillämpliga likviditetskrav och att stödet inte skulle leda till ett sådant utflöde av likviditet att tillämpliga likviditetskrav enligt artiklarna 86 och 105 i direktiv 2013/36/EU inte skulle uppfyllas, alternativt ansöka om godkännande av att dessa krav inte uppfylls.
• (b) Om den givande enheten inte uppfyller tillämpliga likviditetskrav eller om utbetalningen av stödet skulle leda till ett sådant utflöde av likviditet att tillämpliga likviditetskrav enligt artiklarna 86 och 105 i direktiv 2013/36/EU inte längre skulle uppfyllas, bör den behöriga myndigheten besluta om stödet ska godkännas trots att det innebär att dessa krav inte kommer att uppfyllas. I denna situation bör instituten lämna in en plan till den behöriga myndigheten om hur kraven återigen ska uppfyllas.
• (c) För att bedöma om stödet ska godkännas trots att det innebär att ovannämnda krav inte skulle uppfyllas, bör den behöriga myndigheten ta hänsyn till följande:
• i) Hur länge den givande enheten inte uppfyller relevanta likviditetskrav.
• ii) Vilken betydelse det har att kraven inte uppfylls.
• iii) Den givande enhetens plan för att återigen uppfylla kraven.
• iv) Den givande enhetens egna intressen, inbegripet indirekta positiva effekter av att koncernen som helhet stabiliseras.
• v) De risker och positiva effekter för den finansiella stabiliteten som skulle blir följden av ett godkännande.
• (d) Om den givande enheten är ett dotterföretag till den mottagande enheten, eller om den givande enheten och den mottagande enheten är dotterföretag till samma koncernenhet bör den behöriga myndigheten, utan att det påverkar leden a, b och c ovan, i sin bedömning av om stödet ska godkännas trots att det innebär att dessa krav inte skulle uppfyllas även ta hänsyn till huruvida det finansiella stödet är nödvändigt för att förhindra
• i) att den mottagande enheten fallerar, vilket den annars sannolikt skulle göra,
• ii) den instabilitet för koncernen som helhet som skulle bli följden av ett sådant fallissemang, inbegripet indirekta positiva effekter som är en följd av att koncernen som helhet stabiliseras, och
• iii) de negativa effekterna på den finansiella stabiliteten som skulle bli följden av att koncernen blev instabil.

Den behöriga myndigheten bör ta hänsyn till information som lämnas av den behöriga myndighet som är ansvarig för den mottagande enheten.

• (e) Om den behöriga myndighet som ansvarig för den givande enheten godkänner stödet trots att det innebär att något av dessa likviditetskrav inte uppfylls, bör den fastställa maximal varaktighet och villkor för godkännandet i sitt beslut.
• (f) Leden a–e ovan påverkar inte eventuella undantag från likviditetskraven enligt artikel 8 i förordning (EU) nr 575/2013.

För att fastställa om det finansiella stödet uppfyller kraven avseende stora exponeringar i direktiv 2013/36/EU och förordning (EU) nr 575/2013, bör den givande enheten och den behöriga myndigheten bedöma följande:

• (a) Om den givande enheten uppfyller relevanta bestämmelser om stora exponeringar i förordning (EU) nr 575/2013, inbegripet eventuell nationell lagstiftning genom vilken möjligheterna i förordningen utnyttjas, vid den tidpunkt då stödet ges.
• (b) Om den givande enheten, efter att ha betalat ut stödet, fortsätter att uppfylla relevanta bestämmelser om stora exponeringar i förordning (EU) nr 575/2013, inbegripet eventuell nationell lagstiftning genom vilken möjligheterna i förordningen utnyttjas.

Om utbetalningen av stödet skulle leda till att den givande enheten inte längre efterlever relevanta limiter för stora exponeringar i förordning (EU) nr 575/2013, inbegripet eventuell nationell lagstiftning eller allmänt tillämpliga tillsynsbeslut genom vilka möjligheterna i förordningen utnyttjas, bör den behöriga myndigheten besluta om stödet ska godkännas trots att det innebär att limiterna inte efterlevs, varvid hänsyn ska tas till följande:

• (a) Hur länge den givande enheten inte uppfyller relevanta exponeringslimiter.
• (b) Vilken betydelse det har att kraven inte uppfylls.
• (c) Den givande enhetens plan för att återigen uppfylla kraven.
• (d) Den givande enhetens egna intressen, inbegripet indirekta positiva effekter av att koncernen som helhet stabiliseras.
• (e) De risker och positiva effekter för den finansiella stabiliteten som skulle bli följden av ett godkännande.

Om den behöriga myndighet som är ansvarig för den givande enheten godkänner stödet trots att kraven avseende stora exponeringar inte uppfylls, bör den fastställa maximal varaktighet och villkor för godkännandet i sitt beslut.