4.2.1 Intern kapacitet och förmåga/självutvärdering

Kreditinstituten bör genomföra utförliga självutvärderingar i syfte att bedöma den faktiska situationen samt fastställa steg som vidtas internt för att åtgärda eventuella interna kapacitetsbrister avseende hantering av nödlidande exponeringar.

Instituten bör ha fullständiga kunskaper om samt utvärdera följande punkter:

• a) De nödlidande exponeringarnas omfattning och drivande faktorer:
• i. Storleken på och utvecklingen av portföljer med nödlidande exponeringar på lämplig detaljnivå, vilket kräver en lämplig gruppindelning av exponeringarna, enligt beskrivningen i avsnitt 5.2.3.
• ii. Drivande faktorer bakom in- och utflöde av nödlidande exponeringar (efter portföljindelning när så är lämpligt).
• iii. Andra potentiella korrelationer och samband.
• b) Resultat av tidigare åtgärder riktade mot nödlidande exponeringar som kreditinstitutet har vidtagit:
• i. De implementerade åtgärdernas typ och karaktär, inbegripet anståndsverksamhet.
• ii. Effektiviteten i denna verksamhet och dess bakomliggande drivande faktorer.
• c) Institutets operativa kapacitet (processer, verktyg, datakvalitet, it-system/automatisering, personal/kompetens, beslutsprocesser, interna policyer och eventuella andra punkter som är relevanta för genomförandet av strategin) i förhållande till de olika steg som ingår i processen, inbegripet men inte begränsat till
• i. tidig identifiering av nödlidande exponeringar,
• ii. anståndsåtgärder,
• iii. nedskrivningar och bortskrivningar,
• iv. värdering av säkerheter,
• v. indrivning, rättsprocess och utmätning,
• vi. hantering av ianspråktagna tillgångar (i förekommande fall),
• vii. rapportering och uppföljning av nödlidande exponeringar och effektiviteten av omförhandlingar rörande nödlidande exponeringar.

Kreditinstituten bör på årlig basis utföra utförliga självutvärderingar som minst omfattar punkterna som anges i punkt 29, i syfte att fastställa styrkor, betydande brister och förbättringsområden som är relevanta för att nå reduceringsmålen för nödlidande exponeringar.

Kreditinstituten bör rapportera resultatet av självutvärderingen till institutens ledningsorgan samt till behörig myndighet.

Kreditinstituten bör överväga att regelbundet inhämta expertutlåtanden om institutens operativa kapacitet att hantera nödlidande exponeringar från riskhanterings- och kontrollfunktioner eller från externa källor.