Artikel 181 Särskilda krav för egna LGD-estimat

Instituten ska estimera LGD-värden per riskklass på grundval av de genomsnittliga faktiska LGD-värdena per riskklass genom att använda alla observerade fallissemang inom datakällorna (fallissemangsviktat medelvärde).

Instituten ska använda LGD-estimat som är rimliga för en ekonomisk nedgång, om de är mer konservativa än det långfristiga genomsnittet. Om ett riskklassificeringssystem förväntas tillhandahålla faktiska LGD-värden på en konstant nivå per riskklass över tiden, ska instituten anpassa sina estimat av riskparametrar per riskklass för att begränsa kapitaleffekter av en ekonomisk nedgång.

Ett institut ska beakta omfattningen av eventuella beroenden mellan å ena sidan gäldenärens risk och å andra sidan risken för betalt kreditriskskydd, med undantag för ramavtal om nettning och nettning inom balansräkningen av lån och insättningar, eller dess tillhandahållare av kreditriskskydd.

Valutaobalanser mellan den underliggande förpliktelsen och det betalda kreditriskskyddet, med undantag för ramavtal om nettning och nettning inom balansräkningen av lån och insättningar, ska behandlas försiktigt vid institutets bedömning av LGD.

I den mån LGD-skattningarna beaktar förekomsten av betalt kreditriskskydd, med undantag för ramavtal om nettning och nettning inom balansräkningen av lån och insättningar, ska dessa skattningar inte enbart baseras på det betalda kreditriskskyddets skattade marknadsvärde.

I den mån LGD-skattningarna beaktar förekomsten av betalt kreditriskskydd, med undantag för ramavtal om nettning och nettning inom balansräkningen av lån och insättningar, ska instituten upprätta interna krav för förvaltning av och rättslig förutsebarhet och riskhantering för detta betalda kreditriskskydd, och dessa krav ska vara generellt förenliga med dem som anges i kapitel 4 avsnitt 3 underavsnitt 1.

I den mån ett institut beaktar betalt kreditriskskydd, med undantag för ramavtal om nettning och nettning inom balansräkningen av lån och insättningar, vid fastställandet av exponeringsvärdet för motpartsrisk i enlighet med kapitel 6 avsnitt 5 eller 6, ska eventuella belopp som förväntas återvinnas genom detta betalda kreditriskskydd inte beaktas i LGD-skattningarna.

När det särskilt gäller redan fallerade exponeringar, ska institutet använda summan av sitt bästa estimat av förväntad förlust för varje exponering med hänsyn till de aktuella ekonomiska omständigheterna och exponeringens status och sitt estimat av den ökning av förlustnivån som förorsakas av eventuella ytterligare oväntade förluster under återvinningsperioden, dvs. mellan datumet för fallissemang och exponeringens slutliga realisering.

I den mån avgifter för sena betalningar som åläggs gäldenären före tidpunkten för fallissemanget har kapitaliserats i institutets resultaträkning ska de läggas till institutets mått på exponeringar och förluster.

För exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker samt regionala självstyrelseorgan, lokala myndigheter och offentliga organ ska LGD-estimaten baseras på minst fem års data, som därefter ska öka med ett år för varje år som genomförande sker tills en minimiperiod på sju år har nåtts, från minst en informationskälla. Om den tillgängliga observationsperioden omfattar en längre period för någon källa och dessa data är relevanta ska den längre perioden användas.

Härleda LGD-estimat från realiserade förluster och rimliga estimat av PD-värden.

Beakta ytterligare utnyttjanden av kreditmöjligheter antingen i sina konverteringsfaktorer eller i sina LGD-skattningar.

Använda extern och intern referensdata för att estimera LGD-värden när det gäller förvärvade hushållsfordringar.

Typen, allvarligheten och varaktigheten av en ekonomisk nedgång i enlighet med punkt 1.

De villkor enligt vilka en behörig myndighet får tillåta ett institut i enlighet med punkt 2 att använda relevanta data för en period på två år, när institutet tillämpar internmetoden.

när det gäller fall som återgår till icke-fallerad status, en specificering av hur artificiella kassaflöden ska behandlas och huruvida det är lämpligare för instituten att diskontera det artificiella kassaflödet under den faktiska fallissemangsperioden,

en bedömning av huruvida kalibreringen och tillämpningen av diskonteringssatsen är lämpliga för beräkning av ekonomisk förlust för alla exponeringar.