Artikel 383a Lagstadgad modell för kreditvärdighetsjustering

Den lagstadgade modellen för kreditvärdighetsjustering kan modellera en viss motparts kreditvärdighetsjustering och i relevanta fall beakta nettnings- och marginalavtal på nettningsmängdsnivå i enlighet med denna artikel.

Institutet skattar motpartens sannolikheter för fallissemang utifrån motpartens kreditspreadar och den enligt marknadskonsensus förväntade förlusten vid fallissemang för den motparten.

Den förväntade förlust vid fallissemang som avses i led a ska vara densamma som den enligt marknadskonsensus förväntade förlust vid fallissemang som avses i led b, såvida inte institutet kan demonstrera att förmånsrätten för portföljen av transaktioner med den motparten skiljer sig från förmånsrätten för prioriterade obligationer utan säkerhet som emitterats av den motparten.

Den simulerade diskonterade framtida exponeringen i portföljen av transaktioner med en motpart beräknas för varje framtida tidpunkt med en exponeringsmodell genom att justera alla transaktioner i den portföljen på grundval av de simulerade gemensamma förändringar i marknadsriskfaktorer som är väsentliga för dessa transaktioner med hjälp av ett lämpligt antal scenarier och diskonterar priserna fram till beräkningsdatumet med hjälp av riskfria räntor.

Den lagstadgade modellen för kreditvärdighetsjustering kan modellera ett betydande beroende mellan den simulerade diskonterade framtida exponeringen för transaktionsportföljen och motpartens kreditspreadar.

Om portföljens transaktioner inkluderats i en nettningsmängd som omfattas av ett marginalavtal och marknadsvärderas dagligen, ska den säkerhet som ställts och mottagits som ett led i det avtalet beaktas som en riskreducerande faktor i den simulerade diskonterade framtida exponeringen, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

Kreditspreadar från andra instrument som motparten emitterat och som återspeglar rådande marknadsförhållanden.

Lämpliga skattningar av spreadarna med hänsyn till motpartens kreditvärdering, bransch och region.

Den exponeringsmodell som avses i punkt 1 är en del av institutets interna system för hantering av kreditvärdighetsjusteringsrisker som omfattar identifiering, mätning, hantering, godkännande och intern rapportering av kreditvärdighetsjustering och kreditvärdighetsjusteringsrisk för redovisningsändamål.

Institutet har infört en process för att säkerställa efterlevnad av en dokumenterad uppsättning interna riktlinjer, kontroller, bedömningar av modellprestanda och förfaranden avseende den exponeringsmodell som avses i punkt 1.

Institutet ska ha en oberoende valideringsenhet med ansvar för den faktiska inledande och fortlöpande valideringen av den exponeringsmodell som avses i punkt 1 i denna artikel. Denna enhet ska vara oberoende av kreditgivnings- och handelsenheter, inbegripet den enhet som avses i artikel 383.1 a, och rapportera direkt till den verkställande ledningen. Den ska ha tillräckligt många anställda med lämplig kompetensnivå för att fylla detta syfte.

Den verkställande ledningen ska aktivt medverka i riskkontrollprocessen och betrakta kontroll av kreditvärdighetsjusteringsrisk som en väsentlig aspekt av verksamheten som behöver tilldelas lämpliga resurser.

Institutet ska dokumentera processen för inledande och fortlöpande validering av den exponeringsmodell som avses i punkt 1 på en detaljnivå som skulle göra det möjligt för en tredje part att förstå hur modellerna fungerar, deras begränsningar och viktigaste antaganden och återskapa analysen; denna dokumentation ska ange hur ofta den fortlöpande valideringen minst ska ske samt andra omständigheter, till exempel en plötslig förändring i marknadsbeteendet, då ytterligare validering ska utföras. Den ska beskriva hur valideringen utförs med avseende på dataflöden och portföljer, vilka analyser som används och hur representativa motpartsportföljer konstrueras.

De prissättningsmodeller som används i den exponeringsmodell som avses i punkt 1 ska för ett givet scenario med simulerade marknadsriskfaktorer testas mot lämpliga oberoende referensvärden för ett brett spektrum av marknadstillstånd som ett led i den inledande och fortlöpande modellvalideringsprocessen. Prissättningsmodellerna för optioner ska ta hänsyn till optionsvärdenas icke-linjära karaktär med avseende på marknadsriskfaktorerna.

En oberoende översyn av institutets interna system för hantering av kreditvärdighetsjusteringsrisker som avses i led a i denna punkt ska regelbundet utföras genom institutets interna revisionsprocess; denna översyn ska omfatta verksamheten både i den enhet som avses i artikel 383.1 a och i den oberoende valideringsenhet som avses i led c i denna punkt.

Den lagstadgade modell för kreditvärdighetsjustering som institutet använder för att beräkna den simulerade diskonterade framtida exponering som avses i punkt 1 ska beakta transaktionsvillkor, transaktionsspecifikationer och marginalavtal utan dröjsmål, fullständigt och med försiktighet; villkoren och specifikationerna ska registreras i en säker databas som är föremål för formell och regelbunden revision; överföringen till exponeringsmodellen av data om transaktionsvillkor, transaktionsspecifikationer och marginalavtal ska också vara föremål för internrevision, och det ska ha införts förfaranden för formell avstämning mellan internmodellen och källdatasystemen, så att det fortlöpande kan kontrolleras att transaktionsvillkor, transaktionsspecifikationer och marginalavtal beaktas i exponeringssystemet på ett korrekt eller åtminstone försiktigt sätt.

De aktuella och historiska marknadsindata som används i institutets modell för att beräkna den simulerade diskonterade framtida exponering som avses i punkt 1 ska inhämtas oberoende av affärsområdena och matas in i denna modell utan dröjsmål och fullständigt och bevaras i en säker databas som är föremål för formell och regelbunden revision; ett institut ska ha en välutvecklad dataintegritetsprocess för att hantera olämpliga dataobservationer; om modellen bygger på proxyvariabler om marknaden, ska ett institut utforma interna riktlinjer för att identifiera lämpliga proxyvariabler och ska med stöd av erfarenheter fortlöpande påvisa att proxyvariablerna ger en försiktig bild av den underliggande risken.

Den exponeringsmodell som avses i punkt 1 ska fånga upp den transaktionsspecifika information och den avtalsinformation som är nödvändig för en aggregering av exponeringarna på nettningsmängdsnivå, ett institut ska kontrollera att transaktionerna hänförs till den korrekta nettningsmängden inom modellen.

hur de skattningar av spreaden som avses i punkt 2 b ska fastställas av institutet vid beräkning av sannolikheter för fallissemang,

ytterligare tekniska komponenter som instituten ska ta hänsyn till vid beräkningen av motpartens förväntade förlust vid fallissemang, sannolikheterna för fallissemang för motparten och den simulerade diskonterade framtida exponeringen i portföljen av transaktioner med den motparten och kreditvärdighetsjusteringen, enligt vad som avses i punkt 1,

vilka andra instrument som avses i punkt 2 a som är lämpliga för att skatta sannolikheterna för fallissemang för motparten och hur instituten ska göra denna skattning.

Villkoren för bedömning av väsentligheten i utvidgningar och förändringar i användningen av schablonmetoden enligt artikel 383.3.

Den bedömningsmetodik som behöriga myndigheter ska använda för att kontrollera att ett institut uppfyller kraven i artiklarna 383 och 383a.