7.3.3 Åtgärdande av/friställning från nödlidande status

Kreditinstituten bör omklassificera nödlidande exponeringar, inbegripet exponeringar med anstånd, som presterande enligt bilaga V till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014. Kreditinstituten bör utföra en ekonomisk analys av låntagaren för att fastställa att inga betänkligheter föreligger beträffande låntagarens förmåga att betala sina kreditförpliktelser.

Kreditinstitutens policyer för omklassificering av nödlidande exponeringar med anstånd bör omfatta rutiner för undanröjande av betänkligheter beträffande låntagarens förmåga att följa villkoren efter anståndet som anges i bilaga V till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014. Dessa policyer bör omfatta kriterier som gäller betalningar som gjorts under perioden på minst ett år då åtgärder får vidtas samt definiera låntagarens förmåga att följa villkoren efter anståndet (till en så pass hög grad att fullständig återbetalning av skulden är sannolik), utan att förlita sig på realisering av säkerheter, genom att minst påvisa betalningar av en icke obetydlig del av kapitalbeloppet. Policyerna bör innehålla krav om betalning av både kapitalbelopp och räntebelopp.

När en låntagare har andra exponeringar som inte är föremål för anståndsåtgärder bör kreditinstitutet dessutom beakta verkan av och prestationen hos dessa andra exponeringar vid sin bedömning av låntagarens förmåga att följa villkoren efter anståndet. Beaktande av försenade betalningar bör inte förändra tillämpningsgraden av nödlidande status, i enlighet med bilaga V till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014, och endast exponeringar för vilka anståndsåtgärder har tillämpats bör definieras som exponeringar med anstånd.

Förekomsten av avtalsvillkor som förlänger återbetalningstiden, exempelvis betalningsfria perioder för kapitalbeloppet, bör bekräfta klassificeringen av dessa exponeringar med anstånd som nödlidande tills kraven som anges i bilaga V till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 har uppfyllts. Faktumet att den ettåriga period under vilken åtgärder får vidtas har löpt ut bör inte automatiskt leda till en omklassificering till presterande status, såvida inte regelbundna betalningar har gjorts under dessa tolv månader och en bedömning av osannolikhet för betalning visar att indikationer på osannolikhet för betalning inte längre finns.