4.7. Kalibrering av beräkningsmetoden och regelbunden översyn

Insättningsgarantisystemet bör kalibrera beräkningsmetoden på grundval av expertbedömningar, med beaktande av den nationella banksektorns särdrag och graden av heterogenitet bland de deltagande instituten. Kalibreringen av beräkningsmetoden omfattar

• a. valet av riskindikatorer,
• b. viktningen av riskindikatorerna,
• c. de övre och nedre gränserna för den individuella riskpoängen,
• d. metoden för att beräkna den individuella riskpoängen,
• e. tröskelvärdena för ARW,
• f. metoden för att beräkna ARW,
• g. tillämpningen av valfria ändringar i beräkningsformeln.

Insättningsgarantisystemet bör i varje deltagande instituts avgift, och därmed i kalibreringen av beräkningsmetoden, återspegla det ökade ansvar som ett insättningsgarantisystem åläggs på grund av en medlems deltagande när det gäller

• a. sannolikheten för att ett insättningsgarantisystem ingriper,
• b. de potentiella förluster för insättningsgarantisystemet som härrör från ett ingripande från insättningsgarantisystemet, på nettobasis efter potentiella återvinningar från det fallerande institutets konkursbo.

Insättningsgarantisystemet bör anpassa de incitament som tillhandahålls genom beräkningsmetoden till tillsynskraven.

Insättningsgarantisystemet bör ta hänsyn till nationell redovisnings- och rapporteringspraxis.

Insättningsgarantisystemet bör kalibrera alla delar av beräkningsmetoden så att de överensstämmer med relevanta historiska data. För detta ändamål bör historiska data omfatta

• i) uppgifter om instituts fallissemang, ingripanden från insättningsgarantisystem, resolutionsåtgärder eller åtgärder som vidtas av andra offentliga myndigheter för att förhindra fallissemang, och ii) data om nettoförluster eller återvinningsgrad för insättningsgarantisystemet i samband med sådana händelser.

Den behöriga myndigheten bör i samarbete med den utsedda myndigheten regelbundet – minst vart femte år och före den regelbundna femårsöversynen av dessa riktlinjer – jämföra resultaten av tillämpningen av beräkningsmetoden med ett lämpligt riktmärke för sin riskbedömning, till exempel med den riskbedömning som utförts inom ramen för ÖUP. Denna jämförelse bör göras på ett övergripande sätt. Den behöriga myndigheten bör i samarbete med den utsedda myndigheten informera EBA om det övergripande resultatet av denna jämförelse och om de avvikelser som observerats.

Insättningsgarantisystemet bör se över och vid behov omkalibrera alla delar av beräkningsmetoden – minst vart femte år och efter den regelbundna femårsöversynen av dessa riktlinjer – för att säkerställa att beräkningsmetoden är tillräckligt riskkänslig och att den innefattar tillräcklig åtskillnad mellan de deltagande instituten utifrån risker. Ändringar i datarapportering, lagstiftningsändringar eller institutionella ändringar bör också utlösa kontroll och verifiering av modellens prestanda.