ska de behöriga myndigheterna kontrollera hur institutet väljer vilken estimator som ska användas och den analys som ligger till grund för detta val,
b)
ska de behöriga myndigheterna kontrollera huruvida expected shortfall-estimatorn motsvarar antingen integralen av estimatorn för de Value-at-Risk-värden som avses i artikel 325bf i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt som en funktion av sannolikhetssvansen från noll till ett minus den relevanta konfidensnivån, och dividerat med ett minus den relevanta konfidensnivån, eller ett mer försiktigt val,
c)
får de behöriga myndigheterna jämföra de Value-at-Risk- och expected shortfall-estimatorer som används av institutet med estimatorerna i tabell 1,
Tabell 1
Value-at-Risk-estimatorer
Expected shortfall-estimatorer
;
där
betecknar det ”i-th”-lägsta värdet i det urval som används för skattningen, dvs. är den största förlusten i ett urval för resultatanalys och normalt ett högt negativt tal,
N betecknar antalet värden i det urval
som används för skattningen,
α betecknar svans för sannolikhet, dvs. ett minus konfidensnivån,
betecknar heltalsdelen av ett argument,
och för expected shortfall utifrån antagandet , dvs. beräkning av den vänstra svansen av ett urval,
och för expected shortfall utifrån antagandet , dvs. mer än en förlust finns i α-svansen av ett urval för resultatanalys,
.
d)
ska de behöriga myndigheterna, där beräkningen av expected shortfall-riskmåtten baseras på Monte Carlo-simuleringar, kontrollera huruvida antalet simuleringar säkerställer konvergens mot stabila resultat.
Vid tillämpning av led d ska de behöriga myndigheterna granska de tester som utförts av institutet för att fastställa antalet simuleringar och de statistiska testerna för att säkerställa att slumpmässigheten hos de sekvenser som används för att generera simuleringen är lämplig. Om den behöriga myndigheten anser att dessa tester är otillräckliga får den använda den bedömningsmetod som avses i punkt 4.
