BILAGA II METODER

Aktivitet

Minimikriterier för metod

Stickprovsinventeringen ska utformas utifrån en fullständig urvalsram med bästa tillgängliga information om markegenskapernas fördelning, såsom information från relevanta mätningar i enlighet med artikel 9.3 och 9.4.

Provtagningssystemet ska vara ett stratifierat slumpmässigt urval som optimerats med hjälp av bästa tillgängliga information om variabiliteten hos markdeskriptorerna, och stratifieringen ska grundas på de markenheter som fastställts i enlighet med artikel 4.2. Provtagningspunkter med koppling till de mätningar som avses i artikel 9.4 får helt eller delvis beaktas i provtagningssystemet, oavsett deras utformning.

Antalet och placeringen av provtagningspunkter ska återspegla variabiliteten hos de valda markdeskriptorerna inom markenheterna med en maximal felprocent (eller en variationskoefficient) på 5 %.

Urvalets fördelning och storlek ska bestämmas med hjälp av lämpliga förfaranden (t.ex. Bethels algoritm – Bethel, 1989 (1)), som kan redovisa det maximala skattningsfel som krävs.

Den stickprovsinventering som av medlemsstaterna utformats för varje övervakningscykel kan ändras eller förbli densamma.

Närmare detaljer om fastställandet av antal och placering av provtagningspunkter ska lämnas i enlighet med artikel 24.1 a.

Det ska tas prover på exakta provtagningsplatser, såvida inte vederbörligen motiverade omständigheter, såsom jord mättad med vatten eller en hög stenhalt, förhindrar provtagning på platserna.

När det tas samlingsprov av mark, ska de bestå av en blandning av minst fem delprover.

Vid markprovtagning i områden som inte är skogsområden ska rester och organiskt avfall avlägsnas från ytan.

Vid markprovtagning i skogsområden ska separata provtagningar göras i skogens bottenskikt, i relevanta fall indelat i förna och organiskt skikt, och tjocklek och vikt ska registreras.

Prover eller delprover för samlingsprovet ska, om möjligt, tas till ett djup av minst 30 cm mark. Information som jordmånstyp och, om möjligt, pedologiska jordmånshorisonter ska registreras. Delproverna ska blandas med varandra så att ett homogent samlingsprov erhålls. Provtagningen kan göras per fast djup eller per horisont, men data ska rapporteras per fast djup.

Volymviktsprover ska vara ostörda prover som tas på lämpligt djup, även under 30 cm för alven. Prover som rör markpackning (mättad hydraulisk konduktivitet och luftkapacitet) kan vara samma ostörda prover som de som tas för volymvikt. Om höga halter av grova fragment i marken förhindrar provtagning, kan provtagning för mätning av volymvikt uteslutas på den platsen.

Närmare detaljer om stickprovsinventeringen i fält ska tillhandahållas i enlighet med artikel 24.1 a, inbegripet om hur särskilda situationer som grunda marker och olika provtagningsdjup ska hanteras.

Markdeskriptor

Referensmetod

Minimikriterier för metoden

Krävs validerad omräkningsfunktion (om en annan metod än referensmetoden används)?

Marktextur (ler-, silt- och sandhalt – behövs för att fastställa andra deskriptorer och relaterade intervall)

ISO 11277 Bestämning av kornstorleksfördelningen i mineraldelen av jord – Sikt- och sedimentationsmetod

Ej tillämpligt

JA

Elektrisk konduktivitet

Alternativ 1: ISO 11265 Bestämning av den elektriska konduktiviteten

Alternativ 2: mätmetod med vattenmättat jordextrakt (ECe) (FAO SOP: GLOSOLAN-SOP-08 (2))

Ej tillämpligt

JA

Markerosionshastighet

Uppskattningen av markerosionshastigheten ska beakta alla åtgärder som vidtas för att begränsa eller kompensera för erosionsrisken, inklusive åtgärder för att minska risken efter brand.

Uppskattningen av markerosionshastigheten ska omfatta alla relevanta erosionsprocesser, såsom erosion orsakad av vatten, vind, skörd och jordbearbetning.

Markerosion orsakad av vatten ska bedömas med beaktande av följande faktorer:

Ej tillämpligt

Markerosion orsakad av vind ska bedömas med beaktande av följande faktorer:

Markerosion genom brukningsmetoder som jordbearbetning eller borttagande av biomassa ska bedömas kvantitativt på grundval av en metod som antingen är omnämnd i den vetenskapliga litteraturen eller är allmänt tillgänglig.

Organiskt kol i marken (SOC)

ISO 10694 Bestämning av organiskt kol efter torrförbränning, med säkerställande av att allt kol förbränns.

SOC ska beräknas genom att man fastställer det totala kolinnehållet och subtraherar det kol som förekommer som karbonat, vilket ska fastställas i enlighet med ISO 10693.

Ej tillämpligt

JA

SOC-lager

Metoden anges i bilaga V till förordning (EU) 2018/1999 i enlighet med 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser

Ej tillämpligt

JA

Volymvikt i alv

ISO 11272 för bestämning av volymvikt

Om en likvärdig parameter väljs ska metoden vara antingen en europeisk eller en internationell standard om en sådan finns tillgänglig; om en sådan standard inte finns tillgänglig ska den valda metoden antingen vara omnämnd i den vetenskapliga litteraturen eller vara allmänt tillgänglig.

Metoden kan förfinas beroende på andelen grova fragment.

JA

Extraherbar fosfor

Rekommenderad: ISO 11263 för spektrofotometrisk bestämning av fosfor löslig i natriumvätekarbonat (P-Olsen)

Andra metoder får användas som ett alternativ.

Ej tillämpligt

JA

För tungmetaller:

ISO 54321: Kungsvatten

Valfritt: biotillgängliga fraktioner av föroreningar, såsom ISO 17586 med användning av utspädd salpetersyra.

För andra föroreningar än tungmetaller: använd europeiska eller internationella standarder om sådana finns tillgängliga; om ingen sådan standard finns tillgänglig ska den valda metoden antingen vara omnämnd i den vetenskapliga litteraturen eller vara allmänt tillgänglig.

För tungmetaller:

JA

För andra föroreningar än tungmetaller: ej tillämpligt om det inte finns några europeiska eller internationella standarder tillgängliga

Markens vattenhållande förmåga, luftkapacitet och mättad hydraulisk konduktivitet

Metod för att fastställa värdet för en provpunkt:

Alternativ 1: LABORATORIUM: ISO 11274 för bestämning av den vattenhållande förmågan.

Alternativ 2: UPPSKATTNING: använd pedotransferfunktioner som kräver indatavariabler såsom partikelstorleksfördelning, volymvikt, markens organiska kolkoncentration.

Minimikriterier för uppskattning av markens totala vattenhållande förmåga, luftkapaciteten och den mättade hydrauliska konduktiviteten hos en markenhet eller på avrinningsområdes- eller delavrinningsområdesnivå:

JA (för punktvärde)

Alternativ 1:

LABORATORIUM: ISO 17313: Bestämning av hydraulisk konduktivitet hos mättade porösa material

Alternativ 2:

UPPSKATTNING: använd pedotransferfunktioner som kräver indatavariabler såsom partikelstorleksfördelning, volymvikt, markens organiska kolkoncentration.

Kväve i marken

Alternativ 1:

ISO 11261 för bestämning av totalkväve med hjälp av en modifierad Kjeldahlmetod

Alternativ 2:

ISO 13878 för bestämning av totalkväve genom torrförbränning

Ej tillämpligt

JA

Markens surhetsgrad

ISO 10390 för bestämning av pH i vatten-, kaliumklorid- och kalciumkloridextrakt

Ej tillämpligt

JA

Basmättnad och utbytbara koncentrationer av natrium, kalium, kalcium och magnesium

ISO 11260 för bestämning av effektiv katjonbyteskapacitet och basmättnadsnivå med hjälp av BaCl2

Ej tillämpligt

JA

Volymvikt i ”matjord” (A-horisonten (3))

ISO 11272 för bestämning av volymvikt

Metoden får förfinas beroende på andelen grova fragment.

JA

Markdeskriptorer kopplade till markens biodiversitet och biologisk aktivitet

Använd europeiska eller internationella standarder om sådana finns tillgängliga. Om en sådan standard inte finns tillgänglig ska den valda metoden antingen vara omnämnd i den vetenskapliga litteraturen eller vara allmänt tillgänglig.

Ej tillämpligt