AVSNITT 7 Värderingsregler

Artikel 45

Artikel 32 i direktiv 78/660/EEG, enligt vilken värderingen av de poster som redovisas i årsbokslutet skall grundas på inköps- eller tillverkningskostnad, skall i den mån inte annat stadgas i artikel 46 - 49 i det här direktivet, tillämpas på placeringar.

Artikel 46

1.  Medlemsstaterna får kräva eller tillåta att placeringar som tas upp som tillgångar under C värderas till verkligt värde i enlighet med artiklarna 48 och 49.

2.  De placeringar som tas upp som tillgångar under D skall tas upp till verkligt värde.

3.  Om placeringar tas upp till inköpspris skall deras verkliga värde anges i noter.

Emellertid får medlemsstater i vilka placeringar vid tidpunkten för anmälan av detta direktiv tas upp till inköpspris ge företagen rätt att senast fem år efter den tidpunkt som avses i artikel 70.1 välja att i noter ange det verkliga värdet av de placeringar som tas upp som tillgångar under C.I och högst tre år efter samma dag välja att ange verkligt värde för övriga placeringar.

4.  Om placeringar tas upp till sitt verkliga värde, skall inköpspriset anges i noter.

5.  Samma värderingsmetod skall tillämpas på alla placeringar som tas upp under en och samma post angiven med en arabisk siffra eller som tas upp som tillgångar under C.I. ►M1  Medlemsstaterna får bevilja undantag från detta krav. ◄

▼M1

6.  Den eller de metoder som tillämpats på varje investeringspost tillsammans med de belopp de resulterat i skall anges i noterna till redovisningen.

▼M1

Artikel 46a

1.  Om tillgångar och skulder värderas i enlighet med avsnitt 7a i direktiv 78/660/EEG skall punkterna 2–6 i denna artikel tillämpas.

2.  De investeringar som redovisas som tillgångar under D skall uppges till sina verkliga värde.

3.  Om investeringar redovisas till inköpspriset skall deras verkliga värde uppges i noterna till redovisningarna.

4.  Om investeringar redovisas till sina verkliga värden skall deras inköpspris uppges i noterna till redovisningarna.

5.  Samma värderingsmetod skall tillämpas för alla investeringar som ingår i någon post som tas upp under en arabisk siffra eller redovisas som tillgångar under C I. Medlemsstaterna får bevilja undantag från detta krav.

6.  Den metod eller de metoder som tillämpas för varje investeringspost skall uppges i noterna till redovisningarna, tillsammans med de belopp de resulterat i.

▼B

Artikel 47

I de fall placeringar värderas till verkligt värde skall artikel 33.2 och 33.3 i direktiv 78/660/EEG tillämpas utom då annat föreskrivs i artikel 37 och 44 i det här direktivet.

Artikel 48

1.  I fråga om andra placeringar än mark och byggnader skall med verkligt värde menas marknadsvärde; jämför dock punkt 5.

2.  I de fall värdet av en placering noteras officiellt på en officiell börs, skall med marknadsvärde menas värdet på balansdagen eller när denna inte är börsdag, på senaste börsdag före balansdagen.

3.  I de fall då det finns en marknad för andra placeringar än dem som avses i punkt 2 skall med marknadsvärde förstås det genomsnittliga pris till vilket sådana placeringar handlades på balansdagen eller när denna dag inte är bankdag på senaste bankdag före balansdagen.

4.  I de fall då det på den dag då bokslutet upprättas har sålts eller till omedelbar försäljning utbjudits sådana placeringar som avses i punkt 2 eller 3 skall marknadsvärdet på dessa reduceras med den faktiska eller beräknade försäljningskostnaden.

5.  Utom i de fall kapitalandelsmetoden tillämpas i enlighet med artikel 59 i direktiv 78/660/EEG, skall värderingen av alla andra placeringar ske på grund av ett försiktigt beräknat försäljningsvärde.

6.  I samtliga fall skall värderingsmetoden beskrivas exakt och skälet för valet av denna lämnas i en not.

Artikel 49

1.  I fråga om mark och byggnader skall med verkligt värde förstås marknadsvärdet på värderingsdagen, i tilllämpliga fall nedsatt på det sätt som föreskrivs i punkterna 4 och 5.

2.  Med marknadsvärde skall förstås det pris som mark och byggnader på värderingsdagen skulle betinga vid en privat försäljning mellan en villig säljare och en oberoende köpare, under antagandet av att egendomen offentligt utbjuds till salu, att marknadsförhållandena tillåter försäljning i normal ordning och att det med beaktande av egendomens art står en skälig tidsrymd till förfogande för förhandling av köpet.

3.  Marknadsvärdet skall fastställas genom värdering av varje markenhet och byggnad för sig minst en gång vart femte år enligt metoder som är allmänt erkända eller godkända av de myndigheter som utövar tillsyn över försäkringsverksamhet. Artikel 35.1 b i direktiv 78/660/EEG skall inte gälla.

4.  Om värdet av någon markenhet eller byggnad har minskat sedan senaste värdering enligt punkt 3, skall en lämplig värdejustering göras. Det lägre värde som då bestäms får inte höjas i senare balansräkningar om inte höjningen är föranledd av en ny bestämning av det marknadsvärde som erhålls i enlighet med punkterna 2 och 3.

5.  Om mark eller byggnader den dag då bokslutet upprättas har sålts eller beräknas bli sålda inom kort, skall från det värde som erhålls i enlighet med punkt 2 och 4 avdras faktiska eller beräknade försäljningskostnader.

6.  Om det är omöjligt att fastställa marknadsvärdet av en markenhet eller en byggnad, skall det värde som erhålls med ledning av inköpspris eller tillverkningskostnad betraktas som verkligt värde.

7.  I en not skall anges vilken metod som har använts för att bestämma det verkliga värdet på mark och byggnader samt hur dessa fördelar sig på räkenskapsår vad avser senast gjorda värdering.

Artikel 50

När artikel 33 i direktiv 78/660/EEG tillämpas på försäkringsföretag skall det ske på följande sätt:

Artikel 51

Artikel 35 i direktiv 78/660/EEG skall gälla försäkringsföretag enligt följande.

Medlemsstaterna får kräva att värdejusteringar avseende överlåtbara värdepapper som tagits upp som placeringar, så att de tas upp till det lägre värde de skall åsättas på balansdagen.

Artikel 52

Artikel 38 i direktiv 78/660/EEG skall gälla tillgångar som redovisas under F.I såsom de är definierade i artikel 6 i detta direktiv.

Artikel 53

Artikel 39 i direktiv 78/660/EEG skall gälla tillgångar som redovisas under E.I - E.III samt F.II såsom de är definierade i artikel 6 i detta direktiv.

Artikel 54

Vid skadeförsäkringsverksamhet skall beloppet förutbetalda anskaffningskostnader fastställas på motsvarande sätt som för ej intjänade premier.

Vid livförsäkringsverksamhet får beräkningen av belopp som skall anses som förutbetalda anskaffningskostnader ske inom ramen för den försäkringsmatematiska beräkning som avses i artikel 59.

Artikel 55

1.  

2.  I de fall obligationer eller andra värdepapper med fast avkastning inte är värderade till marknadsvärde och säljs före inlösentidpunkten och inkomsten används till köp av andra obligationer eller värdepapper med fast avkastning, får medlemsstaterna medge att skillnaden mellan försäljningsintäkten och det bokförda värdet fördelas jämnt över den tid som återstår till den ursprungliga placeringens inlösentidpunkt.

Artikel 56

Tekniska avsättningar

De tekniska avsättningarna måste vid varje tidpunkt vara så stora att företaget kan upfylla alla åtaganden som rimligen kan förutses uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal.

Artikel 57

Avsättning för ej intjänade premier

1.  Avsättningen för ej intjänade premier skall i princip beräknas särskilt för varje försäkringsavtal. Medlemsstaterna får dock tillåta att statistiska metoder används, i synnerhet bråkdelsmetod och metod med fasta procentsatser, när de kan förväntas ge ungefär samma resultat som beräkningar för varje avtal för sig.

2.  Inom försäkringsklasser där det är olämpligt att anta en tidsmässig korrelation mellan risk och premie, skall en beräkningsmetod användas som tar hänsyn till hur risken varierar över tiden.

Artikel 58

Avsättning för kvarstående risker

Om de ersättningskrav och administrativa kostnader som förväntas uppkomma efter räkenskapsårets slut på grund av avtal som har slutits före räkenskapsårets utgång beräknas överstiga avsättningen för ej intjänade premier och avsättningen för ej erlagda premier för samma avtal skall en sådan avsättning för kvarstående risker som avses i artikel 26 beräknas på grundval av det överskjutande beloppet.

Artikel 59

Livförsäkringsavsättning

1.  Livförsäkringsavsättningen skall i princip beräknas särskilt för varje livförsäkringsavtal. Medlemsstaterna får dock medge att statistiska eller försäkringsmatematiska metoder används om de kan förväntas ge ungefär samma resultat som beräkningar för varje avtal för sig. En sammanfattning av de viktigaste beräkningsantagandena skall lämnas i en not.

2.  Beräkningen skall göras årligen av en försäkringsmatematiker eller annan specialist på detta område på grundval av erkända försäkringsmatematiska metoder.

Artikel 60

Avsättning för oreglerade skador

1.  Skadeförsäkring

2.  Livförsäkring

Artikel 61

1.  I avvaktan på vidare samordning får medlemsstaterna kräva eller tillåta att följande metoder används när det, på grund av försäkringsklassens art eller den typ av försäkring det gäller, vid bokslutet för riskåren saknas tillräckliga uppgifter om premier som skall erhållas, ersättningskrav som skall betalas eller bådadera och säkra bedömningar därför inte kan göras.

Metod 1

Överskottet av tecknade premier över skador och förvaltningskostnader för avtal som börjar under teckningsåret skall bilda en teknisk avsättning som ingår i den tekniska avsättning för oreglerade skador som anges i balansräkningen under Skulder och eget kapital, post C.3. Avsättningen kan också beräknas på grundval av en angiven procentsats av den tecknade premien om en sådan metod är ändamålsenlig för den risk som försäkrats. Vid behov skall detta avsättningsbelopp ökas så att det är tillräckligt för att täcka nuvarande och framtida förpliktelser. De tekniska avsättningar som görs med denna metod skall ersättas av en avsättning för oreglerade skador som beräknas på vanligt sätt så snart tillräcklig information har samlats och senast vid utgången av det tredje året från teckningsåret.

Metod 2

De belopp som anges i den tekniska redovisningen eller i enskilda poster i denna skall avse ett år som helt eller delvis föregår räkenskapsåret, dock inte mer än tolv månader före räkenskapsåret. De tekniska avsättningarnas belopp i bokslutet skall vid behov ökas så att de täcker nuvarande och framtida förpliktelser.

2.  I de fall då en av de metoder som beskrivs i första punkten används, skall detta ske systematiskt under en följd av år om inte omständigheterna motiverar en ändring. Användningen av endera metoden skall anges i noterna tillsammans med skälen därför; om ändring sker i den använda metoden, så skall även inverkan på tillgångar, skulder, ekonomisk ställning och resultat anges i noterna. Används metod 1, skall i noterna även anges den tid som förflyter till dess att en avsättning för oreglerade skador på vanligt sätt upprättas. I de fall metod 2 används, skall den tid med vilken det tidigare året föregår räkenskapsåret och storleken av de berörda transaktionerna anges i noter.

3.  I denna artikel skall med ”teckningsår” förstås det räkenskapsår då försäkringsavtal inom ifrågavarande försäkringsklass eller försäkringsslag börjar gälla.

Artikel 62

I avvaktan på vidare samordning skall de medlemsstater som kräver bildande av utjämningsavsättningar föreskriva värderingsregler som skall gälla för sådana avsättningar.