15. Systemic risk factors

Även om det ömsesidiga beroendet mellan emittenter ofta modelleras på liknande sätt som tillsynsramen för metoden för intern riskklassificering, med användning av en kombination av en idiosynkratisk (dvs. individuell) riskfaktor och en eller flera systemiska riskfaktorer, föreskriver dessa riktlinjer ingen modelleringsmetod, förutsatt att ett institut uppfyller alla relevanta kvalitativa krav och valideringskrav för att säkerställa att dess metod ska vara tillämpligt konservativ.

Om modellen antar olika likviditetshorisonter bör utvecklingen av systemiska riskfaktorer vara konsekvent och förenlig över dessa olika likviditetshorisonter.

Korrelationen mellan en eller flera systemiska riskfaktorer och enskilda emittenters ”dynamiska betalningsförmåga” kan vara svårt att uppskatta eftersom faktorerna inte är direkt observerbara. Alla uppskattningstekniker som baseras direkt eller indirekt på observerbara marknadsdata (som i fallet med börsnoterade aktier) ska vederbörligen motiveras och dokumenteras.

Om ett institut väljer en parametrisk formel som antar flera systemiska riskfaktorer, och som därmed bättre avspeglar branschkoncentrationer eller regionala koncentrationer än om en unik systemisk riskfaktor antas, ska valet av parametrisk formel analyseras och valideras, t.ex. genom att resultat från den aktuella modellen jämförs med utfallet av en modifierad version av samma modell som använder formeln som återfinns i metoden för intern riskklassificering och där alla systemiska riskfaktorer är fullständigt korrelerade.