Artikel 19 Hantering av klagomål och möjlighet till rättslig prövning

1.   Fysiska eller juridiska personer som enligt nationell rätt har ett tillräckligt intresse eller som anser att deras rättigheter har kränkts ska ha rätt att lämna in motiverade klagomål till behöriga myndigheter när de mot bakgrund av objektiva omständigheter anser att en ekonomisk aktör, en EU-transportör, en transportör från ett land utanför EU eller en avlastare, eller en operatör, en agent eller en befälhavare för ett havsgående fartyg, inte efterlever kraven i denna förordning.

För tillämpningen av första stycket anses icke-statliga enheter eller organisationer som främjar skydd av människors hälsa eller miljön eller de som främjar konsumentskydd och som uppfyller andra krav enligt nationell rätt ha ett tillräckligt intresse.

2.   De behöriga myndigheterna ska bedöma motiverade klagomål enligt punkt 1 i den här artikeln och, i förekommande fall, vidta de åtgärder som behövs för att granska sådana klagomål, inklusive kontroller och utfrågningar av personen eller organisationen. Om ett klagomål anses välgrundat ska de behöriga myndigheterna vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med artiklarna 5.3, 14.2 och 15.2.

3.   Behöriga myndigheter ska snarast möjligt informera de personer som avses i punkt 1 och som lämnat in klagomålet om sitt beslut att tillmötesgå eller avslå den begäran om åtgärder som anges i klagomålet och ska ange skälen för detta.

4.   Medlemsstaterna ska säkerställa att en person som avses i punkt 1 har möjlighet att få den behöriga myndighetens beslut, handlingar eller underlåtenhet att handla enligt denna förordning prövade i processrättsligt och materiellt hänseende i domstol eller av något annat oberoende och opartiskt behörigt offentligt organ, utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelser i nationell rätt enligt vilka alla möjligheter till administrativ prövning ska vara uttömda innan en rättslig prövning kan komma i fråga. Prövningarna ska vara objektiva, rättvisa, snabba och inte oöverkomligt kostsamma, och ska ombesörja lämpliga och ändamålsenliga prövningsmekanismer, vid behov inbegripet förbudsföreläggande.

5.   Medlemsstaterna ska säkerställa att praktiska upplysningar om de administrativa eller rättsliga prövningsförfaranden som avses i denna artikel finns tillgängliga för allmänheten.