Avdelning II – Krav på diskontot för rörlig ersättning

Enligt artikel 94.1 g i direktiv 2013/36/EU¹ ska instituten fastställa lämpliga kvoter mellan rörliga och fasta delar av den totala ersättningen för personalkategorier vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på institutens riskprofil (identifierade anställda² ). Kvoten mellan den fasta och den rörliga delen av den totala ersättningen får uppgå till högst 100 %. Medlemsstaterna får tillåta att kvoten ökas till högst 200 %.

¹ Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338). 2 Personalen bör identifieras genom att tillämpa de tekniska standarderna för tillsyn om kriterier för identifiering av personal vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på institutets riskprofil. 3 Artikel 94.1 m i direktiv 2013/36/EU.

I dessa riktlinjer anges hur det diskonto som avses i artikel 94.1 g iii i direktiv 2013/36/EU beräknas och tillämpas. Medlemsstaterna får tillåta att instituten tillämpar diskontot för att beräkna kvoten mellan rörliga och fasta delar av ersättningen upp till högst 25 % av den totala rörliga ersättningen, förutsatt att den betalas i instrument som skjuts upp i minst fem år.

Riktlinjerna gäller för institut som utnyttjar möjligheten att tillämpa diskontot för att beräkna kvoten mellan rörliga och fasta delar av ersättningen. De gäller även för behöriga myndigheter i medlemsstaterna som har infört möjligheten att tillämpa diskontot.

1 𝑑𝑖𝑠𝑘𝑜𝑛𝑡𝑜 = 𝑛 (1+ 𝑖 + 𝑔 + 𝑖𝑑 )

i = inflation i medlemsstaten eller tredjelandet g = ränta på europeiska statsobligationer, genomsnitt i EU id = incitamentsfaktor för användning av långsiktigt uppskov n = intjänandeperiodens antal år

Hur formlerna tillämpas förklaras närmare i exemplen 1, 2 och 3 i bilagan till dessa riktlinjer.