6.3.1.2 Treatment of fees, interest and additional drawings after default

När det gäller artikel 181.1 i i förordning (EU) nr 575/2013 bör instituten ta hänsyn till eventuella avgifter för försenade betalningar som har kapitaliserats i institutets inkomstredovisning före fallissemanget, genom att ta med dem i det utestående beloppet för fordran vid tidpunkten för fallissemanget i täljaren och nämnaren när de beräknar de realiserade LGD-värdena. Om avgifterna utfärdades till gäldenären för att återvinna direkta kostnader som redan uppstått för institutet, och dessa kostnader redan ingår i beräkningen av den ekonomiska förlusten, bör instituten inte lägga till dessa belopp i den ekonomiska förlusten eller det utestående beloppet på nytt. Avgifter som kapitaliserats efter fallissemanget bör inte höja beloppet för ekonomisk förlust eller det utestående beloppet vid fallissemanget. Alla återvinningar, inbegripet de som avser avgifter som kapitaliserats efter fallissemanget, bör dock tas med i beräkningen av ekonomisk förlust.

Instituten bör tillämpa samma hantering som anges i punkt 137 på eventuell ränta som kapitaliserats i institutets inkomstredovisning före och efter fallissemanget.

I enlighet med artikel 182.1 c i förordning (EU) nr 575/2013 krävs att de institut som fått tillstånd att använda egna estimat av LGD-värden och konvertering ska återspegla möjligheten till ytterligare utnyttjanden av gäldenären fram till och efter fallissemanget i sina estimat av konverteringsfaktorer. När det gäller exponeringar mot hushåll, i enlighet med artiklarna 181.2 b och 182.3 i samma förordning, kan instituten återspegla ytterligare utnyttjanden antingen i sina konverteringsfaktorer eller i sina LGD-skattningar. Ytterligare utnyttjanden bör förstås som vidare utnyttjanden som görs av gäldenären efter fallissemanget.

Om instituten tar med ytterligare utnyttjanden som görs av gäldenären efter fallissemanget i sina konverteringsfaktorer bör de beräkna de realiserade LGD-värdena som kvoten av den ekonomiska förlusten och det utestående beloppet för fordran vid tidpunkten för fallissemanget, som höjs genom beloppet för vidare utnyttjanden som görs av gäldenären efter fallissemanget som diskonteras fram till fallissemanget.

När det gäller exponeringar mot hushåll där instituten inte tar med vidare utnyttjanden av gäldenären efter fallissemanget i sina konverteringsfaktorer bör de beräkna det realiserade LGD-värdet som kvoten av den ekonomiska förlusten och det utestående beloppet för fordran vid tidpunkten för fallissemanget, och de bör inte höja nämnaren för kvoten med värdet på de vidare utnyttjandena som gjorts av gäldenären efter fallissemanget.

Oavsett om instituten återspeglar ytterligare utnyttjanden i sina konverteringsfaktorer eller LGD-skattningar bör de beräkna den ekonomiska förlust som används i täljaren för det realiserade LGD-värdet, inbegripet vidare utnyttjanden efter fallissemanget och alla realiserade återvinningar som diskonterats fram till fallissemanget.