4.3.1 Alternativ för implementering av strategin för nödlidande exponeringar

Kreditinstituten bör överväga att inkludera en kombination av planer och alternativ i strategin för nödlidande exponeringar för att uppnå de kortfristiga, medelfristiga och långfristiga målsättningarna. För att framgångsrikt genomföra strategin för nödlidande exponeringar bör kreditinstituten minst beakta följande implementeringsalternativ (som inte behöver utesluta varandra) för olika portföljer och olika omständigheter:

• a) Omförhandlings- och anståndsstrategi: lämplig strategi för omförhandlingar och anståndsalternativ. Alternativet att välja en strategi för att behålla krediten och överväga anstånd är starkt förknippat med kreditinstitutets operativa modell, sakkunskap inom bedömningar av anstånd och låntagare, verksamhetens administrativa kapacitet i relation till nödlidande exponeringar, utkontraktering av servicetjänster och riktlinjer för bortskrivningar.
• b) Aktiv portföljreducering: försäljning, värdepapperisering eller, i fall då nödlidande exponeringar bedöms vara omöjliga att återvinna, bortskrivningar. Detta alternativ är starkt förknippat med tillförlitligheten i nedskrivningar och värdering av säkerheter samt kvaliteten på exponeringsdata och investerares efterfrågan på nödlidande exponeringar.
• c) Ändring av typ av exponering eller säkerhet, inklusive ianspråktagande, utbyte av låntagarens skuld mot aktier, utbyte av låntagarens skuld mot tillgångar eller utbyte av säkerhet.
• d) Rättsliga alternativ: inbegripet insolvensförfaranden eller överenskommelser utanför domstol.

Kreditinstituten bör identifiera medel- och långsiktiga strategiska alternativ för reducering av nödlidande exponeringar som eventuellt inte är omedelbart uppnåeliga, exempelvis på grund av att investerarefterfrågan på nödlidande exponeringar för tillfället saknas, men som kan komma att förändras på medellång till lång sikt. Verksamhetsplanen bör därför kunna tillgodose sådana förändringar och bör inkludera relevanta förberedande åtgärder, exempelvis i form av förbättrad datakvalitet för nödlidande exponeringar, som förbereder verksamheten för framtida investerartransaktioner.

Om ett kreditinstitut drar slutsatsen att inga av alternativen ovan skulle leda till en tillräcklig reducering av nödlidande exponeringar för vissa portföljer eller enskilda exponeringar på medellång till lång sikt, bör denna slutsats återspeglas på ett tydligt sätt och i god tid i en nedskrivnings- och bortskrivningsstrategi.

Kreditinstitut som avser företa komplexa processer, såsom överföring av nödlidande exponeringsrisker och värdepapperiseringstransaktioner, bör genomföra robusta riskanalyser och ha fullgoda riskhanteringsprocesser implementerade¹¹ .

¹¹ Som krävs för värdepapperisering enligt artikel 82.1 i direktiv 2013/36/EU.