112. För att hantera ränterisken bör instituten, när de gör beteendemässiga antaganden om konton …

För att hantera ränterisken bör instituten, när de gör beteendemässiga antaganden om konton utan specifika räntejusteringstidpunkter, göra följande:

• (a) Kunna identifiera varaktiga tillgodohavanden, t.ex. insättningar som är stabila och sannolikt inte kommer att justeras, inte ens vid väsentliga förändringar av räntemiljön, och/eller insättningar vars begränsade elasticitet i förhållande till ränteförändringar kan modelleras av banker.
• (b) Modelleringsantaganden för dessa insättningar bör spegla insättarens egenskaper (t.ex. privata/institutionella kunder) och kontoegenskaper (t.ex. transaktionskonto/icke-transaktionskonto). En allmän beskrivning av ovanstående kategorier anges nedan:
• i. Privata transaktionskonton omfattar icke-räntebärande och andra privatkonton vars vinstbaserade komponent inte är relevant för kundens beslut att ha pengar på kontot.
• ii. Privata sparkonton omfattar privatkonton (inbegripet reglerade privatkonton) vars vinstbaserade komponent är relevant för kundens beslut att ha pengar på kontot.
• iii. Institutionella konton omfattar konton från företag och andra institutionella kunder, exklusive interbankkonton eller andra helt priskänsliga konton.
• (c) Bedöma den potentiella migrationen mellan insättningar utan specifika räntejusteringstidpunkter och andra insättningar som, vid olika räntescenarier, skulle kunna förändra beteendemässiga huvudantaganden.
• (d) Överväga eventuella begränsningar för räntejustering av privat inlåning i miljöer med låg eller negativ ränta och den effekt som sådana begränsningar kan få på inlåningens stabilitet i olika räntescenarier.
• (e) Se till att antaganden om avklingning av varaktiga och andra modellerade tillgodohavanden är försiktiga och lämpliga för att balansera fördelarna för räntenettot mot ökad risk i det ekonomiska värdet till följd av att en framtida ränteavkastning är låst i tillgångar som finansieras av dessa tillgodohavanden, och den potentiella uteblivna intäkten i en miljö där räntan ökar.
• (f) Det betonas att statistiska eller kvantitativa metoder är viktiga för att bestämma de beteendemässiga räntejusteringstidpunkterna och kassaflödesprofilen för inlåning utan avtalad löptid, men för att fastställa lämpliga modelleringsantaganden för inlåning utan avtalad löptid kan det krävas (t.ex. i ett framåtblickande perspektiv) kompletterande bidrag från olika experter inom ett institut (t.ex. avdelningen för riskhantering och riskkontroll, försäljning och finansförvaltning).
• (g) Ha lämplig dokumentation om dessa antaganden som görs i riktlinjerna och förfarandena samt en process för löpande granskning.
• (h) Förstå antagandenas effekter på resultaten av institutets egenhändigt valda riskmätning och beslut om intern kapitalallokering, bland annat genom att regelbundet beräkna känslighetsanalyser för huvudparametrar (t.ex. procentandel och löptid av varaktiga tillgodohavanden på konton och pass through-pris) och måtten med hjälp av avtalsvillkor snarare än beteendemässiga antaganden för att isolera effekterna såväl på ekonomiskt värde som på risk knuten till ekonomiskt värde och resultat.
• (i) Genomföra stresstester för att förstå de valda riskmåttens känslighet för förändrade huvudantaganden, och ta hänsyn till resultaten av sådana tester vid beslut om intern kapitalallokering.
• b) Antaganden för eget kapital i verksamhetsplaneringen i fråga om ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret

1. Översikt

1.1 Referenser

1.2 Identifierade krav

1.3 Relaterade standarder

2. Identifierade krav

3. Relaterade standarder

• EBA - Published by the European Banking Authority at https://www.eba.europa.eu/