8.2 Övervakning av kreditexponeringar och låntagare

Som en del av övervakningen av kreditexponeringar och låntagare bör instituten övervaka alla utestående belopp och limiter samt huruvida låntagaren fullföljer sina återbetalningsskyldigheter enligt kreditavtalet och ligger i linje med de villkor som fastställts vid kreditgivningen, till exempel efterlevnad av kreditmått och covenanter.

Instituten bör också övervaka huruvida låntagaren och säkerheterna ligger i linje med de kreditriskpolicyer och -villkor som fastställts vid kreditgivningen, t.ex. huruvida värdet av säkerheterna och andra kreditförstärkningsmetoder upprätthålls, huruvida alla tillämpliga covenanter upprätthålls och huruvida det har skett en negativ utveckling för dessa faktorer eller andra faktorer som påverkar låntagarens riskprofil och/eller kreditfaciliteter.

Instituten bör kontinuerligt övervaka och bedöma kvaliteten på kreditexponeringarna och låntagarnas ekonomiska situation för att säkerställa att förändringar av kreditrisken, jämfört med utbetalningstillfället, kan identifieras och kvantifieras.

Den pågående övervakningen bör baseras på intern information om kreditfaciliteterna och låntagarnas betalningsbeteende samt användningen av externa källor (t.ex. kreditupplysningsföretag, uppgifter direkt från låntagaren), när så är relevant.

Dessutom bör instituten också övervaka koncentrationer gentemot de värden som anges i kreditriskaptiten, policyer och förfaranden, inbegripet, i förekommande fall, efter produkt, geografiskt område, bransch, säkerheters egenskaper (typ, läge) och kvaliteten på portföljer, delportföljer och exponeringar.

Institut som ägnar sig åt syndikering av transaktioner som medför en hög skuldsättningsgrad bör införa interna standarder och övervakningsfunktioner för dessa verksamheter. Instituten bör identifiera transaktioner som är föremål för misslyckade syndikeringar, dvs. transaktioner som inte har syndikerats inom 90 dagar efter åtagandedagen. Instituten bör upprätta ett särskilt ramverk för hantering av dessa ”hängande transaktioner” när det gäller innehavsstrategi, bokförings- och redovisningspraxis, rättslig klassificering och efterföljande beräkning av kapitalkrav.