5.2.2 Överensstämmelse med nödlidande exponeringars livscykel

Omförhandlingsenheter för nödlidande exponeringar bör upprättas på ett sätt som ser till att omförhandlingar och kontakt med låntagare anpassas efter faserna i de nödlidande exponeringarnas livscykel¹⁶ . Kreditinstituten bör upprätta olika omförhandlingsenheter för olika faser i de nödlidande exponeringarnas livscykel samt för olika portföljer om så är lämpligt. Samtliga relevanta omförhandlingsstadier bör ges tillräckligt med fokus och hanteras av personal med tillräckliga specialkunskaper.

¹⁶ Detta inbegriper även tillgångar som inte klassificeras som nödlidande exponeringar – såsom försenade betalningar i tidigt stadium, exponeringar med anstånd och ianspråktagna tillgångar – som spelar en väsentlig roll i omförhandlingsprocessen för nödlidande exponeringar.

Kreditinstituten bör beakta följande faser i nödlidande exponeringars livscykel samt ta hänsyn till produkternas och de försenade betalningarnas särskilda karaktär:

• a) Försenade betalningar i tidigt stadium (upp till 90 dagar efter förfallodatum):¹⁷ under denna fas bör fokus ligga på initiala kontakter med låntagare för att uppnå tidig återhämtning och på insamling av information som möjliggör detaljerade bedömningar av låntagarens omständigheter (bland annat ekonomisk ställning, lånehandlingars status, säkerheters status, samarbetsvillighet osv.). Exponeringens och säkerhetens karaktär bör utgöra grunden för vilken omförhandlingsstrategi som är bäst lämpad för ärendet i fråga. Processen kan inbegripa anståndsåtgärder med kortfristig tidshorisont (inbegripet under denna initiala period om så är lämpligt) och ska syfta till att stabilisera låntagarens ekonomiska ställning innan en lämplig omförhandlingsstrategi fastställs. Kreditinstitutet bör dessutom, när så är lämpligt, söka alternativ som stärker dess position samtidigt som konsumenternas rättigheter och intressen tas i beaktande (t.ex. genom att underteckna nya lånehandlingar, förbättra institutets position i kvarstående säkerheter, minimera utflöden av likvida medel och ta ytterligare säkerheter om sådana finns att tillgå). En särskild policy för förvaltning av försenade betalningar bör innehålla vägledning för de övergripande omförhandlingsrutinerna och ansvarsområdena som avser nödlidande exponeringar, inklusive utlösande faktorer för överlämning av ärenden.
• b) Försenade betalningar i sent stadium/anstånd: kreditinstituten bör under denna fas implementera och formalisera anståndsavtal med låntagare. Anståndsavtal bör enbart upprättas när kreditinstitutet är förvissat om att låntagaren har förmåga att betala tillbaka beloppet i fråga. Vid beaktande om huruvida ett omförhandlingsalternativ är genomförbart ska kreditinstituten, i den mån det är tillämpligt, ta hänsyn till artikel 28 i direktiv 2014/17/EU¹⁸ och andra rättsliga bestämmelser som syftar till att skydda konsumenter. Ett anståndsavtal bör, på grund av den förhöjda risken, övervakas i minst ett år i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 innan det kan överföras vidare från omförhandlingsenheten för nödlidande exponeringar, förutsatt att inga ytterligare utlösande faktorer för nödlidande exponeringar identifieras.
• c) Omstrukturering/skuldåtervinning/rättsliga åtgärder/tvångsförsäljning om inga genomförbara anståndslösningar har hittats på grund av låntagarens ekonomiska omständigheter eller samarbetsvilja bör kreditinstituten utföra en analys av olika omstruktureringsalternativ, inbegripet förfarande inom och utanför domstolsväsendet , med beaktande av låntagarens intressen. Baserat på denna analys bör kreditinstituten så snart som möjligt gå vidare med det valda omstruktureringsalternativet, och processen ska stödjas av juridisk personal samt personal med kompetens inom företagsrekonstruktion. Kreditinstitut som i stor utsträckning använder sig av externa experter bör se till att fullgoda mekanismer för internkontroll finns etablerade för att säkerställa en effektiv omstruktureringsprocess. Nödlidande exponeringar som har ingått i den här kategorin under en längre tid bör ges särskild uppmärksamhet i detta avseende. En särskild skuldåtervinningsplan bör innehålla vägledning inom omstruktureringsförfaranden.

¹⁷ Exponeringar som sannolikt inte kommer att betalas kan omfattas av antingen försenade betalningar i tidigt stadium eller omförhandlingsenheter för nödlidande exponeringar, beroende på exponeringens komplexitet.

¹⁸ Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/ЕU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 60, 28.2.2014, s. 34).

Hantering av ianspråktagna tillgångar (eller andra tillgångar som härrör från nödlidande exponeringar): Ianspråktagande av säkerheter inleds i regel efter att kreditinstitutet, utan att lyckas, har försökt att inhämta utestående belopp på andra sätt. Kreditinstitutet bör ha en etablerad policy som beskriver processen för ianspråktagande av ställda säkerheter. Policyn ska särskilt innefatta steg för ianspråktagande, värdering och realisering av olika typer av säkerheter via lämpliga förfaranden.