4. Affärsmodell och styrning

Utöver de centrala riskindikatorerna kan insättningsgarantisystemet definiera och inkludera ytterligare riskindikatorer som är relevanta för att fastställa skillnaderna i de deltagande institutens riskprofiler.

Om en medlemsstat genom reglering har infört restriktioner för institut inom en viss delsektor på ett sätt som avsevärt minskar sannolikheten för ett ingripande från insättningsgarantisystemet, får insättningsgarantisystemet minska avgifterna från deltagande institut som tillhör respektive lågrisksektor i enlighet med artikel 13.1 andra stycket i direktivet om insättningsgarantisystem genom att inkludera en ytterligare riskindikator. Villkoret är att den behöriga och utsedda myndigheten, efter samråd med insättningsgarantisystemet, har tillåtit det, på grundval av empiriska bevis som tyder på att förekomsten av ingripanden inom dessa lågrisksektorer genomgående har varit lägre än i andra sektorer.

Insättningsgarantisystemet får minska avgifterna för ett deltagande institut som ingår i ett institutionellt skyddssystem enligt artikel 13.1 tredje stycket i direktivet om insättningsgarantisystem genom att inkludera en ytterligare riskindikator i beräkningsmetoden. Indikatorn för medlemskap i ett institutionellt skyddssystem bör spegla det extra solvens- och likviditetsskydd som det deltagande institutet får av det institutionella skyddssystemet. I detta syfte bör den ytterligare riskindikatorn mäta omfattningen av de förfinansierade medel i ett institutionellt skyddssystem som finns tillgängliga utan dröjsmål för både rekapitalisering och likviditetsfinansiering. Detta kan också omfatta ytterligare finansieringsåtaganden som kan inlösas på begäran och backas upp av likviditetsreserver som innehas av medlemmar i institutionella skyddssystem. För att bedöma om dessa förhandsfinansierade medel är tillräckligt omfattande för att ge ett trovärdigt och effektivt stöd till detta deltagande institut bör insättningsgarantisystemet fastställa dem i förhållande till storleken på det institut som är medlem i det institutionella skyddssystemet.

Krav på riskindikatorer

Insättningsgarantisystemet bör använda riskindikatorer som fångar upp ett tillräckligt brett spektrum av riskkällor i beräkningsmetoden. Om och när ett insättningsgarantisystem väljer ytterligare indikatorer kan detta omfatta, men är inte begränsat till, risker som härrör från penningtvätt, dålig styrning eller dålig kvalitet på single-customer-view-filer (samlade kundvyer).

Insättningsgarantisystemet bör anpassa urvalet av riskindikatorer till bästa praxis för riskhantering och till befintliga tillsynskrav.

Insättningsgarantisystemet bör använda värdena för riskindikatorerna för varje deltagande institut som beräknas individuellt.

Insättningsgarantisystemet bör dock beräkna värdet av riskindikatorerna på gruppnivå om medlemsstaten utnyttjar den möjlighet som föreskrivs i artikel 13.1 i direktiv 2014/49/EU att tillåta den centrala företagsenheten och alla kreditinstitut som är permanent underställda denna centrala företagsenhet, som avses i artikel 10.1 i förordning (EU) nr 575/2013, att som helhet omfattas av den gruppbaserade riskviktning som har fastställts för den centrala företagsenheten och dess underställda kreditinstitut.

Om ett deltagande institut har beviljats undantag från kapitalkrav och/eller likviditetskrav på individuell nivå i enlighet med artiklarna 7, 8 eller 21 i förordning (EU) nr 575/2013 bör insättningsgarantisystemet beräkna motsvarande kapital- och likviditetsindikatorer på grupp- eller undergruppsnivå.-

För att beräkna värden för riskindikatorer för en viss period bör insättningsgarantisystemet använda följande:

• a. Värdet vid slutet av rapporteringsperioden för positioner i resultaträkningen.
• b. Genomsnittet av värdet vid slutet av rapporteringsperioden och värdet för positionerna i balansräkningen i slutet av föregående rapporteringsperiod.