Avdelning II – Specifikationer som gäller för alla åtgärder

Hinder och förhållande till tillsynskrav och kraven angående strukturell åtskillnad

• (a) Resolutionsmyndigheterna bör överväga att vidta åtgärder för att undanröja eller minska väsentliga hinder för resolution till följd av egenskaperna hos institutet eller samspelet mellan dessa egenskaper och yttre omständigheter, däribland hinder som uppstår i tredjeländer. Hinder bör bedömas utifrån sina effekter på genomförbarhet och trovärdighet, enligt vad som anges i den tekniska standarden för tillsyn av innehållet i metoderna för resolution och bedömningen av resolutionen för en viss (prioriterad eller alternativ) resolutionsstrategi, däribland de förväntade hindren för återställningen av den långsiktiga livskraften för en enhet som fortsätter de kritiska funktionerna för institutet som är under resolution.
• (b) Resolutionsmyndigheterna får tillämpa åtgärderna enbart för att hantera hinder för resolution utan att det krävs något befintligt brott eller sannolikt brott mot tillsynskraven.
• (c) När befintliga tillsynsnormer eller krav, särskilt i enlighet med direktiv 2013/36/EU och förordning (EU) nr 575/2013, inte är tillräckliga för att säkerställa att resolutionsstrategin för det enskilda institutet eller den enskilda koncernen är genomförbar och trovärdig bör resolutionsmyndigheterna överväga att vidta lämpliga åtgärder för att införa ytterligare standarder och krav på institutet efter samråd med den behöriga myndigheten. Om en strukturell åtskillnad av vissa verksamheter krävs enligt gällande lag eller kan krävas av behöriga myndigheter, och resolutionsmyndigheterna bedömer att denna uppdelning inte är tillräcklig för att säkerställa att resolutionsstrategin är genomförbar och trovärdig bör resolutionsmyndigheterna överväga lämpliga ytterligare åtgärder.

Proportionalitet

Var och en av de åtgärder som anges i artikel 17.5 i direktiv 2014/59/EU får tillämpas om de är lämpliga, nödvändiga och proportionerliga för att minska eller ta bort hinder för genomförandet av en viss resolutionsstrategi, däribland hinder för likvidation, när ett institut sannolikt kommer att likvideras under normala insolvensförfaranden i händelse av dess fallissemang.

• (a) En åtgärd är lämplig för att nå det avsedda målet om det är möjligt att väsentligt minska eller ta bort det relevanta hindret i tid.
• (b) En åtgärd är nödvändig för att uppnå det avsedda målet om det krävs för att ta bort eller väsentligt reducera ett avsevärt hinder för det genomförbara eller trovärdiga genomförandet av den relevanta resolutionsstrategin, och om det inte finns några mindre ingripande åtgärder som kan uppnå samma mål i samma utsträckning. Åtgärdens intrång bör bedömas utefter kostnader och negativa effekter på institutet och dess ägare och deras rätt att bedriva verksamhet, och på hur sund och stabil den pågående verksamheten i institutet är. I enlighet med artikel 10.3 i direktiv 2014/59/EU får extraordinärt offentligt stöd inte antas vara en mindre ingripande åtgärd.
• (c) En åtgärd är proportionerlig mot det hot som dessa hinder innebär för den finansiella stabiliteten i händelse av institutets fallissemang, om den totala nyttan med att göra en likvidation under normala insolvensförfaranden eller resolution av institutet genomförbar och trovärdig, och för att uppfylla resolutionsmålen uppväger de totala kostnaderna och de negativa effekterna av att ta bort hindren för resolution. Resolutionsmyndigheterna bör också överväga mindre ingripande åtgärder vid bedömningen av proportionalitet.

Alternativa resolutionsstrategier

De åtgärder som beskrivs i artikel 17.5 i direktiv 2014/59/EU av resolutionsmyndigheterna bör syfta till att undanröja hinder för resolution med avseende på den föredragna strategin i första hand. Om resolutionsmyndigheten överväger alternativa eller reservstrategier i specifika situationer i händelse av att det prioriterade alternativet inte når målet att skydda den finansiella stabiliteten genom att upprätthålla viktiga funktioner eller inte kan förväntas att genomföras framgångsrikt, särskilt när det gäller gränsöverskridande koncerner bör hinder för genomförandet av alternativa val beaktas och tas bort vid behov. Åtgärder som krävs för att undanröja hinder för alternativa varianter bör dock genomföras om de inte försämrar det genomförbara och trovärdiga genomförandet av det prioriterade alternativet.