33. Sunda metoder för bedömning av kreditrisk och värdering av reserveringsnivån (beroende på …

Sunda metoder för bedömning av kreditrisk och värdering av reserveringsnivån (beroende på exponeringstyp, t.ex. hushåll eller företag) bör framför allt omfatta följande:

• a. En stabil process som är utformad för att kreditinstitutet ska kunna fastställa nivån på, egenskaperna hos och riskdrivarna för kreditrisken i låneexponeringen vid det första redovisningstillfället, för att det ska gå att identifiera och kvantifiera efterföljande förändringar i kreditrisken.
• b. Kriterier för att ta hänsyn till effekten av framåtblickande information, däribland makroekonomiska faktorer. Oavsett om kreditrisken utvärderas på kollektiv eller individuell basis bör ett kreditinstitut kunna visa att dessa kriterier har beaktats och att redovisningen av förväntade kreditförluster har skett utan dröjsmål. Dessa kriterier bör leda till att faktorer som påverkar återbetalningen identifieras, oavsett om de avser låntagares incitament, vilja eller förmåga att fullgöra avtalsförpliktelser eller villkor för låneexponeringar. Ekonomiska faktorer som beaktas (t.ex. arbetslöshet eller beläggningsgrad) bör vara relevanta för bedömningen och, beroende på omständigheterna, avse internationell, nationell, regional eller lokal nivå.
• c. För exponeringar som utvärderas kollektivt bör kriterierna innehålla en beskrivning av hur grupperingen av portföljer med exponeringar som har gemensamma kreditriskegenskaper har gjorts.
• d. Identifiera och dokumentera metoderna för att bedöma och värdera förväntade kreditförluster (t.ex. metod baserad på kreditförlustprocent, metod baserad på sannolikhet för fallissemang (PD)/förlust vid fallissemang (LGD), eller någon annan metod) som ska tillämpas på varje exponering eller portfölj.
• e. Dokumentera skälen till att den valda metoden är lämplig, särskilt om olika metoder för att värdera förväntade kreditförluster används för olika portföljer och typer av individuella exponeringar. Kreditinstituten bör kunna förklara för de behöriga myndigheterna varför en mätmetod har ändrats (t.ex. övergång från en metod baserad på kreditförlustprocent till en PD-/LGD-metod) och vilka kvantitativa effekter ändringarna får.
• f. Dokumentation över
• i. de indata, uppgifter och antaganden som används i uppskattningen av reserver, t.ex. historiska förluster, PD/LGD-uppskattningar och ekonomiska prognoser,
• ii. hur löptiden för en exponering eller portfölj fastställs (inklusive hur förväntade förskottsbetalningar och fallissemang har beaktats),
• iii. den tidsperiod över vilken historisk förlusterfarenhet har utvärderats,
• iv. eventuella justeringar som krävs för att beräkna förväntade kreditförluster enligt det tillämpliga redovisningsregelverket. Om t.ex. de nuvarande och prognostiserade ekonomiska förhållandena skiljer sig från dem som förelåg vid den historiska period för gjorda uppskattningar bör det göras justeringar för skillnaderna. Dessutom kan ett kreditinstitut ha upplevt få eller inga verkliga förluster under den historiska period som analyseras, medan nuvarande eller framåtblickande information kan skilja sig från använd information under den historiska perioden. Sådana förändringars inverkan på de förväntade kreditförlusterna bör bedömas och värderas.
• g. En process för att bedöma lämpligheten i väsentliga indata och antaganden i den valda metoden för att värdera förväntade kreditförluster. Beräkningsgrunden för indata och antaganden som används i uppskattningen av reserver bör generellt vara densamma från en period till annan. Om indata och antaganden eller grunden för dem förändras bör orsakerna till detta dokumenteras.
• h. Identifiera de situationer som generellt skulle leda till förändringar i metoder för värdering av förväntade kreditförluster, indata eller antaganden från en period till annan (ett kreditinstitut kan t.ex. ange att ett lån som tidigare värderats på kollektiv basis med hjälp av en PD-/LGD-metod i stället utvärderas individuellt med en metod med diskonterade kassaflöden efter att ny, låntagarspecifik information erhållits, t.ex. om en förlorad anställning).
• i. Överväga de relevanta interna och externa faktorer som kan påverka uppskattningarna av förväntade kreditförluster, t.ex. de principer för kreditgivning som har tillämpats på en låneexponering vid utgivningen och förändringar inom branschen eller i geografiska, ekonomiska och politiska faktorer.
• j. Ta upp hur uppskattningar av förväntade kreditförluster fastställs (t.ex. om historiska förluster eller migrationsanalys använts som utgångspunkt, justerat för information om nuvarande och förväntade förhållanden). Ett kreditinstitut bör ha en opartisk syn på osäkerheten och riskerna i sin utlåningsverksamhet när det uppskattar förväntade kreditförluster.
• k. Identifiera vilka faktorer som beaktas när man fastställer lämpliga historiska perioder för att utvärdera historiska förlusterfarenheter. Ett kreditinstitut bör bevara tillräckliga historiska förlustuppgifter för att kunna göra en meningsfull analys av sina erfarenheter av kreditförluster att använda som utgångspunkt vid uppskattningen av reservnivån på kollektiv eller individuell basis.
• l. Fastställa i vilken om fattning värdet på säkerheter och andra kreditriskreducerande åtgärder påverkar de förväntade kreditförlusterna.
• m. Beskriva kreditinstituts policyer och förfaranden för bortskrivningar och återvinningar.
• n. Se till att analyser, uppskattningar, granskningar och andra aktiviteter/processer som bidrar till eller är ett resultat av bedömningen och mätningen av kreditrisk utförs av kompetent och välutbildad personal och valideras av personal som är fristående från kreditinstitutets utlåningsverksamhet. Indata till och resultatet från dessa funktioner bör dokumenteras väl, och dokumentationen bör innehålla tydliga förklaringar som styrker analyserna, uppskattningarna och granskningarna.
• o. Dokumentera de metoder som används för att validera modeller för värdering av förväntade kreditförluster (t.ex. utfallstester).
• p. Se till att uppskattningarna av förväntade kreditförluster innefattar framåtblickande information, däribland makroekonomiska faktorer, som inte redan har beaktats i reserver som har värderats på individuell exponeringsbasis. För detta kan det krävas att ledningen använder sin erfarenhet av kreditbedömning för att ta hänsyn till övergripande trender i låneportföljen som helhet, förändringar i kreditinstitutets affärsmodell, makroekonomiska faktorer osv.
• q. Se till att en process för att bedöma huruvida reserverna är i enlighet med relevant redovisningsregelverk, inklusive en regelbunden granskning av modeller för förväntade kreditförluster.

1. Översikt

1.1 Referenser

1.2 Identifierade krav

1.3 Relaterade standarder

2. Identifierade krav

3. Relaterade standarder

• EBA - Published by the European Banking Authority at https://www.eba.europa.eu/