4.1 Allmänna bestämmelser

Instituten bör behandla ränterisken som följer av verksamhet utanför handelslagret som en väsentlig risk och alltid bedöma den på ett uttryckligt och heltäckande sätt i sin riskhanteringsprocess och interna process för bedömning av kapitalbehov. Alla andra metoder bör dokumenteras fullt ut och motiveras under dialogen med tillsynsmyndigheten.

Instituten bör identifiera sin exponering mot ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret och se till att ränterisken som följer av verksamhet utanför handelslagret mäts, övervakas och styrs på ett tillfredsställande sätt.

Instituten bör hantera och dämpa risker från sin exponering mot ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret som påverkar både deras resultat och ekonomiska värde.

Vid beräkningen av inverkan av ränterörelser ur ett resultatperspektiv bör instituten inte bara beakta effekterna på ränteintäkter och räntekostnader, utan även effekterna på instrumentens förändrade marknadsvärden, beroende på redovisningsmetod, som antingen anges i resultaträkningen eller direkt i eget kapital (t.ex. via övrigt totalresultat). Instituten bör ta hänsyn till en ökning eller minskning av resultat och kapital på kort och medellång sikt i samband med ränterörelser.

Det förändrade resultatet bör vara skillnaden mellan förväntat resultat i ett grundscenario och förväntat resultat i ett alternativt, mer negativt chock- eller stresscenario med antagande om fortsatt verksamhet.

Instituten bör betrakta exponeringar som har förfallit⁶ (efter avsättningar) som räntekänsliga instrument som speglar förväntade kassaflöden och deras timing.

⁶ Exponeringar som har förfallit enligt definitionen i bilaga V till förordning (EU) 680/2014.

Instituten bör betrakta räntederivat samt poster utanför balansräkningen, såsom räntekänsliga låneåtaganden, som räntekänsliga instrument.

Instituten bör övervaka och bedöma sina exponeringar som påverkas av kreditspreadrisk från verksamhet utanför handelslagret, med hänvisning till tillgångssidan utanför handelslagret, där kreditspreadrisken från verksamhet utanför handelslagret är relevant för institutets riskprofil.

Vid genomförandet av riktlinjerna bör instituten identifiera sin befintliga och framtida exponering mot ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret på ett proportionerligt sätt, beroende på nivå, komplexitet och risk i fråga om positionerna utanför handelslagret som de exponeras för, eller en högre riskprofil som tar hänsyn till deras affärsmodell, deras strategier och den affärsmiljö i vilken de är verksamma eller i vilken de avser att vara verksamma.

På grundval av bedömningen av sin befintliga och framtida exponering mot ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret bör instituten beakta de faktorer och förväntningar som fastställs i detta avsnitt och i avsnitten om identifiering, beräkning och allokering av kapital (avsnitt 4.2), styrning (4.3) och mätning (4.4) och tillämpa dem på ett sätt som står i proportion till befintlig och framtida exponering mot ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret.

Utöver den befintliga och framtida exponeringen mot ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret bör instituten i samband med genomförandet av riktlinjerna även beakta sin allmänna komplexitetsgrad och interna riskhanteringsstrategi för att se till att deras strategier, processer och system för hantering av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret är förenliga med deras allmänna riskhanteringsstrategi och deras specifika strategier, processer och system som tillämpas för att hantera övriga risker.