8.3 Regelbunden kreditöversyn av låntagare

Instituten bör också regelbundet genomföra en kreditöversyn av låntagare som minst utgör ett medelstort eller stort företag i syfte att identifiera eventuella förändringar i deras riskprofil, finansiella ställning eller kreditvärdighet jämfört med kriterierna och bedömningen vid tidpunkten för låneutgivningen, samt se över och uppdatera alla relevanta riskklassificeringar/kreditbetyg.

Granskningsprocessen och -frekvensen bör vara specifik och stå i proportion till låntagarens typ och riskprofil samt kreditfacilitetens typ, storlek och komplexitet, och bör anges i relevanta policyer och förfaranden. Instituten bör genomföra mer frekventa översyner om de konstaterar en försämring av kredit- och tillgångskvaliteten. Det övergripande ramverket för övervakning av kreditrisker och datainfrastruktur bör göra det möjligt för instituten att kontrollera att regelbunden kreditöversyn har genomförts i enlighet med kreditriskpolicyerna och kreditriskförfarandena samt att identifiera eventuella avvikande värden/undantag som ska markeras för uppföljning.

I detta syfte bör instituten också, om så är lämpligt, regelbundet uppdatera relevant finansiell information om låntagaren och bedöma den nya informationen gentemot de kreditprövningskriterier som fastställts i enlighet med avsnitt 4.3 i dessa riktlinjer. Insamlingen och bedömningen av denna information bör vara ett stöd för institutet när det gäller att känna igen de tidiga varningssignalerna för sjunkande kreditkvalitet.

Instituten bör genomföra regelbundna granskningar för att bedöma låntagarens risk för fallissemang och det potentiella behovet av migration mellan riskkategorier och riskklasser.

Kreditöversyner av låntagarna bör omfatta en bedömning av befintliga skulder och låntagarnas känslighet för externa faktorer, såsom växelkursfluktuationer, i förekommande fall, som kan påverka storleken på skulden och återbetalningsförmågan; detta ska även vara i linje med kraven på känslighetsanalys i enlighet med avsnitt 5.2.6.

Instituten bör bedöma riskerna förknippade med refinansiering av befintliga skulder och regelbundet övervaka lån med villkor för bulletbetalningar/ballongbetalningar separat från andra lån. De bör analysera potentiella effekter på låntagarens oförmåga att förlänga/refinansiera befintlig skuld och bland annat beakta framåtblickande makroekonomiska utsikter och tillgång till kapitalmarknaderna såväl som andra typer av skuldstrukturer. Instituten bör noga övervaka låntagarnas förmåga att återbetala eller refinansiera sina skulder under ett låns livscykel och inte bara när låntagaren närmar sig slutet av ett låns löptid.

En regelbunden kreditrisköversyn bör ta hänsyn till både den enskilda och den totala riskprofilen för exponeringen, inbegripet relevanta makroekonomiska faktorer och specifika ekonomiska sektorer eller verksamheter och hur återbetalningsförmågan kan påverkas av dessa faktorer.

I tillämpliga fall bör instituten även granska borgensmän som ingår i kreditfacilitetsavtalet. Utöver bedömningen av borgensmannens fortsatta kreditvärdighet bör en analys av en garantis effektivitet också ta hänsyn till verkställbarheten och den tid som krävs för att realisera garantin.

Förutom att övervaka kreditrelaterade och finansiella mätvärden bör instituten ta hänsyn till information om kvalitativa faktorer som kan ha ett relevant inflytande på återbetalningen av ett lån. Dessa faktorer kan omfatta information om företagsledningen, överenskommelser/meningsskiljaktigheter mellan ägarna, ägares åtagande till låntagaren, prognostiserad marknadstillväxt, företagets inflytande över priserna, kostnadsstruktur och kostnadsflexibilitet, nivå och utveckling av investeringskostnader och utgifter för forskning och utveckling, samt var exponeringen är bokad inom den konsoliderade situationen.