It-system och datakvalitet för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret

De it-system och applikationer som används av institutet för att genomföra, behandla och registrera transaktioner, för att identifiera, mäta och aggregera exponering mot ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret, samt för att generera rapporter bör kunna stödja hanteringen av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret i god tid och på ett korrekt sätt. Framför allt bör systemen göra följande:

• (a) Fånga upp ränteriskdata från institutets samtliga väsentliga exponeringar mot ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret, inbegripet exponeringar mot gap-, bas- och optionsrisk. Detta bör stödja institutets mätsystem för att identifiera, mäta och aggregera huvudkällorna till exponeringar mot ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret.
• (b) Fullt ut och tydligt kunna registrera alla transaktioner som institutet gör med hänsyn till deras ränteriskkaraktär.
• (c) Anpassas till antalet transaktioner som skapar ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret och deras komplexitet.
• (d) Vara tillräckligt flexibla för att kunna hantera ett lämpligt antal chock- och stresscenarier och eventuella ytterligare scenarier för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret.
• (e) Göra det möjligt för instituten att fullt ut kunna mäta, bedöma och övervaka enskilda transaktioners bidrag till deras övergripande exponering.
• (f) Kunna beräkna de mätningar av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret (dvs. ekonomiska och räntenettomätningar plus förändringar i marknadsvärde), samt andra mätningar av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret som föreskrivs av deras behöriga myndigheter, baserat på de räntechock- och stresscenarier som anges i avsnitten 4.3.3 och 4.3.4.
• (g) Vara tillräckligt flexibla för att införliva begränsningar som följer av tillsynskrav på institutens interna antaganden avseende riskparametrar.

It-systemet och transaktionssystemet bör kunna registrera räntejusteringsprofilen, räntans egenskaper (inklusive spread) och optionsegenskaper för produkterna för att kunna göra det möjligt att mäta gaprisk, basrisk och optionsrisk. Transaktionssystemet bör framför allt kunna samla in detaljerade uppgifter om räntejusteringstidpunkten eller räntejusteringstidpunkterna för en bestämd transaktion, räntetyp eller ränteindex, eventuella optioner (inklusive förtidsbetalning eller inlösen) och avgifterna för att utnyttja dessa optioner. De system som används för att mäta ränterisken på verksamhet utanför handelslagret bör kunna fånga upp alla produkters ränteriskkaraktär. Systemen bör även göra det möjligt att dela upp effekten av enskilda ränteriskinstrument och -portföljer på risknivån som följer av verksamhet utanför handelslagret.

Framför allt när det gäller komplexa och strukturerade produkter bör transaktionssystemen kunna samla information om separata delar av produkten och fånga upp deras ränteriskkaraktär (t.ex. gruppera tillgångarnas och skuldernas egenskaper efter vissa egenskaper såsom räntejusteringstidpunkter eller inslag av optionalitet). Institutet bör se till att it-systemet kan tillräckligt snabbt hantera introduktionen av nya produkter.

Lämpliga organisatoriska kontroller av it-system bör införas för att undvika fel i data som används av datasystem och applikationer för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret, och för att kontrollera förändringar av kod som används i dessa applikationer för att framför allt säkerställa

• (a) tillförlitligheten för de indata som används och integriteten för ränteriskmodellernas behandlingssystem,
• (b) att sannolikheten för att fel uppstår i it-systemet, bland annat under behandling och aggregering av data, reduceras till ett minimum, och
• (c) att lämpliga åtgärder vidtas om marknadsstörningar eller prisras inträffar.

Riskmåtten bör baseras på tillförlitliga marknadsdata och interna data. Instituten bör noga granska kvaliteten på de externa informationskällorna som används för att upprätta historiska räntedatabaser samt fastställa hur ofta databaserna ska uppdateras.

För att garantera att data håller hög kvalitet bör instituten genomföra lämpliga processer för att se till att de data som registreras i it-system är korrekta. Inmatningen av data bör vara så automatiserad som möjligt för att reducera administrativa fel, och kartläggningen av data bör ses över och prövas mot en godkänd modellversion med jämna mellanrum. Dessutom bör det finnas tillräckligt med dokumentation över de huvudsakliga datakällor som används i institutets riskmätningsprocess. Instituten bör också införa lämpliga mekanismer för att kontrollera att aggregeringsprocessen går rätt till och att modellresultaten är tillförlitliga. Dessa mekanismer bör styrka att data är korrekta och tillförlitliga.

När instituten infogar kassaflöden i olika löptidskategorier (t.ex. för gap-analyser) eller placerar kassaflödena på olika punkter för att spegla de olika löptiderna på räntekurvan bör kriterierna för infogandet vara stabila över tiden så att en rimlig jämförelse av risksiffror över olika perioder ska kunna göras.

Instituten bör identifiera eventuella skäl till avvikelser och oegentligheter som kan uppstå när data behandlas. Instituten bör ha förfaranden för att hantera sådana avvikelser och oegentligheter, inbegripet förfaranden för ömsesidig avstämning av positioner för att kunna rensa bort dessa avvikelser och oegentligheter.

Instituten bör införa lämpliga processer för att se till att de indata som används i modellerna för att mäta den koncernomfattande ränterisken som följer av verksamhet utanför handelslagret överensstämmer med de data som används för finansiell planering.