4.2 Identifiering och hantering av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret

Instituten bör beakta alla räntekänsliga instrument utanför handelslagret i samband med bedömningen och hanteringen av exponeringen för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret, inklusive tillgångar, skulder, räntederivat, icke-räntebärande derivat som baseras på en ränta och andra poster utanför balansräkningen (t.ex. låneåtaganden).

Instituten bör betrakta nödlidande exponeringar⁶ (efter avsättningar) som räntekänsliga instrument som speglar förväntade kassaflöden och deras timing.

⁶ Nödlidande exponeringar enligt definitionen i bilaga V till förordning (EU) 680/2014.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 10 ska mindre verksamhet i handelslagret enligt definitionen i artikel 94.1 i förordning (EU) nr 575/2013 inkluderas, såvida inte dess ränterisk fångas upp av ett annat riskmått.

4.2.2 Identifiering, beräkning och allokering av kapital med avseende på ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret

I samband med utvärderingen av belopp, slag och fördelning av internt kapital i enlighet med artikel 73 i direktiv 2013/36/EU bör instituten basera bidraget från exponeringen mot ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret till den övergripande interna kapitalbedömningen på resultaten av institutets interna mätsystem, med beaktande av viktiga antaganden och riskgränser. Den övergripande kapitalnivån bör stå i proportion till både institutets faktiska uppmätta risknivå (inklusive för exponering mot ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret) och dess riskaptit, och ska dokumenteras på vederbörligt sätt i dess rapport om den interna processen för bedömning av kapitalbehov (ICAAP-rapporten).

Instituten bör visa att deras interna kapital är förenligt med nivån för exponering mot ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret, med beaktande av effekten på internt kapital till följd av eventuella förändringar av institutets ekonomiska värde och framtida mått på räntenetto plus förändringar i marknadsvärde som härrör från förändrade räntor. Instituten bör utvärdera riskmått för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret när de fastställer kapital internt, med särskild hänsyn till att måtten för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret fångar upp risken på ett kompletterande sätt (t.ex. beaktar ränterisken utifrån en annan tidshorisont). Instituten förväntas inte dubbelräkna sitt interna kapital för ekonomiska värdemått och mått på räntenetto plus förändringar i marknadsvärde. Den interna metoden för kapitalallokering bör dock ta hänsyn till båda riskmåtten för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret och uttryckligen bedöma deras potentiella effekt på internt kapital.

I sin ICAAP-analys av kapitalbehovet för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret bör instituten överväga

• (a) internt kapital som innehas för risker knutna till ekonomiskt värde som kan uppstå från negativa ränterörelser, och
• (b) behov av internt kapital till följd av effekten av ränteförändringar på framtida räntenetto plus förändringar i marknadsvärde och de därav följande konsekvenserna för interna kapitalbuffertar.

Instituten bör inte förlita sig på tillsynsmyndighetens bedömning av kapitaltäckning för exponering mot ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret eller på extremvärdestestet; i stället bör instituten utveckla och tillämpa sina egna metoder för kapitalallokering baserat på sin riskaptit, sin risknivå och sina strategier för riskhantering. Vid fastställandet av lämplig kapitalnivå bör instituten beakta både belopp och kvalitet på det kapital som behövs.

Vid bedömningar av kapitaltäckning för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret bör följande beaktas:

• (a) Storleken och löptiden för interna limiter för exponering mot ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret, och huruvida dessa gränser kan uppnås vid kapitalberäkningen.
• (b) Kostnaden för att risksäkra öppna positioner som är avsedda för att positionera för interna förväntningar på framtida räntenivåer.
• (c) Känsligheten hos interna mätningar av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret för väsentliga eller ofullkomliga modelleringsantaganden.
• (d) Effekten av chock- och stresscenarier på positioner som prissätts med olika ränteindex (basrisk).
• (e) Effekterna på ekonomiskt värde och räntenetto plus förändringar i marknadsvärde av positioner med löptidsobalans i olika valutor.
• (f) Effekterna på inbäddade förluster och inbäddade vinster.
• (g) Fördelningen av kapital i förhållande till risker mellan juridiska personer som ingår i gruppens konsolidering under tillsyn, utöver den samlade kapitaltäckningen på gruppnivå.
• (h) De underliggande riskfaktorerna.
• (i) Under vilka förhållanden risken kan materialiseras.

Resultaten av kapitaltäckningen för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret bör övervägas i ett instituts interna process för bedömning av kapitalbehov och påverka bedömningen av kapital knutet till affärsområden.

För att avväga hur stort internt kapital som ska innehas för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret bör instituten tillämpa mätsystem och olika räntechock- och stresscenarier som är anpassade till institutets riskprofil för att kvantifiera den potentiella omfattningen av eventuella ränteriskeffekter under ogynnsamma förhållanden.

Institut som använder interna kapitalmodeller bör se till att den interna kapitalallokeringen till ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret delas upp på ett tillfredsställande sätt i den totala allokeringen av internt kapital, och att eventuella antaganden om diversifiering dokumenteras och deras tillförlitlighet samt stabilitet kontrolleras med hjälp av historiska data som är lämpliga för det enskilda institutet och de marknader på vilka det verkar. Kostnader för internt kapital kan allokeras tillbaka till affärsenheter och produkter för att se till att de som ansvarar för hanteringen av de underliggande verksamheterna eller produkterna är medvetna om de fullständiga kostnaderna.

När instituten överväger huruvida en allokering av internt kapital till mått på räntenetto plus förändringar i marknadsvärde bör göras eller ej med hänsyn till ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret bör hänsyn tas till

• (a) den relativa betydelsen av räntenetto i förhållande till totala nettointäkter och därmed effekten av betydande variationer i räntenetto från år till år,
• (b) faktiskt räntenetto som kan uppnås i olika scenarier (dvs. i vilken utsträckning marginalerna är tillräckligt omfattande för att absorbera volatiliteten som uppstår utifrån räntepositioner och förändringar av ränteutgifter),
• (c) möjligheten att faktiska förluster uppstår vid stress eller som ett resultat av långsamma förändringar av marknadsmiljön – t.ex. då det kan bli nödvändigt att likvidera positioner som var avsedda för långsiktig investering för att stabilisera måtten på räntenetto plus förändringar i marknadsvärde,
• (d) den relativa betydelsen av räntekänsliga instrument (inbegripet räntederivat) utanför handelslagret, med potentiella effekter som antingen syns i resultaträkningen eller direkt i eget kapital (t.ex. via övrigt totalresultat), och
• (e) fluktuationen i mått på räntenetto plus förändringar i marknadsvärde, styrkan och stabiliteten i flödena för måtten på räntenetto plus förändringar i marknadsvärde och den intäktsnivå som krävs för att generera och upprätthålla normal verksamhet. Institut med en hög ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret som, vid ett rimligt antal marknadsscenarier, kan leda till förlust, minskad normal utdelning, eller minskad affärsverksamhet bör se till att de har tillräckligt med kapital för att motstå de negativa effekterna av dessa scenarier.

Instituten bör överväga att justera den interna kapitalbufferten om det av resultaten av deras stresstester framgår att det finns en risk för minskade mått på räntenetto plus förändringar i marknadsvärde (och därmed minskad kapacitet att generera kapital) vid stresscenarier.

4.2.3 Styrningsstrategi för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret

Institutets övergripande strategi för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret, bland annat riskaptit och riskbegränsning, bör vara en del av den övergripande strategi, i synnerhet de strategiska målen och riskmålen, som ledningsorganet måste godkänna i enlighet med punkt 2 a i artikel 88.1 i direktiv 2013/36/EU.

Institutets aptit på ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret bör uttryckas i godtagbar kort- och långsiktig effekt av fluktuerande räntor på båda måtten för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret, och bör återspeglas av riskgränserna. Institut med betydande exponering mot gaprisk, basrisk eller optionsrisk bör fastställa sin riskaptit i förhållande till var och en av dessa väsentliga deltyper av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret.

Den övergripande strategin för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret bör även omfatta beslut om i vilken omfattning affärsmodellen bör förlita sig på att generera räntenetto genom att tillgångar med en relativt lång räntejusteringsperiod finansieras med skulder som har en relativt kort räntejusteringsperiod. När affärsmodellen är kraftigt beroende av denna räntenettokälla bör ledningsorganet beskriva sin strategi för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret och hur den planerar att överleva perioder med flacka eller sjunkande avkastningskurvor.

Instituten bör på ett lämpligt sätt bedöma förslag på att använda nya produkter, eller ägna sig åt nya verksamheter, strategier för risktagande eller risksäkring innan de förvärvas respektive genomförs för att se till att de resurser som krävs för att införa en sund och effektiv hantering av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret för produkten eller verksamheten har identifierats, att de föreslagna verksamheterna är anpassade till institutets övergripande riskaptit, och att processerna för att identifiera, mäta, övervaka och kontrollera den föreslagna produktens eller verksamhetens risker har fastställts. Det bör säkerställas att dessa nya produkters och verksamheters ränteriskkaraktär är väl förstådd.

Institut som använder derivatinstrument för att reducera exponeringen mot ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret bör ha nödvändig kunskap och expertis. Varje institut bör visa att det förstår konsekvenserna av risksäkring med räntederivat.

Institut som använder modeller för kundbeteende som indata för mätning av sin ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret bör ha nödvändig kunskap och expertis. Varje institut bör kunna visa att det förstår konsekvenserna av att modellera beteendet hos sin kundbas.

När instituten fattar beslut om risksäkring bör de vara medvetna om redovisningsprincipernas effekter även om redovisningsbehandlingen inte får vara en drivkraft i deras riskhanteringsstrategi.

Konsoliderande institut bör se till att interna styrningsformer och -processer för ränteriskhantering för verksamhet utanför handelslagret är enhetliga och väl integrerade på grupp- eller undergruppsnivå.

4.2.4 Ramverk och ansvar avseende hantering av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret

Vad gäller de interna styrningsformerna enligt artiklarna 74 och 88 i direktiv 2013/36/EU bör instituten, i fråga om ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret, säkerställa följande:

• (a) Att deras ledningsorgan har det yttersta ansvaret för övervakningen av ränteriskhantering för verksamhet utanför handelslagret, institutets ramverk för riskaptit och för belopp, slag och fördelning av internt kapital för att täcka riskerna på ett tillfredsställande sätt. Ledningsorganet bör fastställa institutets övergripande ränteriskstrategi för verksamhet utanför handelslagret och godkänna motsvarande riktlinjer och processer. Ledningsorganet får dock delegera övervakning och hantering av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret till företagsledningen, experter eller en kommitté för förvaltning av tillgångar och skulder enligt de villkor som närmare anges i punkt 42.
• (b) Att de har infört ett ramverk för ränteriskhantering för verksamhet utanför handelslagret, i vilket en tydlig ansvarsfördelning fastställs och som består av ett gränsvärdessystem, riktlinjer, processer och internkontroller, inbegripet regelbundna oberoende granskningar och utvärderingar av ramverkets effektivitet.
• (c) Att de styrformer, metoder och rutiner som avses för bedömning av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret ska omfatta hela verksamheten och stå i proportion till karaktären och omfattningen av kreditinstitutets verksamheter och till deras komplexitetsgrad.

Ledningsorganet bör framför allt ansvara för följande:

• (a) Att förstå karaktären och omfattningen av exponering mot ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret. Ledningsorganet bör se till att det finns en tydlig vägledning avseende riskaptiten på ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret vad gäller institutets affärsstrategier.
• (b) Att fastslå att lämpliga åtgärder vidtas för att identifiera, mäta, övervaka och kontrollera ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret i enlighet med godkända strategier och riktlinjer. I detta hänseende ansvarar ledningsorganet eller dess företrädare för att fastställa
• i. lämpliga gränsvärden för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret, bland annat definitionen av specifika förfaranden och godkännanden som är nödvändiga för undantag, samt att säkerställa att dessa gränsvärden efterlevs,
• ii. system och standarder för att mäta ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret, värdera positioner och bedöma resultat, inbegripet förfaranden för att uppdatera räntechocksscenarier, parametrar och stresscenarier och underliggande huvudantaganden som påverkar institutets analys av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret,
• iii. en omfattande rapporterings- och granskningsprocess för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret, och
• iv. effektiva internkontroller och informationssystem för företagsledning.
• (c) Att godkänna viktiga initiativ för risksäkring eller risktagande innan de genomförs. Positioner med anknytning till interna risköverföringar mellan utanför handelslagret och inom handelslagret ska dokumenteras på ett lämpligt sätt.
• (d) Att övervaka godkännande, genomförande och granskning av riktlinjer, förfaranden och gränsvärden vad gäller ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret. Omfattningen och förändringarna avseende institutets exponering mot ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret bör regelbundet läggas fram för ledningsorganet (minst varje kvartal).
• (e) Att se till att valideringen av mätmetoder för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret och bedömningen av motsvarande modellrisk ingår i en formell riktlinjeprocess som bör granskas och godkännas av ledningsorganet eller dess företrädare.
• (f) Att förstå och bedöma sina företrädares funktionssätt vad gäller övervakning och styrning av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret i enlighet med riktlinjer som godkänts av ledningsorganet, baserat på regelbundna granskningar av lämplig och tillräckligt utförlig information.
• (g) Att förstå konsekvenserna av institutets ränteriskstrategier för verksamhet utanför handelslagret och deras eventuella kopplingar till marknads-, likviditets- och kreditrisk såväl som operativ risk, dock utan att alla ledamöter i ledningsorganet behöver vara experter på området. Några av ledamöterna bör ha tillräckligt med teknisk kunskap för att kunna ifrågasätta och utmana rapporter som lämnas in till ledningsorganet. Institutet bör införa att ledamöter i ledningsorganet ansvarar för att se till att företagsledningen har kompetensen för att förstå ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret och att tillräckliga resurser tillhandahålls för ränteriskhantering för verksamhet utanför handelslagret.

Instituten bör ha infört åtgärder och förfaranden för all delegering genom ledningsorganet avseende övervakning eller hantering av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret, bland annat, men inte enbart följande:

• (a) Personer eller kommittéer som har delegerats ledningsorganets uppgifter för att utveckla riktlinjer och praxis för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret, som t.ex. företagsledningen, experter eller en kommitté för förvaltning av tillgångar och skulder, bör vara identifierade och ha mål som på ett tydligt sätt har fastställts av ledningsorganet.
• (b) Ledningsorganet bör se till att det finns en ändamålsenlig avgränsning av ansvarsområden i riskhanteringsprocessen för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret. Identifierings-, mät-, övervaknings- och kontrollfunktionerna för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret bör ha tydligt definierade ansvarsområden, bör vara oberoende av risktagningsfunktioner för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret och direkt rapportera exponering mot ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret till ledningsorganet eller dess företrädare.
• (c) Institutet bör se till att ledningsorganets företrädare har en tydlig beslutsordning över enheterna som är ansvariga för risktagande vad gäller ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret. Kommunikationskanalen för att förmedla företrädarnas direktiv till dessa enheter bör vara tydlig.
• (d) Ledningsorganet bör fastställa att institutets struktur gör det möjligt för företrädarna att utföra sitt ansvar och främjar effektivt beslutsfattande och effektiv styrning. I detta hänseende bör en kommitté för förvaltning av tillgångar och skulder, eller dess motsvarighet, mötas regelbundet, och dess sammansättning bör spegla varje större avdelning som är kopplad till ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret. Ledningsorganet bör stimulera till diskussion avseende processen för ränteriskhantering för verksamhet utanför handelslagret, både mellan sina ledamöter och sina företrädare och mellan sina företrädare och andra personer i institutet. Ledningsorganet bör även se till att en regelbunden kommunikation mellan områdena för riskhantering och strategisk planering underlättar övervakningen av den risk som uppstår av framtida verksamhet.

4.2.5 Riskaptit och försäkringsgränser för verksamhet utanför handelslagret

Instituten bör konkretisera sin aptit på ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret vad gäller risken för båda måtten på ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret och särskilt följande:

• (a) Instituten bör ha tydligt definierade förklaringar om riskaptit som har godkänts av deras ledningsorgan och tillämpas genom omfattande ramverk för riskaptit, dvs. policyer och förfaranden för att begränsa och kontrollera ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret.
• (b) Deras ramverk för riskaptit bör
• a. avgränsa delegerade befogenheter, ansvarsfördelning och ansvarsskyldighet i fråga om beslut om hantering av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret, och
• b. förteckna de instrument, risksäkringsstrategier och risktagningsmöjligheter som är tillåtna för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret.
• (c) När de definierar sin riskaptit bör instituten ta hänsyn till räntenettorisker som kan uppstå som en följd av redovisningen av transaktionerna som följer av verksamhet utanför handelslagret. Risken är inte nödvändigtvis begränsad till ränteintäkter och räntekostnader: effekterna av förändrade räntor på marknadsvärdet av instrument som, beroende på redovisning av transaktionerna, speglas antingen i resultaträkningen eller direkt i eget kapital (via övrigt totalresultat) bör beaktas separat. Instituten bör särskilt ta hänsyn till de effekter som är kopplade till inbäddade inslag av optionalitet i instrument till verkligt värde under pågående räntechock- och stresscenarier. Instituten bör även ta hänsyn till de potentiella effekterna av risksäkrade räntederivat på resultaträkningen om deras effektivitet har motverkats av ränteförändringar.

Instituten bör tillämpa gränsvärden med målet att upprätthålla exponering mot ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret som är förenliga med deras riskaptit och deras övergripande strategi för att mäta ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret, i synnerhet:

• (a) Aggregerade riskgränser som tydliggör den nivå av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret som är godtagbar för ledningsorganet bör tillämpas på gruppnivå och, i förekommande fall, på individuell nivå.
• (b) Gränsvärden kan knytas till specifika scenarier med ändrade räntor och durationer, som t.ex. deras ökning eller minskning eller en förändrad form på avkastningskurvan. Ränterörelserna som används när dessa gränsvärden utvecklas bör representera tillräckligt negativa chock- och stresscenarier och ta hänsyn till historisk räntevolatilitet och den tid som ledningen behöver för att dämpa denna riskexponering.
• (c) Försäkringsgränser bör vara lämpliga för institutets karaktär, storlek, komplexitet och kapitaltäckning, samt för dess förmåga att mäta och hantera sina risker.
• (d) Beroende på hur ett instituts verksamhet och affärsmodell är utformade kan även delgränser fastställas för enskilda affärsenheter, portföljer, instrumenttyper, specifika instrument eller väsentliga deltyper av som följer av verksamhet utanför handelslagret, som t.ex. gaprisk, basrisk och optionsrisk.
• (e) System bör ha införts för att se till att ledningen omedelbart ägnar sig åt positioner som överskrider eller som troligen kommer att överskrida gränser som definierats av ledningsorganet eller dess företrädare och att positionerna utan dröjsmål ges en särskild hantering. Det bör även finnas en tydlig policy om vem som ska informeras, hur kommunikationen ska äga rum och vilka åtgärder som ska vidtas som reaktion.
• (f) Riskmåtten bör rapporteras minst varje kvartal till ledningsorganet eller dess företrädare och bör jämföra aktuell exponering med policy för limiter.

Ett ramverk bör ha införts för att övervaka utvecklingen av risksäkringsstrategier på instrument såsom derivat, och för att kontrollera marknadsvärderingsrisker för instrument som redovisas till verkligt värde.

4.2.6 Riktlinjer, processer och kontroller för hantering av ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret

Riktlinjer och processer för riskhantering

Internkontroller

It-system och datakvalitet för ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret

Internrapportering

Modellstyrning