4. Proportionerliga metoder för diversifiering av portföljer med hushållsexponeringar

Vid tillämpning av artikel 123.1 c i förordning (EU) nr 575/2013 bör en exponering anses utgöra en av ett betydande antal exponeringar med liknande egenskaper, så att de risker som är förenade med sådan exponering minskas väsentligt, om den ingår i en tillräckligt diversifierad portfölj i enlighet med punkt 11.

En portfölj bör anses vara tillräckligt diversifierad om kvoten mellan summan av exponeringsvärdena för de stora godtagbara hushållsexponeringarna, enligt definitionen i punkt 12, och summan av exponeringsvärdena för institutets samtliga godtagbara hushållsexponeringar inte överstiger 10 procent.

En godtagbar hushållsexponering bör betraktas som en stor godtagbar hushållsexponering när kvoten mellan dess exponeringsvärde och summan av exponeringsvärdena för institutets alla godtagbara hushållsexponeringar överstiger tröskelvärdet på 0,2 procent. För att identifiera stora godtagbara hushållsexponeringar bör institutet behandla de godtagbara hushållsexponeringarna gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning, beroende på vad som är tillämpligt, som en enda exponering där exponeringsvärdena läggs samman.

Institutet bör först bedöma om portföljen som består av institutets alla godtagbara hushållsexponeringar uppfyller villkoret i punkt 11.

Om den portfölj som består av institutets samtliga godtagbara hushållsexponeringar inte uppfyller villkoret i punkt 11, får institutet från portföljen undanta en eller flera stora godtagbara hushållsexponeringar enligt definitionen i punkt 12.

Den portfölj som skapas till följd av att exponeringar utesluts i enlighet med punkt 14 bör anses vara tillräckligt diversifierad om den uppfyller det villkor som anges i punkt 11.

De exponeringar som undantas i enlighet med punkt 14 bör inte anses motsvara ett av ett betydande antal exponeringar med liknande egenskaper vid tillämpningen av artikel 123.1 c i förordning (EU) nr 575/2013.

När det gäller en portfölj som omfattar värdepapperiserade exponeringar bör bedömningen av överensstämmelse med det diversifieringsvillkor som avses i punkt 11 med avseende på de hushållsexponeringar som ligger till grund för värdepapperiseringen genomföras som om de underliggande exponeringarna inte hade värdepapperiserats, i enlighet med artikel 255.6 i förordning (EU) nr 575/2013. Beräkningen av de kvoter som avses i punkterna 11 och 12 bör därför inte göras för hela portföljen av institutets godtagbara hushållsexponeringar, utan bör göras separat för tre delportföljer. Närmare bestämt gäller följande:

• a) För underportföljen som består av icke värdepapperiserade exponeringar bör täljaren och nämnaren endast omfatta icke värdepapperiserade exponeringar.
• b) För den underportfölj som består av värdepapperiserade exponeringar där institutet fungerar som originator bör täljaren och nämnaren omfatta både dessa värdepapperiserade exponeringar och alla icke-värdepapperiserade exponeringar.
• c) För den underportfölj som består av värdepapperiserade exponeringar där institutet agerar som investerare bör täljaren och nämnaren endast omfatta de underliggande värdepapperiserade exponeringarna.

Trots vad som anges i punkt 17 får instituten, när det gäller värdepapperiserade exponeringar där de agerar som investerare, alternativt använda följande vägledning: den ovannämnda bedömningen av diversifiering bör anses vara automatiskt uppfylld vid ett instituts investerarposition i en värdepapperisering, i den mån den senare består av underliggande exponeringar för vilka, i enlighet med de krav på due diligence och transparens som anges i artiklarna 5 och 7 i förordning (EU) 2017/2402, information om gäldenären och exponeringsvärdet på de underliggande exponeringarna för de värdepapperiseringspositionerna inte krävs enligt de mallar som avses i artikel 7 i den förordningen. Detta undantag bör endast tillämpas i de fall där de mallar som föreskrivs i artikel 7.4 i förordning (EU) 2017/2402 inte innehåller information om gäldenären och om gäldenärens storlek.