Avdelning II – Kriterier för behöriga myndigheter vid tillämpning av artikel 243.2 eller artikel 244.2 i förordning (EU) nr 575/2013

När det gäller värdepapperiseringstransaktioner som uppfyller villkoren för betydande risköverföring enligt punkterna a eller b i artikel 243.2 eller artikel 244.2 i förordning (EU) nr 575/2013 bör behöriga myndigheter göra en samlad översyn i enlighet med punkterna 4–10 i avdelning III i dessa riktlinjer, om någon av följande omständigheter i den icke uttömmande förteckningen nedan föreligger:

• a. Särskild information indikerar att tjockleken på värdepapperiseringens trancher som används som relevanta trancher för att påvisa betydande risköverföring enligt artikel 243.2 eller artikel 244.2 i förordning (EU) nr 575/2013 kanske inte är tillräcklig för att anta en motsvarande betydande kreditrisköverföring till tredje parter när det gäller i) den särskilda kreditriskprofilen, och ii) motsvarande riskvägda exponeringsbelopp för de värdepapperiserade exponeringarna i denna värdepapperisering.
• b. Tvivel kring om ett externt kreditvärderingsinstituts kreditvärdering är korrekt.
• c. Förluster som uppstått avseende de värdepapperiserade exponeringarna under tidigare perioder eller annan information visar följande:
• i. Ett instituts skäliga estimat av den förväntade förlusten när det gäller de värdepapperiserade exponeringarna fram till transaktionens förfall i enlighet med punkt b i artikel 243.2 eller artikel 244.2 i förordning (EU) nr 575/2013 kan vara för lågt för att betydande kreditrisk ska anses ha överförts till tredje part. Transaktionens totala löptid bör beaktas, inbegripet eventuell överskottsmarginal.
• ii. Den marginal genom vilken de värdepapperiseringspositioner som skulle bli föremål för avdrag från kärnprimärkapitalet eller en riskvikt på 1 250 % överstiger det skäliga estimatet av den förväntade förlusten fram till transaktionens förfall kan vara för liten för att en betydande kreditrisk ska anses ha överförts till tredje part.
• d. De höga kostnader som institutet som är originator ådragit sig för att överföra kreditrisken till tredje parter genom en särskild värdepapperisering visar att den betydande kreditrisköverföring som formellt har skett enligt punkterna a eller b i antingen artikel 243.2 eller artikel 244.2 i förordning (EU) nr 575/2013 i själva verket kan ha urholkats av de höga kostnaderna för denna överföring av kreditrisk.
• e. Ett institut som är originator avser att påvisa betydande risköverföring till tredje parter i enlighet med punkterna a eller b i antingen artikel 243.2 eller artikel 244.2 i förordning (EU) nr 575/2013 i avsaknad av en kreditvärdering från ett externt kreditvärderingsinstitut för de relevanta trancherna.
• f. Värdepapperiseringstransaktioner av portföljer i handelslagret.
• g. Värdepapperiseringstransaktioner med andra köp- och säljoptioner än de optioner som inte anses hindra en faktisk överföring av kreditrisk i enlighet med punkterna 5.2, 5.3 och 5.4 i dessa riktlinjer.