Tillämpningsområde

De här riktlinjerna bör tillämpas på de kreditriskhanteringsmetoder som kreditinstituten använder och som påverkar bedömningen av kreditrisk och mätningen av förväntade kreditförluster på låneexponeringar och reserveringar för dessa enligt det tillämpliga redovisningregelverket. När det är tillåtet enligt det tillämpliga redovisningsregelverket bör dessa riktlinjer också tillämpas när det redovisade värdet på en låneexponering reduceras direkt utan att ett reservkonto används. Dessa riktlinjer innehåller inte några ytterligare krav i fråga om att fastställa förväntade förluster för kapitaltäckningsändamål.

Dessa riktlinjer baseras på artikel 74 i direktiv 2013/36/EU² . Enligt denna artikel ska institut ha tillfredsställande metoder för intern kontroll, inklusive sunda administrations- och redovisningsrutiner som är förenliga med och främjar sund och effektiv riskhantering. Riktlinjerna baseras också på artikel 79 b och c i detta direktiv. Där anges att de behöriga myndigheterna ska säkerställa att instituten har interna metoder som gör att de kan bedöma kreditrisken både för exponeringar för enskilda gäldenärer och på portföljnivå. De ska också ha effektiva system för den löpande förvaltningen och övervakningen av de olika kreditriskbärande portföljerna och exponeringarna, inklusive för identifiering och hantering av problemkrediter och genomförande av behövliga värderegleringar och avsättningar. I artikel 88.1 b i direktiv 2013/36/EU anges dessutom följande: ”Ledningsorganet måste säkerställa integriteten hos systemen för redovisning och finansiell rapportering, inbegripet finansiella och operativa kontroller, efterlevnad av lagstiftningen och relevanta standarder.” Slutligen får de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 104.1 i direktiv 2013/36/EU vidta tillsynsåtgärder och bl.a. kräva att kreditinstitut ska förstärka de styrformer, processer, rutiner och strategier som genomförs i enlighet med artiklarna 73 och 74 (artikel 104.1 b), tillämpa en särskild reserveringspolitik eller behandla tillgångar på särskilt sätt (artikel 104.1 d).

² Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

De riktlinjer som anges i avsnitt 4.3 ska endast tillämpas på kreditinstitut som upprättar sin redovisning i enlighet med International Financial Reporting Standards ® (IFRS), som har antagits i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002³ , och för vilka IFRS 9 Finansiella instrument (IFRS 9) ska tillämpas.

³ Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (EGT L 243, 11.9.2002, s. 1). 4 EBA/GL/2014/13. 5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

När det gäller de kreditinstitut som redovisningsregelverket för förväntade kreditförluster inte är tillämpliga på bör de behöriga myndigheterna överväga att tillämpa de relevanta delar av dessa riktlinjer som rör metoder för kreditriskhantering, när så är lämpligt med hänsyn till det tillämpliga redovisningsregelverket.

De behöriga myndigheterna bör se till att kreditinstituten följer dessa riktlinjer på individuell nivå, undergruppsnivå och gruppnivå i enlighet med artikel 109 i direktiv 2013/36/EU.

De riktlinjer som fastställs i avsnitt 4.4 bör betraktas som en komplettering och en närmare beskrivning av den översyns- och utvärderingsprocess som avses i artiklarna 97 och 107.1 a i direktiv 2013/36/EU, framför allt i fråga om bedömning av kreditriskhantering och kontroller samt redovisning av förväntade kreditförluster. De behöriga myndigheterna bör därför följa riktlinjerna i avsnitt 4.4 i enlighet med EBA:s riktlinjer om gemensamma förfaranden och metoder för översyns- och utvärderingsprocessen (ÖUP)⁴ .