5.5 Användning av tillsynsåtgärder och sanktioner

Den samordnande tillsynsmyndigheten eller hemmedlemsstatens behöriga myndighet bör vidta tillsynsåtgärder i enlighet med vad som föreskrivs i artiklarna 104 och 105 i direktiv 2013/36/EU med avseende på institutet med utgångspunkt från de ÖUP-relaterade slutsatserna och de särskilda slutsatserna i riskbedömningen av filialen om åtgärderna vidtas i relation till de risker som institutet tagit via en särskilt betydande filial eller de brister som fastställts i en sådan filial.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 41 i direktiv 2013/36/EU bör den samordnande tillsynsmyndigheten och hem- och värdmedlemsstatens behöriga myndigheter samordna användningen av de tillsynsåtgärder och förebyggande åtgärder som inom ramen för tillsynskollegierna vidtas med avseende på den särskilt betydande filialen, och att då överväga i synnerhet följande:

• a. den typ av åtgärder som ska vidtas,
• b. tidpunkten för åtgärderna och deras varaktighet,
• c. åtgärdernas omfattning med avseende på de berörda exponeringarna eller styrningen eller alla andra relevanta frågor, eller individer, om de riktas mot individer,
• d. kopplingarna till de slutsatser om tillsynen som framhålls i riskbedömningen av filialen.

Den samordnande tillsynsmyndigheten och hem- och värdmedlemsstatens behöriga myndigheter bör regelbundet informera varandra om eventuella makrotillsynsåtgärder, eller om alla andra åtgärder som vidtas rörande institut eller filialer i syfte att säkerställa den finansiella stabiliteten och som kan vara av relevans för institutet eller den särskilt betydande filialen.

Den samordnande tillsynsmyndigheten eller hemmedlemsstatens behöriga myndighet bör ta hänsyn till den information rörande makrotillsynsåtgärder som erhållits i enlighet med föregående punkt i syfte att besluta om åtgärderna ska utökas till att omfatta hela institutet enligt bestämmelserna om frivillig reciprocitet för makrotillsynsåtgärder som fastställts av Europeiska systemrisknämnden (ESRB)⁸ .

⁸ Se Europeiska systemrisknämndens rekommendation om bedömningen av gränsöverskridande effekter och frivillig reciprocitet för makrotillsynsåtgärder (ESRB/2015/2).

När beslut tas om reciprocitet av makrotillsynsåtgärder som tillämpas i en viss värdmedlemsstat på ett institut som bedriver verksamhet genom en filial, bör den samordnande tillsynsmyndigheten eller hemmedlemsstatens behöriga myndighet även överväga följande:

• a. Makrotillsynsåtgärdernas typ, omfattning och beskaffenhet, och huruvida de utgör ”åtgärder inom Pelare 1” (t.ex. förändringar av riskvikter i enlighet med artikel 124 i förordning (EU) nr 575/2013) eller ”åtgärder inom den andra pelaren” (t.ex. en lägsta riskvikt som tillämpas i enlighet med artikel 103 i direktiv 2013/36/EU).
• b. Omfattningen och beskaffenheten av filialens verksamhet, och i synnerhet huruvida dess förfaranden eller exponeringar skulle ha påverkats av makrotillsynsåtgärden om förfarandena eller exponeringarna hade genomförts av ett institut som hade varit verksamt i värdmedlemsstaten via ett dotterbolag i stället för via en filial.
• c. Ramen för makrotillsyn och eventuella befintliga makrotillsynsåtgärder i hemmedlemsstaten som är tillämpliga på institutet (och därmed på dess filialer), och huruvida dessa syftar till att åtgärda samma risker som de åtgärder som tillämpas av värdmedlemsstatens behöriga myndighet.
• d. ESRB:s rekommendationer om fastställande av miniminormer för reciprocitet rörande makrotillsyn⁹ .

⁹ Ibid.