5.4.1 Mått och värden för nödlidande exponeringar

Kreditinstituten bör noga bevaka och följa upp de relativa och absoluta nivåerna av nödlidande exponeringar och exponeringar med anstånd (eller andra tillgångar som härrör från verksamhet med nödlidande exponeringar) samt försenade betalningar i tidigt stadium i sina räkenskaper.

Kreditinstituten bör utföra denna bevakning och uppföljning på transaktions-/låntagarnivå och på portfölj- eller underportföljnivå, efter vad som är lämpligt, och beakta faktorer såsom affärsområde, låntagarsegment, geografiskt område, produkter, koncentrationsrisk, graden av ställande av säkerhet och typen av säkerhet som ställs samt betalningsförmåga.

Kreditinstituten bör bevaka och följa upp nivån på nedskrivningar för nödlidande exponeringar för att kunna tillhandahålla ledningsorganet med utförlig information om reserveringsgrad. Analysen bör inbegripa data på aggregerad nivå samt på lämplig nivå för de olika portföljer som innehåller nödlidande exponeringar. Urvalet av portföljer med nödlidande exponeringar bör göras med beaktande av typ av exponering (inklusive säkerställd/icke-säkerställd), typer av säkerheter och garantier, geografiskt område, antal år sedan portföljen först klassificerades inom kategorin nödlidande exponeringar, hur lång tid det tagit innan exponeringen åter kunnat klassas som presterande och användning av antagande om fortlevnad respektive icke-fortlevnad. Även förändringar av reserveringsgrad bör övervakas och reduceringar ska förklaras på ett tydligt sätt.

Kreditinstituten bör jämföra indikatorer som avser graden av nödlidande exponeringar och reserveringsgraden för nödlidande exponeringar med tillgängliga indikatorer från jämförbara institut/organisationer för att kunna tillhandahålla ledningsorganet med en tydlig bild av konkurrensläget och potentiella brister.

Kreditinstituten bör övervaka avvikelser från budgeten så att ledningsorganet kan skaffa sig en uppfattning om vilka faktorer som driver väsentliga avvikelser från planen.

Nyckeltal för in- och utflöden av nödlidande exponeringar bör inkluderas i den regelbundna rapporteringen till ledningsorganet, och bör inbegripa flyttningar från/till nödlidande exponeringar, nödlidande exponeringar med anstånd, nödlidande exponeringar under prövning, presterande exponeringar med anstånd och försenade betalningar i tidigt stadium (≤90 dagar efter förfallodatum).

Kreditinstituten bör överväga om de anser det lämpligt att upprätta migrationsmatriser för att spåra flödet av exponeringar till och ut ur nödlidande klassificering.

Kreditinstituten bör uppskatta migrationsgraden och kvaliteten av presterande exponeringar månad för månad, så att åtgärder snabbt kan vidtas och försämringar av portföljkvaliteten förebyggas. Migrationsmatriser kan delas in ytterligare efter typ av exponering (bostadskrediter, konsumentkrediter, fastighetskrediter), efter affärsenhet eller efter underportfölj för att identifiera huruvida flödets drivande faktorer kan hänföras till en specifik underportfölj.

När kreditinstituten utför sin bevakning och uppföljning bör de använda intern information (t.ex. från interna kreditvärderingssystem) och extern information (t.ex. från kreditvärderingsinstitut, kreditbyråer, specialiserad sektoranalys eller makroekonomiska indikatorer för specifika geografiska områden) och uppföljningen bör inrikta sig mot en särskild tidpunkt eller observationsperiod. Exempel på olika typer av intern och extern information finns i bilaga 3.