9.2 Hur ofta värderingarna bör ske

Kreditinstituten bör, i tillsynssyfte, uppdatera värderingarna av samtliga exponeringar med säkerheter i enlighet med kraven i artikel 208.3 och artikel 210.c i förordning (EU) nr 575/2013.

Gruppen av säkerheter som är föremål för regelbundna enskilda värderingar och omvärderingar bör uppdateras vid tidpunkten då exponeringen klassificeras som nödlidande och minst en gång per år under tiden denna klassificering består. När det gäller säkerheter som är föremål för indexering och andra liknande metoder bör kreditinstituten se till att indexeringen uppdateras minst en gång per år.

För säkerheter som har en uppdaterad individuell värdering som gjorts inom de senaste tolv månaderna (i enlighet med samtliga tillämpliga principer och krav som anges i detta avsnitt) kan egendomsvärdet indexeras fram till perioden för nedskrivningsgranskningen.

Kreditinstituten bör utöva mer frekvent bevakning och uppföljning när marknaden i fråga är föremål för väsentliga negativa förändringar och/eller när det finns tecken på väsentliga försämringar av den enskilda säkerhetens värde.

På grund av detta bör kreditinstituten i sin policy för värdering av säkerheter och relaterade förfaranden ange kriterier för att fastställa om en väsentlig försämring av säkerhetens värde har skett. När så är möjligt bör dessa inkludera kvantitativa tröskelvärden för vardera säkerhetstyp baserade på observerade empiriska data och relevant kvalitativ erfarenhet som finns i kreditinstitutet, med hänsyn tagen till relevanta faktorer såsom marknadspristrender eller synpunkter från oberoende värderare.

Kreditinstituten bör ha lämpliga processer och system etablerade för att flagga för föråldrade värderingar och utlösa värderingsrapporter.