9.4 Vidare överväganden för uppskattning av kassaflöde från realisering av säkerheter i form av egendom

Vid uppskattningar av kassaflöde från realisering av egendom som ställts som säkerhet bör kreditinstituten använda sig av lämpliga och trovärdiga antaganden. Kreditinstituten bör även ta hänsyn till kraven för värdering av kassaflöde enligt IFRS 13 om värderingar till verkligt värde. Kreditinstituten bör särskilt uppfylla följande krav:

• a) De behöver fastställa den uppskattade tiden för avyttring med beaktande av aktuella och förväntade marknadsförhållanden samt den underliggande nationella rättsliga ramen rörande avyttring av pantsatt egendom.
• b) De behöver säkerställa att egendomspriset som används för att fastställa det uppskattade marknadsvärdet vid tidpunkten för realisering av egendomen som ställts som säkerhet inte baseras på makroekonomiska prognoser/antaganden som är av mer optimistisk karaktär än de prognoser som ges av relevanta myndigheter och organisationer, såsom Internationella valutafonden (IMF) och Europeiska centralbankssystemet (ECBS)/Europeiska systemrisknämnden (ESRB), och därmed inte uppskattar att någon förbättring av aktuella marknadsförhållanden kommer att ske.
• c) De behöver säkerställa att intäkter från egendomen som ställts som säkerhet inte antas öka från de aktuella nivåerna såvida det inte föreligger befintliga avtalsvillkor som leder till en sådan ökning. Vidare bör aktuella intäkter från egendom justeras när kassaflödet beräknas så att detta återspeglar förväntade ekonomiska förhållanden. Kreditinstitut bör överväga om det är lämpligt att prognostisera en fast intäkt i en lågkonjunkturbetonad miljö inom vilken antalet lediga fastigheter ökar och/eller efterfrågan på förflyttning minskar och leder till ett nedåtgående tryck på intäkter.
• d) En strategi inriktad på att behålla säkerheten på kreditinstitutets balansräkning för egendom som ställts som säkerhet är inte godtagbar. En sådan strategi definieras som att reservera tillgången till ett högre värde än marknadsvärdet med antagandet att tillgången kommer att säljas när marknaden har återhämtat sig.

När värdet av säkerheter används för att bedöma exponeringens återvinningsbara belopp bör minst följande dokumenteras:

• a) På vilket sätt värdet fastställdes, inklusive om det skedde med hjälp av värderingar, värdeuppskattningar och beräkningar.
• b) Styrkande skäl till justeringar av värderingar i förekommande fall.
• c) Fastställande av försäljningskostnader om så är tillämpligt.
• d) Uppskattad tid till återvinning.
• e) Värderarens sakkunskap och oberoende ställning.

När det observerbara marknadspriset används för att bedöma exponeringens återvinningsbara belopp bör även beloppet, källan till och datumet för det observerbara marknadspriset dokumenteras.

Kreditinstituten bör kunna belägga de antaganden som använts för att bedöma det återvinningsbara beloppet genom att, på begäran, tillhandahålla den behöriga myndigheten med uppgifter om egendomens marknadsvärde, det diskonterade marknadspriset, rättsliga och försäljningsrelaterade utgifter som har tillämpats och perioden som använts för att fastställa tidpunkten för realisering. Kreditinstituten bör kunna helt och hållet motivera sina antaganden, både kvalitativt och kvantitativt, och redogöra för de drivande faktorerna bakom sina förväntningar med beaktande för både tidigare och nuvarande erfarenheter.