4. Kriterier beträffande enkelhet

Vid tillämpning av artikel 20.1 i förordning (EU) 2017/2402 och för att styrka tredje parters förtroende, inklusive tredje parter som kontrollerar att kriterierna för enkelhet, transparens och standardisering (STS) uppfylls i enlighet med artikel 28 i förordningen och att berörda myndigheter uppfyller de krav som anges däri, bör samtliga av följande tillhandahållas:

• (a) Bekräftelse av den äkta värdepapperiseringen eller bekräftelse om att överlåtelsen eller överföringen, enligt den tillämpliga nationella ramen, separerar de underliggande exponeringarna från säljaren, dess borgenärer och dess likvidatorer, inklusive i det fall säljaren skulle bli insolvent, med samma rättsverkan som skulle uppnås genom äkta värdepapperisering.
• (b) Bekräftelse av att den äkta värdepapperiseringen, överlåtelsen eller överföringen kan verkställas med samma rättsverkan som anges i led a) mot säljaren eller någon annan tredje part, i enlighet med tillämplig nationell rättslig ram.
• (c) Bedömning av clawbackrisker och risker på grund av en ny karakterisering.

Bekräftelsen av de aspekter som anges i punkt 10 bör uppnås genom tillhandahållandet av ett juridiskt utlåtande från en kvalificerad juridisk rådgivare, utom när det rör sig om upprepade emissioner i fristående värdepapperiseringsstrukturer eller masterfonder som använder samma rättsliga mekanism för överföringen, inklusive de fall där den rättsliga ramen är densamma.

Det juridiska utlåtande som anges i punkt 11 bör vara tillgängligt och göras tillgängligt för alla relevanta tredje parter som kontrollerar huruvida STS-kriterierna uppfylls i enlighet med artikel 28 i förordning (EU) 2017/2402 samt alla relevanta behöriga myndigheter bland dem som anges i artikel 29 i förordningen.

Allvarlig försämring av säljarens kreditvärdighet

Med avseende på artikel 24.5 i förordning (EU) 2017/2402 bör dokumentationen över transaktionen, identifiera, vad gäller den utlösande faktorn ”säljarens kreditvärdighet har allvarligt försämrats”, de tröskelvärden som objektivt kan fastställas och som har samband med säljarens finansiella sundhet Säljarens insolvens

Vid tillämpning av artikel 20.5 i förordning (EU) 2017/2402 ska den faktor som utlöser säljarens insolvens åtminstone ange händelser av juridisk insolvens så som definieras i nationella rättsliga ramar.

4.2 Godtagbarhetskriterier för de underliggande exponeringarna, aktiv portföljförvaltning (artikel 20.7)

Aktiv portföljförvaltning

Vid tillämpning av artikel 20.7 i förordning (EU) 2017/2402 bör aktiv portföljförvaltning förstås som portföljförvaltning för vilket något av följande gäller:

• (a) Portföljförvaltningen gör värdepapperiseringens resultat beroende både av resultaten för de underliggande exponeringarna och av resultaten för värdepapperiseringens portföljförvaltning, vilket därigenom hindrar investeraren från att modellera kreditrisken för de underliggande exponeringarna utan att ta hänsyn till portföljförvaltarens strategi för portföljförvaltningen.
• (b) Portföljförvaltningen görs för spekulativa ändamål som syftar till att uppnå bättre resultat, ökad avkastning, övergripande finansiell avkastning eller någon annan rent finansiell eller ekonomisk fördel.

De tekniker för portföljförvaltning som inte bör betraktas som aktiv portföljförvaltning omfattar följande:

• (a) Substitution eller återköp av underliggande exponeringar på grund av oförenlighet med utfästelser eller garantier.
• (b) Substitution eller återköp av underliggande exponeringar som är föremål för en regleringsmässig tvist eller utredning för att göra det enklare att nå en lösning av tvisten eller ett slut på utredningen.
• (c) Påfyllning av underliggande exponeringar genom att lägga till underliggande exponeringar som substitut för amorterade eller fallerande exponeringar under den rullande perioden.
• (d) Nya underliggande exponeringar förvärvas under inkörningsperioden för att värdet av de underliggande exponeringarna ska överensstämma med värdet av värdepapperiserade förpliktelserna.
• (e) Återköp av underliggande exponeringar i samband med utnyttjande av städoptioner, i enlighet med artikel 244.3 g i förordning (EU) 2017/2401.
• (f) Återköp av fallerande exponeringar för att underlätta återvinnings- och likvidationsprocessen för sådana exponeringar.
• (g) Återköp av underliggande exponeringar i samband med återköpsskyldigheten i enlighet med artikel 20.13 i förordning (EU) 2017/2402.

Tydliga godtagbarhetskriterier

Vid tillämpning av artikel 20.7 i förordning (EU) 2017/2402 ska kriterierna anses vara ”tydliga” om det är möjligt för en domstol att fastställa, i rättsligt och/eller faktiskt hänseende, att de uppfylls.

Godtagbarhetskriterier som ska uppfyllas för exponeringar som överförts till specialföretaget för värdepapperisering efter det att transaktionen avslutats

Vid tillämpning av artikel 20.7 i förordning (EU) 2017/2402 bör ”uppfylla de godtagbarhetskriterier som tillämpats på de ursprungliga underliggande exponeringarna” anses avse godtagbarhetskriterier som uppfyller något av följande:

• (a) När det gäller normala värdepapperiseringar är de inte mindre strikta än de godtagbarhetskriterier som tillämpats på de ursprungliga underliggande exponeringarna när transaktionen avslutas.
• (b) När det gäller värdepapperiseringar som emitterar flera serier av värdepapper, inklusive masterfonder, är de inte mindre strikta än de godtagbarhetskriterier som tillämpats på de ursprungliga underliggande exponeringarna vid den allra senaste emitteringen, med resultatet att godtagbarhetskriterierna kan variera från avslutning till avslutning, med värdepapperiseringsparternas samtycke och i enlighet med transaktionsdokumentationen.

De godtagbarhetskriterier som ska tillämpas på de underliggande exponeringarna i enlighet med punkt 18 bör specificeras i transaktionsdokumentationen och bör ange godtagbarhetskriterier som tillämpas på exponeringsnivå.

4.3 Homogenitet, förpliktelser för de underliggande exponeringarna, periodiska betalningsflöden, inga överlåtbara värdepapper (artikel 20.8)

Avtalsmässigt bindande och verkställbara förpliktelser

Vid tillämpning av artikel 20.8 i förordning (EU) 2017/2402 ska ”förpliktelser som är avtalsmässigt bindande och verkställbara, med full regressrätt mot gäldenärerna och, i tillämpliga fall, garantigivarna” anses avse alla förpliktelser i den avtalsmässiga specifikationen för de underliggande exponeringarna som är relevanta för investerare eftersom de påverkar alla förpliktelser för gäldenären och, i tillämpliga fall, garantigivaren att göra betalningar eller tillhandahålla säkerhet. Exponeringar med periodiska betalningsflöden

Vid tillämpning av artikel 20.8 i förordning (EU) 2017/2402 ska exponeringar med definierade periodiska betalningsflöden omfatta följande:

• (a) Exponeringar som ska betalas som engångsbelopp i samband med revolverande värdepapperisering, så som anges i artikel 20.12 i förordning (EU) 2017/2402.
• (b) Exponeringar relaterade till kreditkortsfaciliteter.
• (c) Exponeringar med avbetalningsbelopp som består av ränta och där kapitalbeloppet återbetalas på förfallodagen, inklusive amorteringsfria bolån.
• (d) Exponeringar med avbetalningsbelopp som består av ränta och återbetalning av en del av kapitalbeloppet, där ettdera av följande villkor uppfylls:
• (i) Det återstående kapitalbeloppet återbetalas på förfallodagen.
• (ii) Återbetalningen av kapitalbeloppet är beroende av att tillgångar som säkrar exponeringen säljs, i enlighet med artikel 20.13 i förordning (EU) 2017/2402 och punkterna 48 till 50.
• (e) Exponeringar med tillfälliga amorteringsfria perioder som avtalas mellan gäldenären och långivaren.

4.4 Kreditgivningsprinciper, originatorns sakkunskaper (artikel 20.10)

Liknande exponeringar

Vid tillämpning av artikel 20.10 i förordning (EU) 2017/2402 bör exponeringar betraktas som liknande när ett av följande villkor uppfylls:

• (a) Exponeringarna tillhör en av följande tillgångskategorier som anges i den delegerade förordning som ytterligare specificerar vilka underliggande exponeringar som anses vara homogena i enlighet med artiklarna 20.8 och 24.15 i förordning (EU) 2017/2402:
• (i) Bostadslån som säkrats med ett eller flera bolån på bostadsfastighet, eller bostadslån som fullt ut garanteras av en godtagbar tillhandahållare av kreditriskskydd bland dem som anges i artikel 201.1 i förordning (EU) nr 575/2013 som kvalificerar sig för kreditkvalitetssteg 2 eller över i enlighet med del tre, avdelning II, kapitel 2 i den förordningen.
• (ii) Kommersiella lån som säkrats med ett eller flera bolån på kommersiell fastighet eller andra kommersiella lokaler.
• (iii) Kreditfaciliteter som beviljats privatpersoner för konsumtion individuellt, inom familjen eller för hushållet.
• (iv) Billån och billeasing.
• (v) Kreditkortsfordringar.
• (vi) Kundfordringar.
• (b) Exponeringarna faller under tillgångskategorin för kreditfaciliteter som tillhandahålls till mikroföretag, små och medelstora företag och andra typer av företag och korporationer, inklusive lån och leasingar, i enlighet med artikel 2 d i den delegerade förordning som ytterligare specificerar vilka underliggande exponeringar som anses vara homogena i enlighet med artiklarna 20.8 och 24.15 i förordning (EU) 2017/2402, som underliggande exponeringar för en viss typ av gäldenär.
• (c) Om exponeringarna inte tillhör några av de tillgångskategorier som anges i leden a) och
• b) i denna punkt och så som anges i den delegerade förordning som ytterligare specificerar vilka underliggande exponeringar som anses vara homogena med avseende på artiklarna 20.8 och 24.15 i förordning (EU) 2017/2402, delar de underliggande exponeringarna liknande egenskaper när det gäller typen av gäldenär, säkerhetsrättigheternas rangordning, typen av fastighet och/eller jurisdiktion.

Kreditgivningsprinciper som inte är mindre strikta

Vid tillämpning av artikel 20.10 i förordning (EU) 2017/2402 bör de kreditgivningsprinciper som tillämpas på värdepapperiserade exponeringar jämföras med de kreditgivningsprinciper som tillämpas på liknande exponeringar vid tidpunkten för initieringen av de värdepapperiserade exponeringarna.

Uppfyllande av detta krav bör inte förutsätta att originatorn eller den ursprungliga långivaren har liknande exponeringar på sin balansräkning vid tidpunkten för valet av de värdepapperiserade exponeringarna eller vid den exakta tidpunkten för deras värdepapperisering och det bör inte heller förutsätta att liknande exponeringar faktiskt initierades vid den tidpunkt som de värdepapperiserade exponeringarna initierades.

Redovisning av väsentliga ändringar från tidigare kreditgivningsprinciper

Vid tillämpning av artikel 20.10 i förordning (EU) 2017/2402 bör de väsentliga ändringar av kreditgivningsprinciperna som måste redovisas fullt ut anses vara de väsentliga ändringar av de kreditgivningsprinciper som tillämpas på de exponeringar som överförs till, eller överlåts av, specialföretaget för värdepapperisering efter att värdepapperiseringen avslutats i samband med portföljförvaltning så som anges i punkterna 15 och 16.

Ändringar av sådana kreditgivningsprinciper bör betraktas som väsentliga när de avser någon av följande typer av ändringar av kreditgivningsprinciperna:

• (a) Ändringar som påverkar det krav om kreditgivningsprincipernas likhet som specificeras ytterligare i den delegerade förordning som ytterligare specificerar vilka underliggande exponeringar som anses vara homogena i enlighet med artiklarna 20.8 och 24.15 i förordning (EU) 2017/2402.
• (b) Ändringar som väsentligt påverkar den allmänna kreditrisken för eller det förväntade genomsnittliga resultatet av portföljen av underliggande exponeringar utan att leda till väsentligt annorlunda metoder när det gäller bedömningen av den kreditrisk som associeras med de underliggande exponeringarna.

Redovisningen av alla ändringar av kreditgivningsprinciperna bör inkludera en förklaring av syftet med sådana ändringar.

När det gäller kundfordringar som inte initieras i form av ett lån bör hänvisningen till kreditgivningsprinciper i artikel 20.10 anses avse kreditstandarder som säljaren tillämpar allmänt på kortfristig kredit av den typ som ger upphov till de värdepapperiserade exponeringarna och som föreslås för dess kunder i samband med försäljningen av dess produkter och tjänster.

Bostadslån

Vid tillämpning av artikel 20.10 i förordning (EU) 2017/2402 bör gruppen av underliggande exponeringar inte innefatta bostadslån som både marknadsförts och tecknats på premissen att lånesökanden eller förmedlare fått kännedom om att de uppgifter som lämnas eventuellt inte kontrolleras av långivaren.

Bostadslån som tecknats men inte marknadsförts på premissen att lånesökanden eller förmedlarna fått kännedom om att de uppgifter som lämnas eventuellt inte kontrolleras av långivaren, eller får kännedom om detta efter att lånet tecknats, omfattas inte av detta krav.

Vid tillämpning av artikel 20.10 i förordning (EU) 2017/2402 bör lämnade ”uppgifter” endast anses omfatta relevanta uppgifter. Uppgifternas relevans bör baseras på huruvida uppgifterna utgör en relevant parameter för kreditgivning, t.ex. uppgifter som anses vara relevanta för att bedöma en låntagares kreditvärdighet, för att bedöma tillgången till säkerhet och för att minska risken för bedrägerier.

Relevanta uppgifter för allmänna icke inkomstgenererande bostadslån omfattar vanligtvis inkomst, och relevanta uppgifter för inkomstgenererande bostadslån omfattar vanligtvis hyresintäkter. Uppgifter som inte är användbara som parametrar för kreditgivning, t.ex. mobiltelefonnummer, bör inte betraktas som relevanta uppgifter.

Likvärdiga krav i tredjeländer

Vid tillämpning av artikel 20.10 i förordning (EU) 2017/2402 bör bedömningen av kreditvärdigheten för låntagare i tredjeländer baseras på följande principer när så är lämpligt, i enlighet med direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EG:

• (a) Innan ett kreditavtal ingås, på grundval av tillräcklig information, bedömer långivaren låntagarens kreditvärdighet utifrån tillräcklig information, som i lämpliga fall erhålls från låntagaren och i nödvändiga fall genom en sökning i den relevanta databasen.
• (b) Om parterna kommer överens om att ändra det totala kreditbeloppet efter att kreditavtalet ingåtts bör långivaren uppdatera sin finansiella information om låntagaren och bör bedöma låntagarens kreditvärdighet innan någon betydande ökning av det totala kreditbeloppet görs.
• (c) Långivaren bör göra en grundlig bedömning av låntagarens kreditvärdighet innan ett kreditavtal ingås och ta vederbörlig hänsyn till faktorer som är relevanta för att kontrollera sannolikheten att låntagaren uppfyller sina skyldigheter enligt kreditavtalet.
• (d) De förfaranden och uppgifter som bedömningen baseras på bör dokumenteras och bevaras.
• (e) Bedömningen av kreditvärdigheten bör inte främst förlita sig på att bostadsfastighetens värde överskrider kreditbeloppet eller ett antagande om att bostadsfastigheten kommer att öka i värde, såvida inte kreditavtalets syfte är att uppföra eller renovera bostadsfastigheten.
• (f) Långivaren bör inte kunna annullera eller ändra kreditavtalet till nackdel för låntagaren efter att det ingåtts med anledning av att bedömningen av kreditvärdigheten inte genomfördes korrekt.
• (g) Långivaren bör göra krediten tillgänglig för låntagaren endast i de fall där resultatet av kreditvärdighetsbedömningen anger att de skyldigheter som kreditavtalet innebär sannolikt kommer att uppfyllas på det sätt som krävs enligt avtalet.
• (h) Innan någon betydande ökning av det totala kreditbeloppet beviljas efter att kreditavtalet ingåtts, bör en ny bedömning göras av låntagarens kreditvärdighet på grundval av uppdaterade uppgifter, såvida inte sådan ytterligare kredit har angetts och inkluderats i den ursprungliga kreditvärdighetsbedömningen.

Kriterier för att fastställa originatorns eller den ursprungliga långivarens sakkunskaper

För att fastställa huruvida en originator eller ursprunglig långivare har sakkunskaper när det gäller att initiera exponeringar som till sin art liknar de värdepapperiserade exponeringarna i enlighet med artikel 20.10 i förordning (EU) 2017/2402 bör båda följande villkor uppfyllas:

• (a) Medlemmarna i originatorns eller den ursprungliga långivarens ledningsorgan samt den högre personal, förutom medlemmarna i ledningsorganet, som är ansvarig för att hantera initieringen av exponeringar som till sin art liknar de värdepapperiserade exponeringarna bör ha adekvata kunskaper och kompetenser när det gäller att initiera exponeringar som till sin art liknar de värdepapperiserade exponeringarna.
• (b) Följande principer beträffande sakkunskapens kvalitet bör beaktas:
• (i) Medlemmarna i ledningsorganet och den högre personalen bör ha lämpliga roller och uppgifter och de nödvändiga kapaciteterna bör vara tillräckliga.
• (ii) Medlemmarna i ledningsorganet och den högre personalen bör ha skaffat sig tillräcklig erfarenhet genom tidigare tjänster och utbildning.
• (iii) Medlemmarna i ledningsorganet och den högre personalen bör ha ett lämpligt deltagande i styrningsstrukturen när det gäller initieringsfunktionen för exponeringarna.
• (iv) Om det rör sig om en tillsynsreglerad enhet bör de godkännanden eller tillstånd som enheten innehar anses vara relevanta för initiering av exponeringar som till sin art liknar de värdepapperiserade exponeringarna.

En originator eller ursprunglig långivare bör anses ha nödvändiga sakkunskaper när ettdera av följande gäller:

• (a) Enhetens verksamhet, eller verksamheten för den konsoliderade grupp som enheten tillhör för redovisnings- eller tillsynssyften, har i minst fem år inkluderat initiering av exponeringar som liknar de värdepapperiserade exponeringarna.
• (b) Om kravet i led a) inte uppfylls bör originatorn eller den ursprungliga långivaren anses ha de nödvändiga sakkunskaperna om de uppfyller båda villkoren nedan:
• (i) Minst två av medlemmarna i ledningsorganet har relevant personlig yrkeserfarenhet på minst fem år när det gäller att initiera exponeringar som liknar de värdepapperiserade exponeringarna.
• (ii) Högre personal, som inte är med i ledningsorganet, med ansvar för att hantera enhetens initiering av exponeringar som liknar de värdepapperiserade exponeringarna, har relevant personlig yrkeserfarenhet på minst fem år när det gäller att initiera exponeringar som till sin art liknar de värdepapperiserade exponeringarna.

För att styrka antalet år av yrkeserfarenhet bör de relevanta sakkunskaperna redovisas i tillräcklig detalj och i enlighet med tillämpliga konfidentialitetskrav så att investerare kan fullgöra sina skyldigheter i enlighet med artikel 5.3 c i förordning (EU) 2017/2402. 4.5 Inga fallerande exponeringar eller exponeringar mot en gäldenär eller garantigivare med nedsatt kreditvärdighet (artikel 20.11)

Fallerande exponeringar

Vid tillämpning av det första stycket i artikel 20.11 i förordning (EU) 2017/2402 bör de fallerande exponeringarna tolkas i den mening som avses i artikel 178.1 i förordning (EU) 575/2013 och som ytterligare specificeras i den delegerade förordningen om väsentlighetströskeln för förfallna kreditförpliktelser som utvecklats i enlighet med artikel 178 i den förordningen samt i EBA:s riktlinjer om tillämpningen av definitionen av fallissemang som utvecklats i enlighet med artikel 178.7 i samma förordning.

I de fall där en originator eller ursprunglig långivare inte är ett institut och därför inte omfattas av förordning (EU) 575/2013 bör originatorn eller den ursprungliga långivaren följa vägledningen i föregående punkt i den mån sådan tillämpning inte anses vara orimligt betungande. Originatorn eller den ursprungliga långivaren bör då tillämpa de fastställda förfarandena och den information som erhållits från gäldenärer om exponeringarnas ursprung, information som erhållits från originatorn under dess förvaltning av exponeringarna eller under dess riskhanteringsförfaranden eller information som meddelats originatorn av en tredje part.

Exponeringar mot en gäldenär eller garantigivare med nedsatt kreditvärdighet

Vid tillämpning av artikel 20.11 i förordning (EU) 2017/2402 bör de omständigheter som anges i leden a) till c) i den punkten förstås som definitioner av nedsatt kreditvärdighet. Andra eventuella omständigheter för nedsatt kreditvärdighet som inte anges i leden a) till c) bör anses vara uteslutna från detta krav.

Förbudet mot val och överföring av underliggande exponeringar ”mot en gäldenär eller garantigivare med nedsatt kreditvärdighet” till specialföretaget för värdepapperisering, i den mening som avses i artikel 20.11 i förordning (EU) 2017/2402, bör förstås som ett krav om att det vid tidpunkten för valet bör finnas en regressrätt för det fullständiga värdepapperiserade exponeringsbeloppet för minst en part utan nedsatt kreditvärdighet, oavsett om den parten är en gäldenär eller en garantigivare. De underliggande exponeringarna bör därför inte inkludera något av följande:

• (a) Exponeringar mot en gäldenär med nedsatt kreditvärdighet, när det inte finns någon garantigivare för det fullständiga värdepapperiserade exponeringsbeloppet.
• (b) Exponeringar mot en gäldenär med nedsatt kreditvärdighet som har en garantigivare med nedsatt kreditvärdighet.

Såvitt känt av originatorn eller den ursprungliga långivaren

Vid tillämpning av artikel 20.11 i förordning (EU) 2017/2402 bör kännedomskravet anses uppfyllas endast på grundval av information som erhållits från någon av följande kombinationer av källor och omständigheter:

• (a) Gäldenärer om exponeringarnas ursprung.
• (b) Originatorn under dess förvaltning av exponeringarna eller under dess riskhanteringsförfaranden.
• (c) Meddelanden till originatorn från en tredje part.
• (d) Offentligt tillgänglig information eller information som finns i ett eller flera kreditregister om personer med negativ kredithistorik vid tidpunkten för initieringen av en underliggande exponering, endast i den utsträckning sådan information redan tagits i beaktande i samband med (a), (b) och (c), och i enlighet med tillämpliga reglerings- och tillsynskrav, inklusive när det gäller sunda kreditgivningskriterier så som anges i artikel 9 i förordning (EU) 2017/2402. Detta gäller med undantag för kundfordringar som inte initieras i form av ett lån, för vilka kreditgivningskriterier inte behöver uppfyllas.

Exponeringar mot gäldenärer eller garantigivare med nedsatt kreditvärdighet som har genomgått en process för omstrukturering av skuld

Vid tillämpning av artikel 20.11 a i förordning (EU) 2017/2402 bör kravet att undanta exponeringar mot gäldenärer eller garantigivare med nedsatt kreditvärdighet som har genomgått en process för omstrukturering av skuld avseende sina nödlidande exponeringar förstås som att detta krav avser både gäldenärens eller garantigivarens omstrukturerade exponeringar och dess icke omstrukturerade exponeringar. Vid tillämpning av denna artikel bör omstrukturerade exponeringar som uppfyller villkoren i leden i) och ii) i artikeln inte leda till att en gäldenärs eller garantigivares kreditvärdighet betecknas som nedsatt.

Kreditregister

Det krav som anges i artikel 20.11 b i förordning (EU) 2017/2402 bör begränsas till exponeringar mot gäldenärer eller garantigivare för vilka båda följande krav gäller vid tidpunkten för initieringen av den underliggande exponeringen:

• (a) Gäldenären eller garantigivaren flaggas uttryckligen i ett kreditregister som en enhet med negativ kredithistorik på grund av negativ status eller negativ information som lagrats i kreditregistret.
• (b) Gäldenären eller garantigivaren finns med i kreditregistret av orsaker som är relevanta för kreditriskbedömningens syften.

Risk för att avtalsenliga betalningar inte kommer att betalas betydligt högre än för jämförbara exponeringar

Vid tillämpning av artikel 20.11 c i förordning (EU) 2017/2402 bör exponeringarna inte anses ha en ”kreditvärdering eller ett kreditomdöme som tyder på att risken för att avtalsenliga betalningar inte kommer att betalas är betydligt högre än för jämförbara exponeringar, som inte är värdepapperiserade, som originatorn har” när följande villkor uppfylls:

• (a) De mest relevanta faktorer som avgör det förväntade resultatet av de underliggande exponeringarna är likartade.
• (b) På grund av den likhet som anges i led a) skulle man rimligen ha kunnat förvänta sig, utifrån indikationer som tidigare resultat eller tillämpliga modeller, att exponeringarnas resultat inte skulle skilja sig betydligt under transaktionens löptid eller under en period av högst fyra år om transaktionens löptid är längre är fyra år.

Kravet i föregående punkt bör anses ha uppfyllts när ettdera av följande gäller:

• (a) De underliggande exponeringarna omfattar inte exponeringar som klassificeras som tveksamma, osäkra, nödlidande eller på liknande sätt enligt de relevanta redovisningsprinciperna.
• (b) De underliggande exponeringarna omfattar inte exponeringar vars kreditkvalitet, baserad på kreditvärderingar eller andra kreditkvalitetströsklar, skiljer sig avsevärt från kreditkvaliteten för jämförbara exponeringar som originatorn initierar i sin normala utlåningsverksamhet och kreditriskstrategi.

4.6 Minst en betalning gjord (artikel 20.12)

Kriteriets omfattning

Vid tillämpning av artikel 20.12 i förordning (EU) 2017/2402 bör ytterligare förskott när det gäller en exponering mot en viss låntagare inte anses utlösa ett nytt krav om ”minst en betalning” när det gäller en sådan exponering.

Minst en betalning

Vid tillämpning av artikel 20.12 i förordning (EU) 2017/2402 bör den betalning som avses i kravet om att ”minst en betalning” bör ha gjorts vid tidpunkten för överföringen vara en hyres-, kapitalbelopps- eller räntebetalning eller annan typ av betalning.

4.7 Inget dominerande beroende av försäljningen av tillgångar (artikel 20.13)

Dominerande beroende av försäljningen av tillgångar

Vid tillämpning av artikel 20.13 i förordning (EU) 2017/2402 bör transaktioner där alla följande villkor gäller, vid tidpunkten för initieringen av värdepapperiseringen när det gäller amorterande värdepapperisering eller under den rullande perioden när det gäller revolverande värdepapperisering, inte anses vara främst beroende av försäljning av tillgångar som utgör säkerhet för de underliggande exponeringarna, och bör därför tillåtas:

• (a) Det avtalade utestående kapitalbeloppet, vid slutet av den avtalade löptiden för de underliggande exponeringar som beror av försäljningen av de tillgångar som utgör säkerhet för de underliggande exponeringarna för att återbetala kapitalbeloppet, motsvarar högst 50 procent av det totala ursprungliga exponeringsvärdet för samtliga värdepapperiseringspositioner för värdepapperiseringen.
• (b) Löptiderna för de underliggande exponeringar som avses i led a) är inte föremål för väsentliga koncentrationer och är tillräckligt fördelade under transaktionens löptid.
• (c) Det sammanlagda exponeringsvärdet för alla de underliggande exponeringar som avses i led a) mot en enda gäldenär överstiger inte 2 procent av det sammanlagda exponeringsvärdet för samtliga underliggande exponeringar i värdepapperiseringen.

I de fall där det inte finns några underliggande exponeringar i värdepapperiseringen som beror av försäljningen av tillgångar för att återbetala deras utestående kapitalbelopp vid slutet av den avtalade löptiden bör kraven i punkt 48 inte tillämpas.

Undantaget i andra stycket i artikel 20.13 i förordning (EU) 2017/2402

Vad gäller det undantag som anges i andra stycket i artikel 20.13 i förordning (EU) 2017/2402 avseende återbetalning till innehavare av värdepapperiseringspositioner vars underliggande exponeringar säkras genom tillgångar vars värde garanteras eller reduceras i full utsträckning genom att en annan tredje part eller andra tredje parter har en återköpsskyldighet för antingen de tillgångar som säkrar de underliggande exponeringarna eller för de underliggande exponeringarna själva, bör säljaren eller de tredje parterna uppfylla båda följande villkor:

• (a) De är inte insolventa.
• (b) Det finns ingen anledning att tro att enheten inte kommer att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt garantin eller återköpsskyldigheten.