4. Definition av överföringsomfånget

Resolutionsmyndigheterna bör specificera metoden för att definiera den eller de enheter, affärsområden eller portföljer med tillgångar, rättigheter och/eller skulder som ska överföras (”överföringsomfånget”), eftersom detta alltjämt är resolutionsmyndigheternas ansvar vid resolutionstidpunkten.

Under resolutionsplaneringsfasen bör instituten kunna föreslå ett överföringsomfång enligt definitionen i punkt 10. I detta syfte bör instituten identifiera eventuella hinder och föreslå potentiella förbättringar, och de bör kunna föreslå alternativa överföringsomfång eller ändringar av omfånget, i syfte att förbättra trovärdigheten och genomförbarheten för överföringsstrategin eller överföringsverktyget, enligt beskrivningen i resolutionsplanen.

Instituten bör på resolutionsmyndighetens begäran kunna

• a) identifiera och isolera de delar av överföringsomfånget som definieras av och under vägledning av resolutionsmyndigheter i enlighet med artikel 11 i direktiv 2014/59/EU, och
• b) testa tillämpligheten av överföringsomfånget enligt olika scenarier som meddelats av resolutionsmyndigheterna i enlighet med artiklarna 10.3, 10.7 j och 12.3 i direktiv 2014/59/EU.

Resolutionsmyndigheterna bör, när de fastställer metoden för definitionen av överföringsomfånget i resolutionsplaner, i enlighet med artiklarna 10.1, 10.7 j och 12.3 b i direktiv 2014/59/EU, beakta följande:

• a. Verktygens syften (enligt den resolutionsstrategi som fastställts för institutet) och institutens verksamhet. I slutändan bör kärnan i överföringsomfånget bestå av tillgångar, rättigheter och/eller skulder vars överföring är nödvändig eller kritisk för att uppfylla resolutionsmålen, de lagstadgade skyldigheterna (inbegripet skyddade skulder enligt artikel 44 i direktiv 2014/59/EU eller skyldigheter enligt artikel 73 i direktiv 2014/59/EU) och verktygssyftena (”det första skiktet i överföringsomfånget”), och fastställandet av detta bör överensstämma med en förteckning över kriterier som preciseras ytterligare i avsnitt 4.1 nedan.
• b. Kopplingarna inom institutet. Om inte annat följer av led a ovan, bör de kopplingar som inte kan tas bort utan tidsödande och kostsamma åtgärder eller på grund av rättsliga begränsningar (inbegripet de som rör de skyddsåtgärder som föreskrivs i artiklarna 76–80 i direktiv 2014/59/EU) integreras i överföringsomfånget (”andra skiktet i överföringsomfånget”) i enlighet med avsnitt 4.2 nedan.

Instituten bör uppmärksamma resolutionsmyndigheterna på hinder för överförbarhet samtidigt som de tillämpar definitionen av överföringsomfånget på sina tillgångar, rättigheter och/eller skulder och föreslår möjliga åtgärder och lösningar för att motverka hindren. Instituten bör arbeta för att minska dessa hinder över tid. Bedömningen av hindren för överföring bör särskilt beakta gränsöverskridande frågor i enlighet med avsnitt 4.3.

Resolutionsmyndigheterna bör, när de fastställer metod för definitionen av överföringsomfånget och i syfte att utveckla den resolutionsstrategi som bäst uppnår resolutionsmålen, överväga möjligheten att dela upp omfånget i olika enheter i syfte att förbereda sig för olika scenarier, ta hänsyn till en kombination av överföringsverktyg, tillåta olika successiva överföringar och kombinationer inom samma resolutionsverktyg eller till flera mottagare, vilket kan behövas.

4.1.1 Försäljning av affärsverksamhet

4.2 Bedömning av kopplingar och förbindelser

4.3 Bedömning av gränsöverskridande aspekter