4.1 Särskilda överväganden för varje överföringsverktyg

Om en resolutionsstrategi omfattar verktyget för försäljning av verksamhet bör resolutionsmyndigheterna som en del av resolutionsplaneringen utvärdera genomföranderisken för tillgångs- och aktietransaktioner⁵ och beakta den transaktion som är minst ingripande och som bäst uppnår resolutionsmålen i enlighet med punkterna 10–15.

⁵ En aktietransaktion består av en överföring (enligt definitionen i artikel 63.1 c i direktiv 2014/59/EU) av äganderättsinstrument (enligt definitionen i artikel 2.1 punkt 61 i direktiv 2014/59/EU) till en mottagare (enligt definitionen i artikel 2.1 punkt 80 i direktiv 2014/59/EU), medan en transaktion med tillgångar är en överföring (enligt definitionen i artikel 63.1 d i direktiv 2014/59/EU) av tillgångar, rättigheter och/eller skulder till en mottagare (enligt definitionen i artikel 2.1 punkt 80 i direktiv 2014/59/EU).

När det gäller aktietransaktioner bör instituten analysera hur överföringsomfånget skapar marknadsintresse givet målet att i möjligaste mån maximera försäljningspriset för överföringsomfånget, med beaktande av återhämtningsplaneringsarbete, jämförbara transaktioner, värderingsreferenser eller marknadstrender. Instituten bör sedan meddela resultatet av denna analys till resolutionsmyndigheterna, så att de kan ta hänsyn till det i sin bedömning av överförbarheten i samband med resolutionsplanering. Denna bedömning bör, när en sådan finns tillgänglig, ta hänsyn till verksamheter, affärsmodell, finansiella resultat, kundrelationer, distributionskanaler och geografisk fördelning av överföringsomfånget.

När det gäller tillgångsöverlåtelser bör instituten analysera i vilken utsträckning överföringsomfånget skapar marknadsintresse, genom att överväga ytterligare innehåll som skulle göra omfånget mer tilltalande för köparen, inbegripet kontanter, andra likvida tillgångar och icke nödlidande lån. De bör sedan meddela resultatet av denna analys till resolutionsmyndigheterna, så att de kan ta hänsyn till det i sin bedömning av överförbarheten i samband med resolutionsplanering.

I enlighet med punkt 11 i dessa riktlinjer bör instituten bidra till att identifiera tillgängliga möjligheter att förbättra definitionen av överföringsomfånget i syfte att underlätta genomförandet av överföringen. Instituten bör särskilt överväga om överföringsomfånget skulle kunna förenklas för att minska genomföranderiskerna vid resolution. Instituten bör också överväga alternativ som ska tillämpas på definitionen av överföringsomfånget för att maximera överföringens framgång, såsom garantier för en tillgångsportfölj (artikel 101.1 a i direktiv 2014/59/EU) eller ”undantag” [carve-outs] för vissa oönskade tillgångar, rättigheter och/eller skulder som inte behövs för att upprätthålla kritiska verksamheter och/eller kärnverksamhetsområden, genom att dra på/utnyttja identifieringen av enheter inom överföringsomfånget i enlighet med punkt 21.

Instituten bör också analysera marknadens förmåga att absorbera överföringsomfånget och bedöma förekomsten av tredjepartsinvesterare med tillräckliga medel, om det gäller kreditinstitut med överskottskapital och/eller tillräcklig marknadstillgång, tidigare erfarenhet av integration och lämplighet med hänsyn till konkurrens och strategiska överväganden. Instituten bör sedan meddela resultatet av denna analys till resolutionsmyndigheterna.

Resolutionsmyndigheterna bör utnyttja det förfarande som beskrivs i punkterna 18 och 25 i riktlinjerna ovan för att överväga möjligheten för olika potentiella förvärvare för olika delar av överföringsomfånget beroende på de berörda marknaderna, deras absorptionsförmåga eller verksamheternas geografiska förutsättningar, i syfte att maximera möjligheterna till framgång för överföringsstrategin och stödja möjligheten till resolution. Vid behov bör resolutionsmyndigheterna, i enlighet med artikel 39.1 i direktiv 2014/59/EU, överväga att dela upp överföringsomfånget i enheter för att bättre anpassa resolutionsstrategin till de oförutsägbara resolutionsförhållanden och olika möjliga scenarier som ska testas.

I den mån det är möjligt och för att ytterligare förbättra möjligheterna till resolution bör instituten analysera de potentiella omfångsförändringar som skulle kunna uppstå när institutets verksamhet utvecklas och de ekonomiska villkoren förändras, och meddela resultatet av denna analys till resolutionsmyndigheterna. Strukturella förändringar och förutsägbara effekter bör beaktas i så stor utsträckning som möjligt. Som ett minimum bör återhämtningsalternativens inverkan på tillgångar, rättigheter och/eller skulder som är att hänföra till överföringsomfångets kärna (det första skiktet) baserat på punkterna 13 a), 19 och 20 i dessa riktlinjer, beaktas.

4.1.2 Broinstitut

Resolutionsmyndigheterna bör beakta broinstitutets mål och exitstrategi med tanke på det scenario som övervägs när de fastställer metoden för att definiera det omfång som ska överföras till ett broinstitut, om inte annat följer av punkterna 10–13 i dessa riktlinjer. I synnerhet kan överföringsomfångets kärna (det första skiktet) definieras på ett annat sätt om broinstitutet inrättas för att ytterligare genomföra den nödvändiga separationen inom institutet, eller för att ta emot tillgångar, rättigheter och skulder från olika institut som är föremål för resolution i enlighet med artikel 40.1 i direktiv 2014/59/EU, eller om broinstitutet ska säljas som en helhet eller i delar i enlighet med artikel 41.2 i direktiv 2014/59/EU.

Instituten bör stödja resolutionsmyndigheterna genom att testa tillämpligheten (enligt punkt 12 b och 15 i dessa riktlinjer) av definitionen av överföringsomfånget, stödja bedömningen av genomföranderisken, ge råd om eventuella utökningar av överföringsomfånget och bedöma marknadens aptit och förmåga att absorbera överföringsomfånget. Detta bidrar till att resolutionsmyndigheterna uppnår största möjliga säljbarhet för broinstitutet och stöder valet av detta resolutionsverktyg i resolutionsplanerna.

Instituten bör bedöma riskprofilen för de tillgångar, rättigheter och skulder som omfattas av överföringsomfånget och stödja resolutionsmyndigheterna i deras bedömning av dessas förenlighet med broinstitutets bärkraft, som är avsett för fortsatt tillhandahållande av kritiska funktioner. I slutändan bör inte överföringsomfångets riskprofil (inbegripet kreditrisker, marknadsrisker eller operativa risker) äventyra broinstitutets bärkraft innan det är föremål för försäljning.

Om broinstitutet är utformat för att stödja endast ett institut bör institutet stödja resolutionsmyndigheten när den bedömer kalibreringen av kapital- och likviditetspositionen för överföringsomfånget, och säkerställa att värdet av skulderna, i enlighet med artikel 40.3 i direktiv 2014/59/EU, inte överstiger värdet av de tillgångar som överförts från institutet som är föremål för resolution eller tillhandahållits av andra källor, och resolutionsmyndigheten bör bedöma effekten av överföringsomfånget på broinstitutets kapital- och likviditetspositioner. För att säkerställa en balanserad likviditetsposition för broinstitutet bör tillgångarnas löptidsprofil vara i linje med skuldernas löptid och särskild uppmärksamhet bör ägnas åt den totala räntesatsen på skulderna jämfört med den totala ränta som härrör från tillgångarna.

För att ytterligare förbättra möjligheterna till resolution bör instituten bistå resolutionsmyndigheterna i bedömningen av de potentiella omfångsförändringarna, på liknande sätt som de principer som fastställs i punkt 22 i dessa riktlinjer, som sannolikt kan komma att påverka överföringsomfånget enligt definitionen i punkt 13 a) och 23 till 26 i dessa riktlinjer.

Resolutionsmyndigheterna bör överväga under vilka förutsättningar överföringar tillbaka till institutet skulle vara nödvändiga och/eller fördelaktiga med avseende på resolutionsstrategin. Detta bör gälla på enhetsnivå för överföringsomfånget.

Resolutionsmyndigheterna bör överväga om det är möjligt att genomföra en aktietransaktion inom ramen för broinstitutet.

4.1.3 Verktyg för avskiljande av tillgångar

Instituten bör, på grundval av den information som lämnats av resolutionsmyndigheterna, uppmärksamma myndigheterna på de tillgångar, rättigheter och/eller skulder som uppfyller villkoren i artikel 42.5 i direktiv 2014/59/EU och de principer som fastställs i EBA:s riktlinjer för verktyget för avskiljande av tillgångar⁶ för att undersöka i vilken utsträckning verktyget kan tillämpas i enlighet med artikel 12.3 b i direktiv 2014/59/EU.

⁶ EBA:s riktlinjer för fastställande av när likvidation av tillgångar eller skulder under normala insolvensförfaranden skulle kunna ha en negativ inverkan på en eller flera finansmarknader enligt artikel 42.14 i direktiv 2014/59/EU (EBA/GL/2015/05).

Instituten bör utifrån vägledning från resolutionsmyndigheterna identifiera poster som ska ingå i överföringsomfånget och passar in i tillgångsförvaltningsbolagets egenskaper såsom de definieras av resolutionsmyndigheterna. I enlighet med artikel 42.5 c i direktiv 2014/59/EU bör resolutionsmyndigheterna i detta sammanhang bedöma om överföringen är nödvändig för att maximera behållningen från likvidationen. Därför bör tillgångsförvaltningsbolagets affärsmodell och exitstrategi beaktas. Resolutionsmyndigheterna bör särskilt säkerställa följande:

• - Överföringsomfånget ligger i linje med tillgångsförvaltningsbolagets affärsmodell, om den redan har upprättats, eller överväga affärsmodellen för det tillgångsförvaltningsbolag som ska skapas. Tillgångsförvaltningsbolag kan utformas så att de är inriktade på en enda tillgångstyp eller ett specifikt geografiskt område.
• - Särskilt i fråga om tillgångsförvaltningsbolag som förväntas absorbera portföljer och verksamheter från olika institut, att överföringsomfånget och avyttringsstrategin sammanstämmer på ett sätt som säkerställer att likvidationsintäkterna maximeras, att värde inte går förlorat och att skaleffekter uppnås.
• - Överföringsomfånget tillåter, i så stor utsträckning det är möjligt, tillgångsförvaltningsbolaget att nå en kritisk storlek för att dra nytta av stordriftsfördelar. I idealfallet bör den kritiska storleken vara proportionell med den marknad där bolaget är verksamt.
• - Överföringsomfånget gör att tillgångsförvaltningsbolaget kan återfå ett långsiktigt värde som överstiger marknadsvärdet på värderingsdagen i enlighet med punkt 32 i dessa riktlinjer, vilket innebär att portföljer med negativa långsiktiga utsikter bör övervägas noggrant.

Resolutionsmyndigheterna bör fastställa en metod som gör det möjligt för instituten att strukturera det överföringsomfång som är avsett för tillgångsförvaltningsbolaget enligt verktyget för avskiljande av tillgångar på ett sådant sätt att omfångets långsiktiga värde ligger över dess marknadsvärde, för att undvika värdeförstöring samt för att minimera kostnaderna för resolution och skydda offentliga medel (artikel 31.2 i direktiv 2014/59/EU). Det långsiktiga värdet kan uppskattas med utgångspunkt i det aktuella marknadsvärdet för presterande portföljer. Frågan uppstår dock för osäkra eller nödlidande portföljer, för vilka myndigheterna bör bedöma utsikterna till förbättringar för de berörda portföljerna och marknaderna utifrån tillgängliga marknadsanalyser, nyttjande av tillsynsmyndigheternas bedömning och bedöma potentiella kombinationer med presterande tillgångar (kombination av olika enheter enligt punkt 15 i dessa riktlinjer) för att positivt påverka överföringsomfångets övergripande profil.

För att ytterligare förbättra möjligheterna till resolution bör instituten hjälpa resolutionsmyndigheterna att bedöma de potentiella omställningarna av omfånget enligt de principer som fastställs i punkt 22 i dessa riktlinjer som sannolikt kommer att påverka överföringsomfånget.

Resolutionsmyndigheterna överväga under vilka förutsättningar överföringar tillbaka till institutet skulle vara nödvändiga och/eller fördelaktiga med avseende på resolutionsstrategin. Detta bör gälla på enhetsnivå inom ramen för överföringsomfånget.