4.2 Bedömning av kopplingar och förbindelser

För att stödja det krav som avses i punkterna 99–101 i EBA:s riktlinjer om resolutionsbarhet och för att säkerställa kontinuiteten i överföringsomfånget när det väl har åtskilts från resten av koncernen i enlighet med punkt 13 b) i dessa riktlinjer, bör instituten för resolutionsmyndigheterna kunna redogöra för den bakgrundsanalys som stöder identifieringen av den information som omfattas av punkterna 15, 16 och 44 i EBA:s riktlinjer om resolutionsbarhet och stödja resolutionsplaneringen. I synnerhet bör instituten, med beaktande av proportionalitetsprincipen, kunna göra följande:

• - Dela upp kärnaffärsområden och kritiska verksamheter i funktionella processer⁷ och koppla dem till organisatoriska enheter, beroende på vad som är relevant.
• - Bedöma de organisatoriska enheternas roll och de tjänster de tillhandahåller.
• - Identifiera motsvarande element, såsom tillgångar, skulder, personal, resurser, system och applikationer, som ingår i de organisatoriska enheterna, beroende på vad som är relevant.

⁷ Funktionella processer kan definieras som den dagliga verksamhet som stöder affärsområdena.

Instituten bör för resolutionsmyndigheterna lyfta fram potentiella problem när det gäller att skilja delar av de organisatoriska enheterna från de centrala (första skiktet) delarna i överföringsomfånget (hinder mot uppdelning), antingen för att de inte enkelt kan ersättas, för att de kan medföra ytterligare och oproportionerliga risker eller för att åtskiljandet av dem inte skulle medföra att resolutionsmålen uppnås på bästa sätt. I processen för identifiering av potentiella hinder mot uppdelning bör man beakta de faktorer som anges i punkterna 37–49 i dessa riktlinjer och i så stor utsträckning som möjligt utnyttja återhämtningsplaneringsarbetet. Resultatet bör underbygga definitionen av överföringsomfånget i resolutionsplanen och genomförbarhetsbedömningen av resolutionsstrategin. Beroende på kopplingarnas omfattning och de olika resolutionsscenarierna kan bedömningen av kopplingar ske stegvis över tid.

Finansiella kopplingar

I enlighet med punkt 100 i riktlinjerna för möjligheten till resolution bör instituten förse resolutionsmyndigheterna med identifiering av de kopplingar som är föremål för skyddsåtgärder genom artiklarna 76–80 i direktiv 2014/59/EU.

För att i) undvika onödiga finansiella störningar och säkerställa tillförlitligheten hos de finansiella tjänster som tillhandahålls inom ramen för överföringsomfånget, eller ii) begränsa finansieringsmässig instabilitet för den verksamhet som ska fortsätta (även vid användning av verktyget för avskiljande av tillgångar inom den gamla enheten), bör överföringsomfångets kärna, när så är möjligt och om inte annat följer av punkt 41 i dessa riktlinjer, överföras med tillhörande finansiella skyldigheter och skydd. I resolutionsplaneringen bör därför institut vars resolutionsplaner inkluderar överföringsstrategier göra följande:

• - Identifiera finansiella kopplingar mellan exponeringar och skulder i och utanför balansräkningen och, i synnerhet, garantier (inbegripet, i förekommande fall, hänvisningar till omfattning⁸ , löptid, rättigheter att säga upp avtalet i förtid, ändring av kontrollklausuler eller korsvisa fallissemangsklausuler, eller tillämplig lagstiftning) som lämnats och mottagits med åtskillnad mellan externa garantier och gruppinterna garantier. Gruppinterna garantier⁹ bör särskilt utvärderas för att bedöma om de bör överföras eller dras in utan att orsaka oönskad skada.
• - Identifiera befintliga säkringar som inte redan täcks av de skyddsåtgärder som anges ovan.
• - Identifiera de organisatoriska enheter som ansvarar för tillhandahållandet av finansiering och deras avtalsmässiga kopplingar till andra enheter, med beaktande av in- och utflöden och den totala utjämningskapaciteten.
• - Vid behov utveckla arrangemang som säkerställer upprätthållandet av befintliga avtal inom och efter resolution, kontinuiteten i de separerade enheternas på varandra följande transaktioner och de åtskilda enheternas tillgång till valutor.

Rättsliga kopplingar

⁸ Till exempel stödbrev.

⁹ Koncerninterna garantier ska inom ramen för dessa riktlinjer i stora drag förstås som förlustöverföringsmekanismer.

För att stödja resolutionsmyndigheterna bör instituten identifiera rättsliga kopplingar mellan kärnan i överföringsomfånget och resten av institutet, inbegripet men inte begränsat till följande:

• a. På enhetsövergripande nivå: i) instrument för ägande av flera enheter, ii) skattekopplingar,
• iii) skyldigheter gentemot de andra kooperativa medlemmarna i förekommande fall, iv) rättsförhållande mellan enheterna och eventuella solidaritetsmekanismer eller institutionella skyddssystem, v) relevanta avtal med undantagsklausuler, till exempel samriskföretag eller andra partnerskap, exempelvis med försäkringsbolag.
• b. På organisationsnivå: rättsliga kopplingar på grund av befintliga tjänsteskyldigheter enligt servicenivåavtal eller inte, anställningsavtal och kollektivavtal¹⁰ samt avtalsbestämmelser som är knutna till varje enhets tillgångar och skulder.

¹⁰ Enligt artikel 5.1 i direktiv 2001/23/EG om företagsöverlåtelser och artikel 34.4 i direktiv 2014/59/EU kan det hända att överföringen per automatik av anställningsavtal inte kan tillämpas vid överföringar genom broinstitut, försäljning av verksamhet eller verktyg för avskiljande av tillgångar.

Instituten bör identifiera potentiella hinder mot uppdelning i samband med ovannämnda element och förse resolutionsmyndigheterna med all nödvändig information för att klargöra följande:

• (i) De potentiella konsekvenserna av definitionen av överföringsomfånget för institutets ägarstruktur och för förvärvarens oberoende.
• (ii) Huruvida det andra skiktet i överföringsomfånget skulle kunna struktureras på ett sådant sätt att det inte innebär onödiga skatterelaterade förluster.
• (iii) Huruvida samarbetsarrangemangen bör fortsätta att gälla och skulle kunna gynna överföringsomfånget.
• (iv) Huruvida medlemskapet i institutionella skyddssystem, föreningar eller liknande solidaritetsarrangemang kan fortsätta inom ramen för överföringsomfånget inklusive eventuella relaterade skyldigheter som är knutna till överföringsomfånget, och i tillämpliga fall även bedöma om undantagen för det institutionella skyddssystemet/sammanslutningen (såsom de angivna i artiklarna 113.7 och 49.3 i förordning (EU) nr 575/2013) fortsätter eller upphör att gälla vid resolution och vilka konsekvenser detta skulle få.
• (v) Huruvida och i vilken utsträckning potentiella tvisterisker (inbegripet risker för rättstvister som härrör från själva resolutionsåtgärden under ledning av resolutionsmyndigheterna) påverkar överföringsomfånget.

Resolutionsmyndigheterna bör bedöma i vilken utsträckning befogenheter enligt artikel 64.1 i direktiv 2014/59/EU att ändra eller upphäva avtal skulle kunna användas för att bättre definiera det andra skiktet i överföringsomfånget och undanröja onödiga sammankopplingar.

Operativa kopplingar

Utöver att koppla heltidsekvivalenter till delarna i överföringsomfånget (se punkt 35 i dessa riktlinjer) bör instituten tillhandahålla information om den sakkunskap som krävs för att utföra de verksamheter som ingår i överföringsomfånget. I slutänden är det förståelsen av nödvändig sakkunskap som kommer att ligga till grund för bedömningen av personalens utbytbarhet och motverkandet av hinder mot uppdelning.

Företagskopplingar

Instituten bör identifiera företagskopplingar såsom eventuella kopplingar mellan organisatoriska enheter där ett affärsområde drivs genom flera organisatoriska enheter eller vars intäkter styrs av den verksamhet som bedrivs av andra organisatoriska enheter, inbegripet synergier eller kunder i flera verksamheter.

Resolutionsmyndigheterna bör överväga metoden för att definiera överföringsomfånget mot bakgrund av företagskopplingar, så att i) det omfång som ska överföras till tillgångsförvaltningsbolaget inte inverkar negativt på affärsverksamheten (inbegripet kritiska verksamheter och kärnaffärsområden) som återstår för det institut som är föremål för resolution eller ii) att enheter som kvarlämnas i institutet som är föremål för resolution inte inverkar negativt på den affärsfrihet (inbegripet kritiska verksamheter och centrala affärsområden) som överförs till potentiella förvärvare eller broinstitut.