7.5. Om fastställande av TSCR, TSLRR, OCR och OLRR

Vid bedömningen av den inneboende ränterisk som följer av räntekänsliga positioner till följd av icke-handelsaktiviteter i och utanför balansräkningen (vanligen kallad ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret eller ränterisk i bankboken, IRRBB) och kreditspreadrisk som följer av positioner utanför handelslagret (vanligen kallad kreditspreadrisk som följer av verksamhet utanför handelslagret eller kreditspreadrisk i bankboken, CSRBB) och huruvida ramen för intern kontroll är tillräcklig, bör de behöriga myndigheterna bland annat utvärdera institutets efterlevnad av de rättsakter som offentliggjorts separat på EBA:s webbplats enligt punkt 12.

De behöriga myndigheterna bör bedöma ränterisk i bankboken, inklusive säkringar för dessa positioner, oavsett hur positionerna redovisas och värderas och oavsett hur förluster och vinster redovisas och värderas för redovisningsändamål.

De behöriga myndigheterna bör beakta relevansen och väsentligheten hos åtminstone följande underkategorier³⁹ när de bedömer ränterisk i bankboken: gaprisk, basrisk och optionsrisk.

³⁹ Se bilaga IV för en icke uttömmande uppdelning av underkategorier av ränterisk i bankboken.

Bedömningen av ränterisk i bankboken bör särskiljas från den bedömning av kreditspreadrisk i bankboken som de behöriga myndigheterna också bör genomföra i enlighet med avsnitt 6.5.3. De behöriga myndigheterna bör särskilt beakta huruvida institutens interna system på ett tillfredsställande sätt bedömer och övervakar kreditspreadrisk i bankboken ur ett ekonomiskt värdeperspektiv och ett nettoränteintäktsperspektiv (inklusive förändringar i marknadsvärde) och på ett lämpligt sätt definierar kreditspreadrisk i bankboken och fastställer dess omfattning⁴⁰ .

⁴⁰ Även med beaktande av vägledningen i EBA/2022/14.

På grundval av den övergripande bedömningen av den inneboende risken för ränterisk i bankboken och riskhanteringen och kontrollerna för ränterisk i bankboken och kreditspreadrisk i bankboken bör de behöriga myndigheterna bilda sig en uppfattning om ränterisken och kreditspreadrisken i bankboken, vilket leder till ett kombinerat betyg med hjälp av kriterierna i tabell 12. Resultatet av bedömningen av varje enskild risk bör sammanställas i en resultatsammanfattning och en beskrivning av de viktigaste riskfaktorerna.

6.5.2. Ränterisk i bankboken

6.5.2.1. Bedömning av inneboende ränterisk i bankboken

Genom en bedömning av den inneboende nivån av ränterisk i bankboken bör de behöriga myndigheterna fastställa de viktigaste faktorerna bakom institutets exponering mot ränterisk i bankboken och utvärdera de potentiella konsekvenserna av denna risk för institutet.

Preliminär bedömning

För att fastställa omfattningen av bedömningen av ränterisk i bankboken bör de behöriga myndigheterna först identifiera källorna till den ränterisk i bankboken som institutet är eller kan bli exponerat för och om det har förekommit några väsentliga förändringar. För detta ändamål bör de behöriga myndigheterna utnyttja den kunskap som erhållits genom ICAAP och ILAAP, som samlats in för ÖUP-ändamål, från den rapportering som har fastställts för ränterisk i bankboken, från en bedömning av andra ÖUP-element, från jämförelsen av institutets position till dess motsvarigheter och från all annan tillsynsverksamhet. Som en del av detta bör de behöriga myndigheterna beakta institutets styrning av ränterisker, inbegripet dess huvudsakliga strategi för ränterisk i bankboken och riskaptiten i samband med ränterisk i bankboken, och den nivå av internt kapital som institutet har allokerat till ränterisk i bankboken.

Karaktären på och sammansättningen av institutets ränteriskprofil

De behöriga myndigheterna bör bilda sig en tydlig bild av hur förändringar i räntesatserna kan ha en negativ inverkan på ett instituts nettoränteintäkter (och, i förekommande fall, dess resultat) och det ekonomiska värdet (nuvärdet av förväntade kassaflöden) för att få både en kortsiktig och en långsiktig syn på ett eventuellt hot mot kapitaltäckningen.

I detta syfte bör de behöriga myndigheterna analysera och bilda sig en tydlig bild av strukturen och egenskaperna hos institutets tillgångar, skulder och exponeringar utanför balansräkningen, inbegripet deras känslighet för ränteförändringar, löptider och räntejusteringstidpunkter, samt andelen produkter och positioner med osäkra löptider (t.ex. med inbyggda optioner eller möjlighet till förtida återbetalning) och eventuella tillhörande beteendemässiga antaganden.

Dessutom bör de behöriga myndigheterna se över institutets risksäkringsstrategi och i vilken utsträckning en naturlig risksäkring kan tillämpas (med beaktande även av tillförlitligheten i modelleringen av räntebindningstid för poster med obestämd löptid), mängden derivat som används för risksäkringsändamål och huruvida derivaten kan minska känsligheten inom ekonomiskt värde av eget kapital, räntenetto eller andra mått som används internt av institutet.

De behöriga myndigheterna bör också uppmärksamma eventuella koncentrationer (t.ex. i låne- eller obligationsportföljerna) i fråga om räntebindningstid eller i produkter med automatisk eller beteendemässig optionalitet, nödlidande exponeringar och typen av ränterisk i bankboken som är inbäddad i instrument med verkligt värde, inklusive mindre likvida instrument såsom tillgångar och skulder på nivå 3.

När de behöriga myndigheterna analyserar effekten på institutets resultat bör de vara medvetna om hur mycket institutets avkastning beror på räntekänsliga positioner, och de bör fastställa hur olika ränteändringar skulle påverka institutets nettoränteintäkter, samt fastställa effekterna av förändringar i instrumentens marknadsvärde, beroende på redovisningsmetoden, antingen i resultaträkningen eller direkt mot eget kapital (t.ex. via övrigt totalresultat).

När de behöriga myndigheterna analyserar effekterna på institutets ekonomiska värde och resultat bör de först beakta resultaten av de tillsynsmässiga extremvärdestest som föreskrivs i artikel 98.5 i direktiv 2013/36/EU och som specificeras närmare i delegerade förordning (EU) 2024/856, för att få ett inledande riktmärke mot vilket man kan jämföra hur ränteförändringar skulle påverka institutet. När de behöriga myndigheterna gör denna bedömning bör de ta särskild hänsyn till hur känsliga kassaflödena till räntejustering är, både när det gäller tidpunkt och belopp, för förändringar i de underliggande nyckelantagandena (särskilt för kundkonton utan specifika räntejusteringstidpunkter, kundkonton med inbäddad kundoptionalitet, och/eller eget kapital).

Om institutet identifieras som avvikande genom det tillsynsmässiga extremvärdestestet för räntenetto bör de behöriga myndigheterna överväga att analysera ytterligare dimensioner för att komplettera bedömningen, när det anses lämpligt (t.ex. med tanke på institutets affärsmodell). Ytterligare dimensioner som bör beaktas kan vara förändringar i marknadsvärde för instrument med verkligt värde, utvärdering av prognoserna för värsta räntenetto jämfört med nuvarande realiserade räntenetto och mot administrativa kostnader/omkostnader samt nettoprovisioner/-avgifter för att fånga upp inbäddade förluster/vinster till följd av observerade förändringar i räntor och marknadsförhållanden.

De behöriga myndigheterna bör vara uppmärksamma på hur känsliga kassaflödena är för förändringar i värderingen av instrument med verkligt värde utanför handelslagret, inklusive räntederivat som används för att säkra instrument utanför handelslagret (t.ex. effekten av marknadsvärdeförändringar i instrument till verkligt värde på resultatet, säkringskontots effektivitet).

Utöver att använda det avvikande tillsynstest som föreskrivs i artikel 98.5 i direktiv 2013/36/EU och som beskrivs närmare i delegerad förordning (EU) 2024/856 får de behöriga myndigheterna kräva att instituten tar hänsyn till andra ränteriskscenarier.

I sin kvantitativa bedömning bör de behöriga myndigheterna också beakta resultaten av institutets interna metoder eller schablonmetoder för att mäta ränterisk i bankboken, bland vilka de behöriga myndigheterna också bör bedöma effekterna på det ekonomiska värdet för de institut som bedriver verksamhet i olika valutor och resultatmåtten som kommer från olika valutor och, om en intern metod tillämpas, de metoder som instituten använder för aggregering mellan dessa valutor. Genom analysen av dessa metoder bör de behöriga myndigheterna få en djupare förståelse för de viktigaste riskfaktorerna för institutets profil för ränterisk i bankboken.

När de behöriga myndigheterna analyserar resultaten av både tillsynsmässiga extremvärdestester och institutets interna metoder eller schablonmetoder bör de beakta både ögonblicksbilder och historiska trender. Dessa mått bör jämföras med jämförbara institut och beaktas utifrån situationen på den globala marknaden.

Chockscenarier och stresstester

De behöriga myndigheterna bör bedöma och ta hänsyn till resultaten av räntechockscenarierna för fortlöpande hantering liksom de stresstester för ränterisk i bankboken som utförs av institutet som en del av dess pågående interna förvaltningsprocess. I detta sammanhang bör de behöriga myndigheterna vara medvetna om de viktigaste källorna till institutets ränterisk i bankboken och i synnerhet effekten av förändringar av beteendemässiga antaganden, såsom på inlåning utan avtalad löptid.

Om en granskning av resultaten av institutets chockscenarier och stresstester visar eller ger anledning att misstänka särskilda koncentrationer av räntejusteringar/löptider vid olika punkter på kurvan kan behöriga myndigheter behöva utföra ytterligare analyser.

6.5.2.2 Bedömning av ramarna för hantering och kontroll av ränterisk i bankboken

För att uppnå en övergripande förståelse för institutets ränteriskprofil utanför handelslagret bör de behöriga myndigheterna se över den styrning och de ramar som ligger till grund för dess ränteriskexponeringar.

Strategi och aptit för ränterisk i bankboken

De behöriga myndigheterna bör bedöma om institutet har en sund, tydligt formulerad och dokumenterad strategi och aptit för ränterisk i bankboken, godkänd av ledningsorganet. Vid denna bedömning bör de behöriga myndigheterna bland annat ta hänsyn till ledningsorganets roll när det gäller att fastställa, godkänna och se över strategin och aptiten för ränterisk i bankboken, den verkställande ledningens korrekta genomförande av denna strategi samt dess lämplighet för institutet med tanke på dess affärsmodell, dess marknadsmiljö och roll i det finansiella systemet samt kapitaltäckning.

Ram för organisatorisk och intern kontroll

De behöriga myndigheterna bör bedöma huruvida institutet har en lämplig organisatorisk ram och ett klart och tydligt ansvar för hantering, mätning, övervakning och kontroll av ränterisk i bankboken med tillräckliga personalresurser och tekniska resurser. Vid denna bedömning bör de behöriga myndigheterna ta hänsyn till om ansvarsfördelningen är tillräcklig för den övergripande hanteringen av ränterisk i bankboken och för att beakta, övervaka, kontrollera och rapportera ränterisk i bankboken, inbegripet oberoendet av kontrollområdet för ränterisk i bankboken.

De behöriga myndigheterna bör bedöma om institutet har tydligt definierade riktlinjer och förfaranden för hantering av ränterisk i bankboken som är förenliga med dess strategi och aptit för ränterisk i bankboken, och som godkänts och regelbundet ses över av ledningsorganet. Riktlinjerna bör vara tydligt formaliserade samt kommuniceras och tillämpas konsekvent inom institutet och inom den bankkoncern som institutet ingår i. De behöriga myndigheterna bör kontrollera att policyerna definierar förfarandena för utveckling av nya produkter, större risksäkrings- eller riskhanteringsinitiativ och säkerställer att dessa är föremål för lämpliga förfaranden och kontroller innan de genomförs och att institutet har genomfört en analys av deras möjliga inverkan på dess övergripande riskprofil.

De behöriga myndigheterna bör bedöma om institutet har en lämplig ram för att identifiera, utvärdera, hantera och minska ränterisk i bankboken, i enlighet med nivån, komplexiteten och risken hos positioner utanför handelslagret och institutets storlek och komplexitet. Bedömningen bör omfatta interna modeller, t.ex. modeller som rör kundernas beteende (t.ex. modeller för inlåningsstabilitet och förtida återbetalning av lån). I denna bedömning bör de behöriga myndigheterna utvärdera om riskhanterarna och institutets verkställande ledning förstår de antaganden som ligger till grund för mätsystemen och är medvetna om graden av modellrisk som finns i institutets riskmätningsteknik.

De bör dessutom överväga om informationssystemen och mättekniken gör det möjligt att mäta den inneboende ränterisken i bankboken i alla sina väsentliga exponeringar i och utanför balansräkningen (i relevanta fall på koncernnivå), inbegripet interna säkringar, i koncentrationer av löptider och motparter, i portföljen utanför handelslagret. Ramen för ränterisk i bankboken bör ses över och utvärderas regelbundet för att avgöra om det är ändamålsenligt. De behöriga myndigheterna bör jämföra interna granskningar och utvärderingar med information från COREP.

De behöriga myndigheterna bör bedöma institutets metod för att modellera beteendet hos inlåning utan avtalad löptid, inbegripet huruvida detta tar hänsyn till relevanta riskfaktorer som påverkar ränteförändringsbeteende för inlåning utan avtalad löptid. De behöriga myndigheterna bör använda lämpliga analysverktyg för denna bedömning, med beaktande av institutets affärsmodell. Metoder som kan vara relevanta är bland annat utvärdering av hur institutet segmenterar inlåning utan avtalad löptid med hjälp av riskfaktorer som har samband med kund-, institut- eller marknadsprofilen och jämförelser med likvärdiga institut som har liknande riskprofiler. Dessutom bör de behöriga myndigheterna överväga hur institutet balanserar historiska data med framåtblickande metoder och expertbedömningar, och granska effekten på räntenetto och ekonomiskt värde av eget kapital om beteendemässiga antaganden justeras.

De behöriga myndigheterna bör överväga om institutets interna mätsystem tar hänsyn till alla väsentliga former av ränterisk som institutet är exponerat för (t.ex. gaprisk, basrisk och optionsrisk). Det interna mätsystemet bör vara kalibrerat på lämpligt sätt, oberoende validerat, utfallstestat och granskat med lämpliga mellanrum. De behöriga myndigheterna bör ta hänsyn till om det interna mätsystemet stöds av dokumentation som tar hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av den ränterisk i bankboken som ingår i affärsmodellen och institutets verksamhet.

De behöriga myndigheterna bör bedöma om institutet har en lämplig ram för övervakning och intern rapportering för ränterisk i bankboken som säkerställer att det vid behov sker skyndsamma åtgärder på lämplig nivå av institutets verkställande ledning eller ledningsorgan. Övervakningssystemet bör omfatta särskilda indikatorer och relevanta varningsmekanismer för att tillhandahålla effektiva tidiga varningar (t.ex. för överträdelser av limiterna för ränterisk i bankboken). De behöriga myndigheterna bör ta hänsyn till om lednings- och kontrollområdet regelbundet rapporterar resultaten av övervakningen till ledningsorganet och den verkställande ledningen, med en lämplig frekvens beroende på omfattningen, komplexiteten och nivån på exponeringen mot ränterisk i bankboken.

De behöriga myndigheterna bör bedöma huruvida institutet har en stark och heltäckande kontrollram och ett sunt skydd för att begränsa sina exponeringar mot ränterisk i bankboken i enlighet med sin riskhanteringsstrategi och riskaptit, inbegripet ett lämpligt limitsystem för båda måtten på ränterisk i bankboken. Den interna kontrollfunktionen bör omfatta alla konsoliderade enheter, alla geografiska platser och all finansiell verksamhet. De behöriga myndigheterna bör bedöma hur internrevisionsfunktionen fungerar, inbegripet om dess översyner utförs tillräckligt ofta och omfattar de viktigaste delarna av ramverket för ränterisk i bankboken.

6.5.3. Kreditspreadrisk i bankboken

6.5.3.1. Bedömning av inneboende kreditspreadrisk i bankboken

Genom bedömningen av den inneboende nivån av kreditspreadrisk i bankboken bör de behöriga myndigheterna förstå de viktigaste drivkrafterna bakom institutets exponering mot kreditspreadrisk i bankboken och utvärdera den potentiella inverkan på institutets stabilitet av denna risk.

För att fastställa omfattningen av bedömningen av kreditspreadrisk i bankboken bör de behöriga myndigheterna först identifiera källorna till den kreditspreadrisk i bankboken som institutet är eller kan bli exponerat för och om det har skett några väsentliga förändringar. Som en del av detta bör de behöriga myndigheterna ta hänsyn till institutets styrning av kreditspreadrisk, inklusive dess strategi för kreditspreadrisk i bankboken och dess riskaptit i förhållande till kreditspreadrisk i bankboken, och behandlingen av kreditspreadrisk i bankboken inom ramen för ICAAP.

De behöriga myndigheterna bör bilda sig en tydlig uppfattning om hur förändringar i kreditspreadar kan ha en negativ inverkan på ett instituts nettoränteintäkter (och, i förekommande fall, dess resultat) och ekonomiska värde för att få både en kortsiktig och en långsiktig syn på det möjliga hotet mot kapitaltäckningen. I detta syfte bör de behöriga myndigheterna beakta den metod som institutet tillämpar för att skapa denna tydliga bild av strukturen och egenskaperna hos institutets tillgångar, skulder och exponeringar utanför balansräkningen, och hur dessa styr nivån och riktningen av kreditspreadrisk i bankboken.

När de behöriga myndigheterna analyserar effekterna på institutets resultat bör de ta hänsyn till effekterna av kreditspreadkänsliga positioner på institutets avkastning, effekterna av förändringar i kreditspreadar på institutets nettoränteintäkter samt effekterna av förändringar i instrumentens marknadsvärde, beroende på redovisningen, antingen i resultaträkningen eller direkt mot eget kapital (t.ex. via övrigt totalresultat).

De behöriga myndigheterna bör i förekommande fall beakta resultaten av institutets metoder för att mäta kreditspreadrisk i bankboken. Genom analysen av dessa metoder bör de behöriga myndigheterna få en djupare förståelse för de viktigaste riskfaktorerna för institutets profil för kreditspreadrisk i bankboken. 6.5.3.2. Bedömning av ramarna för hantering och kontroll av kreditspreadrisk i bankboken

För att uppnå en övergripande förståelse för institutets profil för kreditspreadrisk i bankboken bör de behöriga myndigheterna se över den styrning och de ramar som ligger till grund för dess ränteriskexponeringar.

Översynen av institutets styrning av kreditspreadrisk i bankboken bör omfatta följande delar:

• a. institutets strategi och aptit för kreditspreadrisk i bankboken,
• b. institutets organisatoriska ram och ansvarsfördelning när det gäller hantering, mätning, övervakning och kontrollfunktioner avseende kreditspreadrisk i bankboken,
• c. institutets policyer och förfaranden för hantering av kreditspreadrisk i bankboken.

För bedömningen av dessa områden bör de behöriga myndigheterna hänvisa till avsnitt 6.5.2.2 om bedömningen av ramarna för hantering och kontroll av ränterisk i bankboken, med de principer som ingår även för bedömningen av hantering av kreditspreadrisk i bankboken.

När de behöriga myndigheterna analyserar omfattningen av de tillgångar och skulder som omfattas av bedömningen av kreditspreadrisk i bankboken, vilket också beaktas inom ramen för institutets metoder, bör de bedöma om ett eventuellt uteslutande av instrument från den relevanta omfattningen endast görs i avsaknad av känslighet för kreditspreadrisk och om det dokumenteras och motiveras på lämpligt sätt, i enlighet med kraven i punkt 124 i EBA:s riktlinjer om ränterisk och kreditspreadrisk i bankboken⁴¹ . Faktorer att ta hänsyn till inbegriper följande:

• a. Huruvida institutet inkluderar alla tillgångar och skulder som redovisas till verkligt värde.
• b. Huruvida institutet inkluderar alla tillgångar och skulder vars kreditspreadrisk kan härledas från ett direkt/indirekt eller till och med modellerat marknadspris, oavsett hur de behandlas i redovisningen.
• c. Den potentiella relevansen av kreditspreadar i institutets prissättningspraxis för olika tillgångar/skulder (till exempel genom uttryckliga hänvisningar till observerade marknadspriser eller mer indirekt relevans).
• d. Åtskillnad, om sådan finns, som institutet tillämpar mellan området för ekonomiskt värde av eget kapital och räntenetto vid mätningen av kreditspreadrisk i bankboken (t.ex. på grund av tidshorisonten för räntenetto eller andra skäl).

⁴¹ Riktlinjer utfärdade på grundval av artikel 84.6 i direktiv 2013/36/EU som specificerar kriterier för identifiering, utvärdering, hantering och reducering av risker som uppstår till följd av eventuella ändringar i räntesatser och för bedömning och övervakning av kreditspreadrisk i instituts verksamhet utanför handelslagret (EBA/GL/2022/14).

För att analysera institutets mätning av kreditspreadrisk i bankboken bör de behöriga myndigheterna i förekommande fall överväga att granska vilka chockscenarier som institutet beaktar, och hur och varför chockerna kan skilja sig mellan balansräkningsposter.

De behöriga myndigheterna bör granska hur institutet behandlar idiosynkratiska spreadar vid mätning av kreditspreadrisk i bankboken. Om sådana spreadar utesluts, eller endast inkluderas av proportionalitetsskäl, bör de behöriga myndigheterna – oberoende av institutets ÖUP-kategorisering – säkerställa att den valda mätmetoden inte underskattar risken utan kommer att ge mer konservativa resultat.

De behöriga myndigheterna bör bedöma om institutet har en lämplig ram för att identifiera, utvärdera, hantera och minska kreditspreadrisk i bankboken, i enlighet med nivån, komplexiteten och risken hos positioner utanför handelslagret och institutets storlek och komplexitet. De bör överväga om informationssystemen och mätmetoderna gör det möjligt för ledningen att mäta den inneboende kreditspreadrisken i bankboken på all dess väsentliga exponeringar i och utanför balansräkningen (i relevanta fall på koncernnivå) i portföljen utanför handelslagret. Ramen för kreditspreadrisk i bankboken bör ses över och utvärderas regelbundet för att avgöra om den är ändamålsenlig. I detta sammanhang bör de behöriga myndigheterna bedöma om betydande mätantaganden granskas minst en gång per år och oftare under snabbt föränderliga marknadsförhållanden.

De behöriga myndigheterna bör överväga om institutets interna mätsystem tar hänsyn till alla källor till kreditspreadrisk i bankboken som är relevanta för institutets affärsmodell. Det interna mätsystemet bör vara kalibrerat på lämpligt sätt, oberoende validerat, utfallstestat och granskat med lämpliga mellanrum. De behöriga myndigheterna bör ta hänsyn till om det interna mätsystemet stöds av dokumentation som tar hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av den kreditspreadrisk i bankboken som ingår i affärsmodellen och institutets verksamhet.

De behöriga myndigheterna bör bedöma om institutet har en lämplig ram för övervakning och intern rapportering för kreditspreadrisk i bankboken som säkerställer att det vid behov sker skyndsamma åtgärder på lämplig nivå av institutets verkställande ledning eller ledningsorgan. De behöriga myndigheterna bör ta hänsyn till om lednings- och kontrollområdet regelbundet rapporterar resultaten av övervakningen till ledningsorganet och den verkställande ledningen, med en lämplig frekvens beroende på omfattningen, komplexiteten och nivån på exponeringen mot kreditspreadrisk i bankboken.

De behöriga myndigheterna bör bedöma huruvida institutet har en stark och heltäckande kontrollram och ett sunt skydd för att begränsa sina exponeringar mot kreditspreadrisk i bankboken i enlighet med sin riskhanteringsstrategi och riskaptit. Den interna kontrollfunktionen bör omfatta alla konsoliderade enheter, alla geografiska platser och all finansiell verksamhet. De behöriga myndigheterna bör bedöma hur internrevisionsfunktionen fungerar, inbegripet om dess översyner utförs tillräckligt ofta och omfattar de viktigaste delarna av ramverket för kreditspreadrisk i bankboken.

6.5.4. Sammanfattning av resultat, betygsättning och tillsynsåtgärder

Efter dessa bedömningar bör de behöriga myndigheterna bilda sig en uppfattning om institutets ränterisk och kreditspreadrisk i bankboken. Denna uppfattning bör sammanställas i en resultatsammanfattning och avspeglas i ett betyg enligt övervägandena i tabell 12. Om den behöriga myndigheten, på grundval av väsentligheten hos vissa delrisk-kategorier, beslutar sig för att bedöma och betygsätta dem för sig, bör den vägledning som ges i denna tabell i möjligaste mån tillämpas på motsvarande sätt.

Tabell 12. Tillsynsöverväganden vid betygsättning av ränterisk och kreditspreadrisk i bankboken Tillsynsmyndig Riskb hetens Överväganden i samband med Överväganden när det gäller adekvat

Tabellen nedan innehåller en icke uttömmande förteckning över tillsynsåtgärder som de behöriga myndigheterna kan vidta om brister har konstaterats i institutets ramverk för hantering av ränterisk och kreditspreadrisk i bankboken. De behöriga myndigheterna bör besluta om typen av åtgärd på grundval av hur effektiv den är i förhållande till den specifika konstaterade bristen. De behöriga myndigheterna får vidta ytterligare tillsynsåtgärder (inklusive kvantitativa åtgärder i enlighet med artikel 104.1 a i direktiv 2013/36/EU) eller en kombination av dem om dessa anses vara lämpligare för att åtgärda de konstaterade bristerna.

Tabell 13. Potentiella och icke uttömmande tillsynsåtgärder för ränterisk och kreditspreadrisk i bankboken Potentiella tillsynsåtgärder för behöriga myndigheter i enlighet med artikel 104.1 b, d, e, f, j och l och artikel 84.3 i direktiv 2013/36/EU, de behöriga myndigheterna kan kräva att institutet

• a) förbättrar sin förmåga att genomföra stresstester,
• b) förbättrar rapporteringen av information om hanteringen av ränterisk från verksamhet utanför handelslagret till ledningsorganet och den verkställande ledningen,
• c) tillämpar variationer i de interna limiterna för att reducera den inneboende risken i aktiviteter, produkter och system,
• d) lämnar ytterligare eller mer frekvent rapportering av institutens ränteriskpositioner till följd av verksamhet utanför handelslagret,
• e) använder schablonmetoden för ränterisk i bankboken,
• f) specificerar andra modellantaganden och parametriska antaganden än de som identifieras i EBA:s tekniska tillsynsstandarder (i enlighet med sista stycket i artikel 98.5 i direktiv 2013/36/EU).